Vilka verktyg behövs för att upptäcka och bekämpa framtida pandemier? Det ska forskare i en stor svensk studie undersöka.
Vilka verktyg behövs för att upptäcka och bekämpa pandemier och andra kriser som hotar hälsan hos stora befolkningar? Det ska en bred svensk forskningsinsats försöka ta reda på under de kommande fyra åren. Forskningsprojektet ”Förbättrad beredskap för framtida pandemier och andra hälsokriser” är ett samarbete mellan fyra fakulteter vid Lunds universitet och forskare och andra experter från Umeå universitet, Halmstad högskola, regionerna Skåne och Halland och bioteknikföretaget Xerum.
Det handlar bland annat om att hitta och utvärdera metoder där AI och maskinlärning kan användas, att utveckla register- och mobildata och att med hjälp av antikroppstester undersöka hur länge immuniteten hos vaccinerade varar.
Eftersom det kan uppstå etiska och juridiska dilemman under en storskalig bevakning av smittspridning och smittvägar ska också aspekter som kan kränka integritet eller inskränka mänskliga rättigheter undersökas i forskningsprojektet.
– Det finns lagstiftning som reglerar vad myndigheter får göra och inte göra i situationer där smittsamma sjukdomar sprids. När det gäller ingripande åtgärder under en hälsokris måste man även göra en proportionalitetsbedömning. Något vi kommer att fokusera på i det här projektet är att analysera till vilka bevisstandarder som behöver uppfyllas för att införa vissa inskränkande åtgärder – och att, även om det finns lagstöd, granska om de smittskyddsåtgärderna är proportionerliga i konkreta situationer, säger Yana Litins´ka, forskare inom medicinsk rätt vid Lunds universitet.
Juridiska hinder
Under den pågående pandemin har Folkhälsomyndigheten i viss mån kunnat fånga upp data om till exempel riskgrupper, vilka som är mer benägna att vaccinera sig och hur vaccinationsviljan ser ut i olika grupper. Det har gjorts genom att samköra befolknings- och hälsodataregister. Studier av resmönster, sociala förhållanden och födelseland har också gett indikationer på vilka grupper som löper större risk att smittas.
Men både praktiska och juridiska hinder har gjort att datamängderna inte kunnat utnyttjas fullt ut – myndigheter och andra aktörer får inte alltid dela data mellan sig. Det här ska forskningsprojektet titta närmare på. I förlängningen kan det leda till förslag som riksdagen så småningom kan ta ställning till – vad kan behöva förändras i lagstiftningen för att underlätta bevakningen av en hälsokris och vilka verktyg är nödvändiga för att stävja smittspridning?
Men vad handlar det då om för verktyg som forskarna vill undersöka? Jonas Björk, professor i epidemiologi vid Lunds universitet, poängterar att ansatsen är bred men att det i grunden gäller att använda och förfina explorativa metoder för en epidemiologisk övervakning.
– Man kan till exempel använda AI för att detektera oväntade och avvikande mönster i kontakten med hälso- och sjukvården eller 1177, kanske nära inpå en vaccination. Här skulle man kunna hitta oväntade biverkningar genom att undersöka vilka sökningar som görs på vissa symptom. Även om det kan uppstå ett visst brus i informationsmängderna så hoppas vi kunna filtrera sökningarna och försöka se vad i de avvikande mönstren som står ut, säger Jonas Björk.
Värmekameror används anonymt
Ett annat exempel är att använda värmekameror på platser där det passerar många människor dagligen. På Resecentrum Knutpunkten i Helsingborg har ett försök med värmekameror satts igång – det innebär att man på distans och helt anonymt kan mäta kroppstemperaturen på de som passerar. Den här metoden kan användas dels för att se hur väl myndigheternas rekommendationer följs – om människor rör sig ute trots att de är sjuka, och på det här sättet fånga upp möjliga smittvägar.
