Medicinspiralen förs ned i magsäcken där medicin släpps ut i långsam takt under flera veckor.
En tredjedel av jordens befolkning bär på tuberkulosbakterien och 1,3 miljoner människor avlider årligen i sjukdomen. Den billiga antibiotikan som saluförs i utvecklingsländer är inte lika effektiv mot tuberkulos som de dyrare preparaten i Europa och USA. Det innebär att patienterna måste ta väldigt stora doser av läkemedel, omkring 3 gram varje dag.
Många orkar inte ta så många piller dagligen så följsamheten för behandlingen är extremt dålig, vilket i förlängningen innebär en ökad risk för antibiotikaresistens. En hel del pillerburkar hamnar också på svarta marknaden istället för i patienternas magar.
För att förhindra en försäljning av medicinerna på svarta marknaden har flera länder infört ett system där patienten måste ta sig till en sjukvårdsmottagning varje dag för att hämta ut sin dos. Inte heller det fungerar speciellt bra för patienter som bor långt bort och har ett hårt slit med att få ihop till hushållets försörjning för dagen.
Samarbete mellan KTH och MIT
Detta är bakgrunden till forskningssamarbetet mellan KTH och MIT: att få fram ett tillförlitligt sätt att få människor att ta sina livsviktiga mediciner. Forskarstuderande Malika Verma vid MIT i USA har drivit projektet med stöd av Niclas Roxhed, docent vid avdelningen för mikro- och nanosystem vid KTH.
– Malika arbetade med samma koncept som det vi slutligen tog fram, hon började med spiralformade slangar. Själv arbetade jag med en slags sväljbar spruta med piller. Sen kom jag på det här med att göra piller på en tråd. Och läkemedelspiralen liknar ju faktiskt det där godishalsbandet som vi barn brukade köpa, men det var inget jag tänkte på då utan något jag insett senare, berättar Niclas Roxhed.
Innovationen med läkemedelsspiralen – som består av minnesmetallen nitinol och klarar det hårda klimatet i magsäcken – resulterade i en vetenskaplig artikel i tidskriften Science Translational Medicine. Ett månadslångt försök på grisar, som har ett matsmältningssystem som liknar människans, gjordes med framgångsrikt resultat. