Svensk medicinforskning har halkat efter men det finns egentligen inga begränsningar som hindrar att Sverige återtar en världsledande position. Vi kan bättre utnyttja våra möjligheter att dokumentera och följa upp varje enskild patient. Det var tre ledande forskare eniga om på Dagens Medicins temadag ”Genombrotten som vården spanar efter” den 14 maj 2013.
Läkemedelsutvecklingen har tagit nya spår och uttryck under det senaste decenniet. Patienters ökade krav i kombination med en gnisslande global ekonomi och budgetrestriktioner i dess kölvatten bidrar till ändrade förutsättningar för utvecklingen.
Ett annat tema under dagen var den akademiska forskningens villkor och vad vården kan förvänta sig därifrån. Ett av de stora genombrotten sedan millennieskiftet är biologiska läkemedel, till exempel TNF-alfahämmare, som har underlättat livet för många patienter med inflammatoriska reumatiska sjukdomar. Men dessa läkemedel botar inte, underströk Lars Klareskog, professor i reumatologi vid Karolinska Institutet.
– Det är bra att vi nu har kanske tio olika sätt att blockera signalvägar i patienter, men vi vet inte ännu när och hur vi ska använda de olika alternativen för att åstadkomma det bästa för patienten. På längre sikt hoppas jag på vaccinering mot reumatiska sjukdomar. Vi lärde oss en gång att få immunsystemet att stå emot poliovirus. I framtiden kan vi lära oss hur och mot vad vi ska vaccinera så att immunsystemet inte angriper oss med en autoimmun reaktion som leder till reumatiska sjukdomar, sade Lars Klareskog.
– Vi kommer att klara det. Frågan är bara hur lång tid det tar, sade han.
Snabbare godkännande och strikt uppföljning
Processen fram till godkända läkemedel tar för lång tid menade Lars Klareskog. Han ville i stället se snabbare godkännande i kombination med en striktare uppföljning av nya läkemedel.
– Sverige skulle kunna bli världsmästare i detta. Vi har ett antal patienter som inte är hjälpta av dagens läkemedel och som skulle kunna vara med i studier av nya läkemedel – under förutsättning att vi inom akademin och sjukvården får möjlighet att följa upp patienterna, sade Lars Klareskog.
Inget hindrar oss från att bli bäst i världen
Bengt Westermark, seniorprofessor i tumörbiologi vid Uppsala Universitet och Sten Fredrikson, professor i neurologi vid Karolinska Institutet instämde:
– Det finns ingenting i vår ekonomi, struktur eller sjukvård som hindrar oss från att bli världsledande. Vi har möjlighet att med vetenskapligt perspektiv följa upp varenda patient och därför kunna ge svar på vilka patienter som svarar på de nya målinriktade patienterna och varför, sade Bengt Westermark.
– Det är självklart att följa upp alla patienter som får nya läkemedel, men det är lite av ett logistiskt dilemma inom neurologin. Vi är få doktorer inom vår specialitet och de nya läkemedlen ställer höga krav på uppföljning och värdering av säkerhetsaspekter. Det är en praktisk flaskhals, sade Sten Fredrikson.
Forskning trängs undan av den dagliga patientvården
Och då kommer man genast in på en nyckelfråga. Forskningen i sjukvården är trängd av kraven från den rutinmässiga patientvården.
– Företagen har stora forskningsbudgetar men ”AB Sjukvårdssverige” har en begränsad forskningsbudget; åtminstone ser vi inte så mycket av den, påpekade Bengt Westermark och efterlyste bättre trepartssamarbete mellan akademin, sjukvården och industrin.
Lars Klareskog lyfte fram kvalitetsregistren som potentiellt värdefulla hjälpmedel, men idag är bristerna stora. Varje gång en läkare träffar en patient skapas kunskap som kan hanteras bättre och användas i en kontinuerlig uppföljning. Det är ett framsteg om även patienterna engageras. I Stockholm får reumatiker inför möten med sin läkare fylla i aktuell status, vilka leder som gör ont etc. Läkaren är bättre förberedd inför mötet med patienten som kan fokusera på hur behandlingen kan göras bättre.