– Här kan man ju diskutera om det rent tekniskt kan fungera med tillräcklig precision, kroppstemperatur varierar ju av olika skäl – men det är ett exempel på tillämpning. Om man på det här sättet över tid kan se att det är väldigt många som passerar med feber så skulle det kunna innebära att man behöver se över rådande rekommendationer eller sätta in extra smittskyddsåtgärder lokalt, säger Jonas Björk.
Att fånga upp hur en smitta tar sig in i ett land och vilka vägar den sedan tar sig vidare i samhället är förstås A och O i en epidemiologisk övervakning. Här går det till exempel att använda mobildata och se hur människor rör sig mellan olika mobilmaster.
– Vi har köpt in data från Telia för att retrospektivt med hjälp av trafikströmmarna kunna se hur det gick till när pandemin sköljde in i Sverige. Men syftet med vårt projekt är också att lära av detta och se hur man snabbt kan lägga upp en bevakning när det är något på gång utomlands – och förutse hur det skulle kunna strömma in i Sverige för att kunna agera snabbare och med bättre precision, säger Jonas Björk.
Pågående åtgärder utvärderas
Även pågående smittskyddsåtgärder ska utvärderas för framtida lärdom. Nyligen har Folkhälsomyndigheten ändrat rekommendationerna för testning ännu en gång – nu ska även fullvaccinerade testa sig om de får symptom. Regeringen inför också ”vaccinpass” för evenemang med fler än 100 deltagare. Bägge åtgärderna har väckt diskussion och debatt, och de ska undersökas i forskningsprojektet.
– Folkhälsomyndigheten har ju svängt en del när det gäller rekommendationer. Vi vill gärna titta på vad kommunikationen av de här rekommendationerna har lett till. Innebär det att människor följer dem eller att de blir förvirrade? Det kan vara en viktig kunskap för framtiden att utvärdera detta, säger Jonas Björk.
I andra länder så har ju benägenheten att vaccinera sig ökat efter att ”vaccinpass” införts – är det något som skulle hända i Sverige också?
– Det finns en studie i en tidskrift knuten till The Lancet som pekar på att resultatet blir heterogent. För vissa grupper, som de yngre, kan det bli ett incitament att nu vaccinera sig för att få tillträde till olika evenemang. Men det kan slå bakut i andra grupper, som snarare stärks i sin uppfattning att ha rätt att själva bestämma, säger Jonas Björk.
Majoriteten av den svenska befolkningen över 16 år är nu fullvaccinerad, och Folkhälsomyndigheten har just beslutat att alla över 18 ska få en tredje dos så snart det är möjligt.
Antikroppstest på äldreboenden
Att kunna mäta hur länge immuniteten efter vaccinationerna varar är en viktig del i det stora forskningsprojektet, och det görs i ett samarbete med Umeå universitet och bioteknikföretaget Xerum. Redan våren 2020 tog forskarna i Umeå fram ett enkelt blodprov för egenprovtagning som mäter hur höga nivåer av antikroppar mot sars-cov-2 som en person har. I mars 2021 erbjöds invånarna i Region Västerbotten att beställa hem provtagningskit – där man tar ett kapillärt blodprov genom ett stick i fingret – och sedan får provet analyserat på labb.
Nu ingår det här antikroppstestet i forskningsprojektet och ska användas på äldreboenden i Västerbotten, Jämtlands/Härjedalen, Örebro, Stockholm och Skåne. Syftet är att kontrollera hur snabbt antikropparna avtar efter vaccinering hos de äldre och sköra, som ju löper störst risk för svår covid-19. På så sätt kan den fortsatta vaccineringen av riskgrupper skräddarsys. Antikroppstesterna på äldreboenden kan också användas för att fånga upp klustersmittor – med följd att nödvändiga smittskyddsåtgärder snabbare kan vidtas.
– Det vi gör här är relativt unikt och jag tror att det är få ställen något liknande kan göras på. Tillsammans med den forskning på pandemiövervakning som görs i Lund kan vi utforma metoder för framtida bekämpning av pandemier, och tillföra något viktigt till samhället, säger Mattias Forsell, universitetslektor vid Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet.