Helene Hellmark Knutsson, Daniel Forslund och Anders Blanck under LIF:s seminarium på måndagen.

Frågan diskuterades på ett välbesökt Almedalsseminarium på måndagen som arrangerades av LIF – de forskande läkemedelsföretagen.

Forskningsminister Helene Hellmark Knutsson (S), inledde seminariet med att påminna om att Sverige länge varit framgångsrikt inom Life Science och att vi har ett gott samverkansklimat.

– Men många länder i världen investerar nu massivt i högre utbildning, innovation och forskning. Ska Sverige vara med på tåget och behålla sin topposition behöver vi bli ännu bättre och stärka samverkansklimatet och utnyttja de fördelar vi faktiskt redan har, sade Helene Hellmark Knutsson.

Sverige har framstående forskare och en stark akademisk miljö; Karolinska institutet och universiteten i Lund och Uppsala finns med på topplistan över världens bästa universitet. Vi har också en sjukvård i toppklass som rankas högt i internationella jämförelser.

– Vi har ett system där alla patienter ingår, vilket är bra ur ett forsknings- och utvecklingsperspektiv. Men vi ser också larmrapporter där sjukvården har svårt att klara sitt sjukvårdsuppdrag och leverera sjukvård som är effektiv, ändamålsenlig och jämlik, sade Helene Hellmark Knutsson.

Samverkansprogram

Sverige investerar stort i forskning, men den största andelen kommer från det privata näringslivet som står för två tredjedelar av finansieringen. Viljan att fortsätta investera hänger nära samman med hur väl Sverige lyckas skapa en infrastruktur som främjar forskning, utveckling och innovation, och att innovationer och nya behandlingar verkligen kommer patienterna till del. Helene Hellmark Knutsson lyfte fram regeringens forskningspolitiska proposition "Kunskap i samverkan" där ökade anslag till universitet och högskolor är en prioriterad del. Hon betonade även satsningen på de fem strategiska samverkansprogrammen som bygger på ett utvecklat samarbete mellan offentliga aktörer, näringsliv, universitet och högskola.

– Målsättningen är att samverkansprogrammen ska stärka Sveriges globala innovations- och konkurrenskraft.

Daniel Forslund (L), innovationslandstingsråd i Stockholm läns landsting, presenterade några åtgärder för att skapa ett mer sammanhållet innovationssystem.

– Vi har sedan länge en struktur för forskning- och utveckling, men vi har konstigt nog inte haft en innovationsstrategi där forskning omsätts till klinisk nytta. Nu har vi i Stockholm tagit fram policy- och styrdokument som ska ge mandat till medarbetare att få lov att arbeta med forskning, utveckling och innovation, sade Daniel Forslund.

Innovationsorganisation

Åtgärder har också vidtagits för att utveckla en organisation som främjar innovation och utveckling nära vårdens verksamheter och som stödjer medarbetare på sjukhus, inom primärvården och förvaltningar att testa nya idéer.

– Genom organisationen SLL Innovation har vi dels skapat noder, men också en central funktion under landstingsstyrelsen som kan fungera som ett bollplank och se över hinder i vårdavtal, regler och lagar som motverkar innovationer. Vi har även en innovationsfond som delar ut 15 miljoner årligen, ett slags internt snabbspår för att testa nya lösningar. Hittills har vi finansierat 100 projekt.

Daniel Forslund lyfte även fram satsningen på innovationspartnerskap där företag, forskare, vårdpersonal och patienter får utrymme att mer långsiktigt tänka annorlunda och utveckla dynamiska testmiljöer för nya idéer.

– Det är en slags affärsmodell för att finansiera nya tekniska lösningar, testa dem och se nyttan för att sedan implementera dem i vården.

Transparens och öppenhet

Anders Blanck, VD för LIF, betonade att samverkan är en förutsättning för innovation och att nya läkemedel ska kunna utvecklas.

– Satsningar på kliniska studier är en viktig förutsättning, och det är i vården patienterna finns, inte i företagen. Även när ett läkemedel blivit godkänt måste vi ha en nära samverkan för att lära oss mer om hur ett läkemedel eller en behandling verkligen fungerar på kort och lång sikt. I alla delar krävs en samverkan, sade Anders Blanck.

De globala läkemedelsföretagen satsar cirka 1 100 miljarder kronor varje år på forskning och utveckling.

– Det är egentligen inte pengar som saknas när det gäller att stärka ett lands konkurrenskraft. Det handlar snarare om viktiga grundförutsättningar för att Life Science-företagen ska vilja investera. Det handlar om samhällen som har starka och framgångsrika forskningsmiljöer, en hälso- och sjukvård i toppklass som utvärderar och tidigt för in innovationer i den praktiska vården samt har regelverk som är effektiva och tydliga och som inte förhindrar innovation.

– Vi har intervjuat verkställande direktörer i Sverige för 80 globala läkemedelsföretag. De lyfter fram flera av Sveriges styrkor, som exempelvis samverkansklimatet, våra kvalitetsregister och att vi har ett icke-korrupt system. Men, på minuskontot hamnar den skepsis som finns i Sverige när det gäller samarbete och samverkan med industrin. Det finns fortfarande ett misstänkliggörande, trots att vi har tuffa etiska regler och är öppna för granskning, sade Anders Blanck, som sitter med i styrelsen för Institutet mot mutor.

Öppenheten kan också ha en baksida, menar han, och refererade till svarta rubriker i media där alla transaktioner mellan läkemedelsföretag, hälso- och sjukvården och olika organisationer är transparanta.

– Vi tror på öppenhet och samverkan. Men det finns en viss tendens att den öppenheten leder till att media jagar enskilda forskare och organisationer som fått finansiellt stöd av läkemedelsföretag och ser inte värdet av samverkan och samarbete.

En av deltagarna i publiken, Jan Andersson, professor i infektionssjukdomar samt forsknings- och innovationsdirektör i Stockholms läns landsting, undrade retoriskt var de informella samtalen ska äga rum och vem som ska ta initiativen till denna typ av samverkan?

– Vården måste bjuda in till informella samtal och möten med Life Science-industrin och till utbildningsinitiativ ihop med industrin. I dessa dialoger uppstår samverkan och en gemensam syn på problemlösning och vem som skall göra vad. Detta är en kulturfråga. Våga bjuda in. Våga föra patientens talan. Våga skapa incitament till vårdpersonal som skapar nya projekt ihop med Life Science-industrin. Och mät chefernas förmåga och resultat när det gäller denna uppgift, sade Jan Andersson.