Sten Fredrikson hoppades på en renässans som innebär en ökning av kliniska studier och att fler patienter därmed får prova de nya läkemedlen.
Nationell struktur för att ta hand om nya kunskaper
Det är utmärkt att 300 miljoner kronor satsas om året på SciLifeLab, menade Lars Klareskog. Men det räcker inte.
– Vi behöver också en nationell struktur och strategi för att ta hand om de nya kunskaperna. Det finns fläckvis men är otillräckligt samordnat, sade han.
Konkurrensen om och bristen på samarbete kring de 1,5 miljarder kronor i ALF-medel som staten satsar årligen – det är en käpphäst för Bengt Westermark.
– Det är ingen som helst samordning av hur dessa pengar används. Vi har pengar men de används felaktigt, sade han.
Önskade genombrott
Moderatorn Mikael Nestius, chefredaktör för Dagens Medicin, frågade panelen vilka genombrott de önskar se.
– Många neurologiska sjukdomar är nedbrytande och destruktiva så om vi i stället kunde stoppa nedbrytning och till och med återuppbygga skadad nervvävnad vore det en dröm, sade Sten Fredrikson.
– Vi är idag dåliga på att behandla spridd cancer, men jag hoppas på genombrottsstudier som visar det generella i cancerceller så att vi kan hindra tumörer från att metastasera, sade Bengt Westermark.
– Varannan av våra patienter har fortfarande så stark smärta att deras liv påverkas. Många är fortfarande sjukskrivna för att smärta och trötthet hindrar dem att arbeta – det vore stort att påverka detta, sade Lars Klareskog.
Ersättningssystemet, åtminstone i Stockholm, motverkar innovationer eftersom antal besök premieras och inte att patienterna får optimal behandling och mår bra. Vårdvalssystemen kommer ytterligare att förvärra denna situation
– Ersättningssystemet är det enskilt största hotet mot innovationer i sjukvården, sade Lars Klareskog.
Inte självklart att ”flytta” läkemedel till nya diagnoser
Panelen fick också en fråga om vilket som varit den största besvikelsen inom deras områden.
Inom neurologin fanns stora förhoppningar om att de antiinflammatoriska TNF-alfahämmarna som varit framgångsrika inom reumatologin även skulle vara effektiva mot inflammatoriska sjukdomar i hjärnan.
– Men för MS-patienter var det till och med tvärtom; de blev sämre trots att TNF-alfablockad var attraktivt i teorin. Erfarenheterna från detta är att det behövs mer grundforskning, vi måste lära oss mer om hur läkemedel fungerar, sade Sten Fredrikson.
Sten Fredrikson konstaterade att neurosjukvården har släpat efter. Sverige har färre neurologer än de skandinaviska länderna och de flesta andra europeiska länder. Hans budskap till politikerna var tydligt
– Bygg ut så att vi kommer ikapp resten av Europa, sade han.
Blodkärlshämning ett mode som kom av sig
Det kan gå mode i den akademiska forskningen, inte minst när det gäller cancerforskningen.
– Ett tag var det en spridd uppfattning att strypt tillväxt av blodkärl i tumörer skulle bromsa cancer. Men det var betydligt mer komplicerat i praktiken, även om det nu finns ett läkemedel, Avastin, som bygger på principen, sade Bengt Westermark.
Inom reumatologin är artros en mycket vanlig sjukdom som ger lidande åt många patienter. Smärtlindring är i stort sett det som vården kan erbjuda.
– Länge trodde vi att om vi bara lär oss hur brosket bryts ner i leder vid artros så skulle man hitta effektiva behandlingar, men faktum är att vi i artrosforskningen står kvar där vi stod för 25 år sedan. Det enda framsteget är att vi nu vet att träning är mycket viktigare än vi trodde förr, sade Lars Klareskog.
Bilder
Klareskog, Wstmark, Fredrikson. Foto: LIF, Sten-Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
Lars Klareskog. Foto: LIF, Sten-Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
Berngt Westermark. Foto: LIF, Sten-Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
Sten Fredrikson. Foto: LIF, Sten-Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
