Christina Lloyd och Klaus Langhoff-Roos
Antalet kliniska studier minskar i Sverige – dock inte för Novo Nordisk, som stadigt ökar sitt antal. Men de ser hur den svenska vården blir alltmer pressad, och att utrymmet för forskning minskar. Utvecklingen måste vändas om vi ska kunna hävda oss internationellt.
Novo Nordisk gör fler kliniska prövningar i Sverige än för tjugo år sedan. Men så genomför företaget också en väldigt stor mängd studier totalt sett, och har råd att satsa på god global täckning. Det är ingen självklarhet att Sverige alltid kommer finnas på kartan.
– Även inom koncernen hårdnar konkurrensen. Vår indiska kliniska avdelning har stor uppbackning av både privata och offentliga aktörer, eftersom man i Indien har sett att varje ny anställning inom kliniska prövningar skapar sju jobb till. Den uppskattningen har man just börjat göra i Sverige, säger Novo Nordisks Sverigechef Klaus Langhoff-Roos.
Historiskt har Sverige varit känt som ett bra land för kliniska studier. Register och diagnossystem gjorde det lätt att följa individers hälsa över tid, vårdsystemet var välstrukturerat och vården hade en positiv syn på studierna.
– Man tyckte det var värt att forska. Men sedan dess har man börjat satsa mer på vårdproduktion. Det finns lite plats för forskning, och då minskar incitamentet och nyfikenheten hos personalen, säger Klaus Langhoff-Roos.
Förr stärkte studier läkarens egen forskning
Den svenska vården har blivit mer centraliserad, säger han. Förr kunde läkare investera pengar från kliniska studier i sin egen forskning. Nu går pengarna till sjukhuset, och den forskande läkaren måste genomföra studierna vid sidan av sitt vanliga arbete.
Samtidigt blir de kliniska studierna alltmer komplexa, konstaterar Novo Nordisks direktör för medicinska, kliniska och regulatoriska frågor, Christina Lloyd:
– I mitt tidigare arbete som läkare deltog jag i kliniska studier, och jag kan säga att det vi gör i dag knappast går att jämföra. Det finns detaljerade myndighetskrav och man måste rapportera extremt mycket, kontrollera minsta decimal. Och samtidigt som kraven har ökat har resurserna i vården minskat. Då blir det väldigt tungt på kliniknivå.
Brist på innovativa läkemedel ett hinder
Det finns en sak till som påverkar förutsättningarna för kliniska studier i Sverige. När konsultföretaget Opticom på uppdrag av LIF undersökte användningen av ett antal innovativa läkemedel i 27 europeiska länder, hamnade Sverige på mellan tionde och sjuttonde plats. I kliniska studier är det ett vanligt krav att studiedeltagarna redan står på den behandling som anses bäst – det är ju den som den nya behandlingen behöver överträffa. Så sent som för någon vecka sedan blev Christina Lloyd tvungen att tacka nej till en Novo Nordisk-studie i Sverige på just de grunderna. Det fanns inte tillräckligt många patienter i Sverige som står på den nyaste behandlingen.
– Vi är inte riktigt bra på att implementera de senaste läkemedlen i Sverige, och det spelar roll. De studier som är mest spännande för läkare och sköterskor bygger ofta på de här nya, innovativa läkemedlen. Om vi inte använder dem, och får färre av de ”hetaste” studierna, så utarmas den kliniska forskningen ännu mer, säger Christina Lloyd.
Klaus Langhoff-Roos uppfattar inte läkemedelsanvändningen som en avgörande faktor bakom minskningen av antalet kliniska studier i Sverige. Men han kallar det för en symboleffekt: om inte de nyaste läkemedlen används, signalerar det att det inte finns plats för innovation.
– De som styr sjukvården måste visa att klinisk forskning är viktig och tillåten, att det inte bara handlar om att producera vård utan också om att hela tiden försöka hitta bättre behandlingar, säger Klaus Langhoff-Roos.
– Och det är viktigt att säkra att innovationer verkligen kommer patienterna till gagn. Sverige rankas högt vid internationella jämförelser av hur väl man behandlar diabetes. Vi har alla förutsättningar för att lyckas hela vägen ut, säger Christina Lloyd.
Stor forskningspotential i bättre register
Sverige har fortfarande möjlighet att bli ett populärt land för kliniska prövningar, anser Klaus Langhoff-Roos. Personnumren och våra patientregister underlättar redan vid valet av patienter. Men potentialen är större än så. Våra kvalitetsregister skulle kunna bli en ny grund för forskning, och för utvärderingar av effekten av nya läkemedel på marknaden. Det kan bli ett alternativ till dyra uppföljningsstudier.
– Dessutom skulle registren i kombination med våra biobanker kunna svara på helt nya forskningsfrågor. Men det ligger i framtiden. Dagens kvalitetsregister är hittills anpassade efter äldre läkemedel och de räcker inte. Det finns ett intresse i vården för att ändra detta, men det går långsamt. Jag har stor ödmjukhet inför det, för det kräver otroligt mycket arbete – men om det är någon som har förutsättningarna så är det vi i Sverige, säger Klaus Langhoff-Roos.
Både han och Christina Lloyd skulle också vilja se patientperspektivet i registren. Förbättrad livskvalitet – till exempel att man kan ta läkemedlet senare om man glömt det på morgonen, eller att man sover bättre eftersom blodsockernivån är jämnare på natten – kan bidra till att förklara de rent medicinska förbättringarna. Att låta patienterna bidra med data är dessutom ofta ett billigt sätt att få in nytt material.
Innovationsvilja, samordning och marknadsföring
Christina Lloyd och Klaus Langhoff-Roos konstaterar att Sverige är så litet att det borde vara möjligt att skapa enkla, klara förutsättningar för klinisk forskning. Men i dag präglas arbetet ofta av separata regionala system och beslut. Cheferna på Novo Nordisk suckar lite.
– Vi vill ju att det ska vara lätt och smidigt. Istället spenderar vi orimliga mängder tid på att förklara för vårt huvudkontor varför en region väljer att avstå när två andra vill delta, och diskutera om vi kan göra studien ändå, eller om vi måste ändra patientantalet eller komplettera på något vis, säger Klaus Langhoff-Roos.
Den svenska vården skulle behöva bli mer innovationsvänlig, konstaterar de två Novo Nordisk-cheferna. Vårdpolitikerna behöver förstå klinikpersonalens förutsättningar och ge bättre stöd, och olika vårdregioner behöver samarbeta mer. Då finns förutsättningar att komma ur dagens svacka.
– Bara för att två stora läkemedelsbolag lagt ner mycket av sin verksamhet betyder inte det att all kompetens försvunnit från Sverige. Den finns, men det gäller att paketera den och marknadsföra den för att locka hit klinisk forskning och läkemedelsföretag. Den som lyckas med det gör life science i Sverige en stor tjänst, säger Klaus Langhoff-Roos.
Bild
Christina Lloyd och Klaus Langhoff-Roos. Foto: Privat (omfattas inte av CC. All rights reserved)
