5 år sedan WHOs globala nödläge

Den 30 januari 2020 gick världshälsoorganisationen WHO ut med ett dramatiskt men kanske ändå inte helt oväntat meddelande. ”Med anledning av utbrottet av det nya coronaviruset 2019 nCov utlyser WHO ett globalt hälsonödläge”, sade generalsekreteraren Tedros Adhenom Ghebreyesus då.

Viruset som dittills lett till 7 700 sjukdomsfall och 170 döda i Kina – och 82 insjuknade i 18 andra länder – hade ännu inte fått namnet covid-19 och det dröjde till den 11 mars innan WHO deklarerade att världen hamnat i en pandemi.

Men den snabba spridningen av ett virus som upptäckts bara en månad tidigare – vad man visste då – i så pass många länder oroade förstås många hälsomyndigheter. Även personal inom hälso- och sjukvården i olika europeiska länder skulle under februari bli orolig efter att ha haft telefon- och videokonferenser med utmattade läkare i norra Italien. Italien blev snabbt ett av de värsta drabbade länderna – framför allt i regionerna Lombardiet och Veneto i norra delen av landet.

Tusentals döda i Italien

I slutet på februari hade Italien tiotusentals insjuknade och tusentals döda – bilder på militärer som hämtade kroppar i svarta säckar kablades ut över världen.

Den 31 januari 2020 hade Sverige fått sitt första bekräftade fall av det nya coronaviruset – en ung kvinna som besökt Wuhanområdet och sedan insjuknat när hon återvänt till hemstaden Jönköping. Hon isolerades och vårdades på Länssjukhuset Ryhov.

Den 4 mars 2020 hade Sverige 35 konstaterade fall av covid-19 i Sverige – då började också Folkhälsomyndigheten hålla dagliga presskonferenser. Begreppet ”social distansering” föddes och handtvätt och ”håll avstånd” blev generella regler för hur man skulle undgå att bli sjuk. Sverige fortsatte ha ett relativt öppet samhälle medan många andra länder helt stängde ned, och fick folk att hålla sig hemma genom ”lock-downs”.

I mars för fem år sedan hade forskare vid de stora läkemedelsbolagen redan flera olika vaccintekniker på gång som skulle kunna användas vid en massvaccinering mot covid-19. Så fort sekvenseringen av viruset släpptes av Kina i början på januari så satte jobbet i laboratorierna i gång.

Vetenskaplig seger för läkemedelsindustrin

När WHO tillfrågades i början på februari sade talesmän för organisationen att det skulle ta minst 18 månader att utveckla ett vaccin mot covid-19. Även Folkhälsomyndigheten i Sverige menade att ett vaccin låg långt fram i tiden, och att man skulle lyckas uppnå flockimmunitet genom spridning av viruset långt innan sprutan kunde sättas i armen.

Men det skulle visa sig att det gick betydligt snabbare att ta fram covidvaccin än vad experterna trodde – tack vare läkemedelsbolagens uppfinningsrikedom och samarbete kring både forskning och produktion. Redan under sommaren 2020 hade några läkemedelsbolag sina vaccinkandidater framme vid fas 3-försök. Ett av dem var Pfizer – med mRNA-vaccinet som utvecklats tillsammans med tyska Biontech.

– Det var ingen självklarhet att det skulle bli mRNA-tekniken. Vi visste ju att det var en lovande teknik som skulle kunna ge ett betydelsefullt genombrott om det blev framgångsrikt, men det fanns ingen storskalig användning då. Det var heller inte vår högsta chefs tanke från början att satsa på mRNA men han var mån om att lyssna på forskarna och hade mod att fatta ett snabbt beslut, och så sade han: vi kör på det, berättar Malin Parkler, sverigechef för Pfizer.

Utmaningarna var enorma – vaccinet med alla fas 1 till fas 3-försök skulle vara klart till oktober. Åtta månader i stället för tio år som det normalt tar att ta fram ett vaccin – det blev en enorm stress för forskarna och för produktionen. Men som Malin Parkler konstaterar:

– Det var ju ännu mer stressande att tänka på hur många människor som skulle dö om vi inte gör det här så snabbt vi kan, och givetvis utan avkall på kvalitet och säkerhet?

Det hade inte gått utan samarbete – med såväl andra läkemedelsbolag som akademi, sjukvård och myndigheter – och medarbetare som ägnade dag och natt åt att föra vaccinet närmare slutmålet. 44 000 personer deltog i Pfizers kliniska prövningar och i november kom beskedet – vaccinet fungerade, och det fungerade väldigt bra.

– En helt ny teknologi och ett helt nytt vaccin på nio månader, det var fantastiskt. Men en lika viktig del i utvecklingsarbetet var faktiskt var att vi tog fram och testade teknik för distribution med ultrafrysar. Det blev en box där man kunde monitorera temperaturen och geografisk position på distans. Det är också modern ny teknik som är viktig, säger Malin Parkler.

Den 11 december gav den amerikanska läkemedelsmyndigheten nödtillstånd för Pfizers mRNA-vaccin, och den 21 december satte den europeiska motsvarigheten EMA sin godkänt-stämpel för nödtillstånd på Comirnaty som vaccinet heter i Europa.

