Sonja Eaker Fält är ordförande för Nationella biobanksrådet samt chef för Regionalt biobankscentrum i Uppsala-Örebroregionen. Hon är också sekreterare i utredningen om ändamålsenlig reglering för biobanker.
– Det finns en stor samstämmighet bland berörda aktörer om att vi inte kan ha parallella spår, så som det är idag. Vi behöver skapa en nationell infrastruktur och en gemensam organisation som kan underlätta implementeringen och hanteringen av de specifika krav som ställs på hälso- och sjukvården utifrån biobankslagen, och även underlätta hanteringen av biologiska prover och möjligheterna till kliniska prövningar och forskning i ett gemensamt nationellt system, säger Sonja Eaker Fält.
I mitten av februari medverkade hon vid biobanksrådets första nationella biobankskonferens i Göteborg och berättade kortfattat om hur nuvarande organisationsstruktur ser ut och om behovet av att skapa en gemensam infrastruktur.
Två olika spår ska bli ett
Sedan biobankslagen kom 2003 har flera åtgärder vidtagits för att förenkla och även begränsa de negativa effekterna av lagen.
– Mycket har redan gjorts där representanter för biobanksverksamheterna, industrin, hälso- och sjukvården, akademin och patientorganisationerna har arbetat för en gemensam struktur för hela landet, men vi har inte nått ända fram, säger Sonja Eaker Fält.
Det finns idag två parallella spår, menar hon, där NBR, Nationella biobanksrådet, är en resurs för allmänhet, sjukvård och forskning, och den svenska nationella infrastrukturen för biobanksverksamhet och analys av biologiska prover (BBMRI.se) är en resurs för forskningen.
– I somras träffades berörda aktörer från landsting och regioner, akademin och biobanker med inbjudna representanter från industrin, Sveriges kommuner och landsting, utbildningsdepartementet och biobanksutredningen för att diskutera hur man kan uppnå en samlad nationell biobanksinfrastruktur till en gemensam nytta, säger Sonja Eaker Fält.
Ny integrerad struktur
Vid mötet föreslogs att en ny organisationsstruktur som bygger på Nationella biobanksrådet skulle tas fram, där BBMRI.se integreras som en viktig del. En styrgrupp tillsattes med FoU-chefer/direktörer vid universitetslandsting, dekaner vid medicinska fakulteter och representanter från LIF och Swedish Medtech, samt två arbetsgrupper med forskare. Resultatet mynnade ut i ett välförankrat förslag om att samla de två parallella spåren för vård och forskning i en gemensam organisation.
Förslaget är omfattande och innehåller cirka 52 olika delar som tillsammans vill skapa konkreta mervärden för sjukvården, forskningen och i slutänden för patienterna som kan dra nytta av bättre och säkrare behandlingsmetoder.
– Utgångspunkten är att förslaget ska innehålla kvantifierbara mål och vara hållbart, långsiktigt, mätbart och kostnadseffektivt. Det vi gör nationellt ska också komma till nytta lokalt.
I en ansökan om ekonomiskt stöd till Vetenskapsrådet som lämnas i mars läggs fokus på en gemensam organisationsstruktur.
– Vi behöver anslag för att få ihop det nationella samarbetet och förstärka de nätverk som redan finns. Vi behöver även bygga upp en biobanksservice som fungerar långsiktigt och som knyter ihop de lokala enheterna. I dag saknas en nationell struktur och logistik för provhantering, vilket försvårar forskningssamarbeten och insamling av prover.
Arbetet med ansökan leds av Tobias Sjöblom vid Uppsala universitet.
Nationella strateger behövs
Stora delar av att knyta ihop lokala välfungerande biobanksverksamheter handlar om fungerande IT-lösningar. För att lyckas skapa en nationell strategi är förslaget att tillsätta en nationell IT-strateg som kan arbeta tillsammans med berörda verksamheter för att hitta gemensamma lösningar.
Vidare föreslås att det ska finnas provservice-koordinatorer vid landstingens och universitetens gemensamma biobanksservicefaciliteter som ger forskare råd och stöd vid planering, insamling och uttag i nationella studier. Det finns även ett förslag att tillsätta en nationell biobanksstrateg som i prioriterade uppdrag och i samråd med berörda verksamheter, patientråd och vetenskaplig kompetens kan synliggöra uppkomna behov och även arbeta fram konkreta underlag.
– I Sverige har vi cirka 150 miljoner sparade prov i våra biobanker. Huvuddelen är sparade för patientens vård, men kan också med patientens samtycke och efter etikgodkännande vara en förutsättning för vissa forskningsprojekt, exempelvis för en förbättrad diagnostik eller nya behandlingsmetoder. Frågan är nu om man med enkla medel kan öka värdet av befintliga vårdprov. Det kan ske genom att exempelvis tillföra mer information om hur prov har hanterats eller lagrats på ett visst sätt.
Sverige är nu på god väg mot att skapa en nationell samordning och gemensam infrastruktur; viljan och engagemanget från universitet, sjukvård, akademi och industri är starkt. Men flera pusselbitar behöver först komma på plats, menar Sonja Eaker Fält, och syftar på den pågående statliga utredningen om ny reglering för biobanker:
– I vårt slutbetänkande som ska lämnas till regeringen i december har vi i uppdrag att presentera konkreta förslag till hur användningen av prov i kombination med olika registerdata, exempelvis befolkningsbaserade register, kan möjliggöras för att stärka Sveriges konkurrenskraft inom medicinsk högkvalitativ forskning, samtidigt som skyddet för den personliga integriteten upprätthålls.