91-åriga Gun-Britt Johnsson på Bokens vårdboende i Mjölby blev den första svensken som fick Pfizer/Biontechs covidvaccin i Sverige – den 27 december 2020.

– Det läkemedelsindustrin lyckades med under pandemin är en fantastisk ”success story” utan like, säger Richard Bergström som var Sveriges vaccinsamordnare mellan 2020 och 2022.

Under 2021 tillverkade Pfizer lika många doser covidvaccin per vecka, som en normal vaccinproduktion under ett år.

– Att de kunde leverera så stor mängd mRNA-vaccin så snabbt var mycket imponerande. Dessutom gjordes väldigt stora och fina studier som visade att vaccinen var säkra och fungerade bra, säger Matti Sällberg, som är professor i biomedicinsk analys vid Karolinska Institutet och själv har lång erfarenhet av att arbeta med genetiska vaccin.

Vaccinupphandling och handelshinder

I juni 2020 blev Richard Bergström Sveriges vaccinsamordnare men hamnade snabbt i EU:s styrgrupp för upphandling där han och andra experter till att börja med hade hela 110 vaccinkandidater att nagelfara. När resultaten kom från studierna med mRNA-vaccin från Pfizer/Biontech och Moderna stod det klart att de skulle bli ett par av de självklara valen. Men även Astra Zenecas adenovirusvaccin kom med i upphandlingspåsen.

– En viktig lärdom från pandemin är att helgardera och inte satsa bara på en teknologi. Eftersom det kunde gått riktigt illa med de nya varianter av viruset som kom tog EU i under upphandlingen – och visst, vi köpte för mycket och några medlemsländer är fortfarande sura. Men jag försvarar ändå den strategi vi hade, det handlade ju om människors liv, säger Richard Bergström.

Som han berättat i Life-time och i boken Vaccinjägaren gnisslade det emellanåt i samarbetet med Folkhälsomyndigheten, men flöt å andra sidan på bra med regeringskansliet.

– Folkhälsomyndigheten var i likhet med WHO skeptiska till mRNA-vaccin så vi hade en del tuffa diskussioner. Och sen blev det en fnurra på tråden mellan mig och Folkhälsomyndigheten när det gällde rekommendationen för dos 3. Men under resans gång har jag ändå haft en bra relation med myndigheten – och jag hade alltid full uppbackning från regeringskansliet, berättar Richard Bergström.

Det som fungerade allra bäst var kanske stöttningen från EU:s bas Ursula von der Leyen, och det fasta beslutet att upphandla både för EU:s räkning och för att kunna ge vaccindoser till utvecklingsländer. Det var något som gjorde att EU stod ut från resten av världen – där handelshinder och exportförbud var vardag. Såväl USA som Storbritannien och Indien satte klackarna i golvet när det gällde att dela med sig av råvaror och vaccin under flera tillfällen under pandemin.

– EU tillät export hela tiden och det fungerade. Sånt är intressant att reflektera över nu. EU donerade ju miljarder doser vaccin till Afrika.

Sverige – undantaget från regeln

Den svenska hanteringen av covidpandemin och de förhållandevis milda rekommendationerna har varit omdiskuterad och mött hård kritik, både från andra länder och från till exempel Coronakommissionen som slog fast att Sverige misslyckats med att skydda de sköraste äldre. Men enligt EU:s statistikorgan Eurostat så hade Sverige faktiskt lägst överdödlighet i Europa 2021 och första halvan av 2022. Under 2020 var dock Sveriges överdödlighet mångdubbelt högre än resten av Norden.

Svenska skolelever som gick i skolan under hela pandemin tycks ha klarat sig bättre än skolbarn i andra länder. Studier från Storbritannien visar att skolbarn som fick stanna hemma under nedstängningarna nu beskrivs som ”en borttappad generation”. En femtedel av alla elever har efter pandemin under skolåret 2022-2023 var ”regelbundet frånvarande”, och barn som hemskolas har ökat med 60 procent sen pandemins utbrott.

– I England har det ju fått en oerhörd påverkan att barnen inte fick gå i skolan. I Sverige valde vi aktivt att barn i grundskolan skulle vara på plats. Barn var ju inte en av de största riskgrupperna, och även om de smittades blev majoriteten inte allvarligt sjuka. Det ser nu ut som om Sverige fattade rätt beslut, och det är sånt man får lära sig av inför nästa hälsokris, säger Matti Sällberg.

Om de många nedstängningarna i olika länder verkligen var nödvändiga är värt att diskutera menar han.

– Att stänga ner ett eller flera länder, vad får det för konsekvenser – både i och utanför det egna landet? Det kan till exempel innebära att utvecklingsländer i Afrika inte får tillgång till varor och vanliga vaccin som verkligen behövs.

Däremot har de enkla åtgärderna som Sverige införde, och även WHO rekommenderade, gett bra resultat – även mot andra infektioner än covid, menar Matti Sällberg:

– Social distansering och att tvätta händerna blev ju ett globalt fenomen och verkar ha gett effekt inte bara på covid utan också på andra infektioner. Influensa och andra infektioner försvann nästan. Den här relativt enkla åtgärden hade ändå en imponerande effekt.

WHO – en framtid utan USA?

Donald Trump utfärdade en rad presidentdekret direkt efter ett han svurits in som nygammal president den 20 januari i år. En sådan var en order att USA ska lämna världshälsoorganisationen WHO – och det ska enligt plan ske den 22 januari nästa år.

Trump pekade på att han är missnöjd med hur WHO skött covidpandemin, och att USA betalar betydligt mer än Kina – som har en mycket större befolkning – till organisationen. Enligt nyhetsbyrån Reuters står USA för 18 procent av WHOs finansiering, det innebär att landet bidrar mest av alla till organisationen. WHOs senaste tvåårsbudget, för 2024 och 2025, låg på 6, 8 miljarder amerikanska dollar. 

I ett tal i Las Vegas förra helgen verkade den amerikanske presidenten dock överväga att gå med i WHO igen.

– Vi kanske kan göra det, jag vet inte. Kanske vi kan det. Men de måste städa upp i så fall, sade Trump enligt Reuters reporter på plats.

WHOs generalsekreterare Tedros Adhanom Ghebreyesus beklagar i ett brev till organisationens anställda att USA drar sig tillbaka, och pekar på att en rad neddragningar kring rekrytering och resekostnader måste göras – det rapporterar nyhetsbyrån AFP som läst brevet.

”Det här beslutet har gjort vår finansiella situation mer akut, och det har skapat en väldig oro och osäkerhet bland dem som arbetar för oss”, skriver generalsekreteraren i brevet.

Malin Parkler säger att hon tycker att det är väldigt olyckligt att USA lämnar WHO:

– Det finns otroligt mycket kunskap och en uppbyggd struktur inom WHO, och organisationen sätter globala hälsostandards och övervakar under pandemier. Jag är övertygad om att det behövs en överstatlig oberoende organisation med experter, som ger råd och information så att vi alla får samma bild av hälsoläget, säger hon.

Matti Sällberg håller med om att WHO har en väldigt viktig funktion, och pekar på att det kan vara bra om andra medlemsländer lägger upp en strategi för hur man hanterar sårbarheterna som uppstår om ett stort land lämnar organisationen.

– Ska WHO vara så beroende av ett enskilt land som till exempel USA att det blir en finansiell kris när detta land ändrar inriktning? Vi i resten av världen bör nog fundera hur vi hanterar detta, och hur vi får till en långsiktig finansiering som inte är beroende av ett enskilt land, säger han.

Richard Bergström påpekar att en del av kritiken mot WHO när det gäller covidpandemin har sina poänger – till exempel så fungerade inte Covax (Covid 19 Vaccines Global Access), som skulle påskynda en rättvis tillgång till covidvaccin, alls. WHO ledde tillsammans med Cepi och Gavi den insatsen.

– Det blev ju en total flopp. Framför allt för att det ansågs politiskt inkorrekt att kritisera Kina. Att de kinesiska vaccinen inte fungerade fick man inte säga, och vissa av de länder som tidigt fick tillgång till dem tvingades vaccinera om befolkningen senare när mRNA-vaccinen kom, säger Richard Bergström och lägger till:

– Att man sen inte trodde på mRNA-vaccinen till att börja med, och dessutom var väldigt långsamma med donationer ger ju tyvärr de krafter som ifrågasätter det internationella världssamfundets roll vatten på sin kvarn.

Lärdomar inför nästa pandemi

Att utforska nya sätt att göra saker på. Att ständigt vara nyfiken på ny teknik. Och att samarbeta. Det är för Malin Parkler några av lärdomarna som kan hjälpa oss att tackla nästa pandemi – för en sådan lär ju komma.

– Det häftigaste när man tänker på vad som kan göras inför framtida kriser, det är att man kan klara de tuffaste av utmaningar om man gör det tillsammans och har respekt och nyfikenhet och en förståelse för att alla behövs, säger hon.

Matti Sällberg pekar på att en lärdom helt klart är att det är svårt att avgöra vad som är rätt och fel mitt under en brinnande pandemi. En annan lärdom är att ett starkt förtroende för myndigheterna i landet är centralt för hur bra landet klarar sig i en pandemi – om befolkningen har förtroende för att informationen från myndigheterna är baserad på befintlig vetenskap och utifrån det följer rekommendationer så finns det goda förutsättningar för att klara en pandemi och dess följder, säger han:

– Även om världens länder agerade på olika sätt så blev utfallen inte så olika. Det man tydligt kan se är att ju större förtroende en befolkning har för sina myndigheter, desto bättre går det.

För att lyckas med att få i gång arbetet med vaccin och antiviraler i nästa pandemi eller hälsokris handlar det enligt Richard Bergström om att lära sig av det som EU gjorde under covidpandemin:

– Se till att ha rätt legala instrument så att det går att mobilisera snabbt. Ta upp det på högsta EU-nivå och driv det. Vinkla på att vara helgarderad och våga ta vissa vetenskapliga risker, det går inte att hänvisa till evidens under en akut hälsokris.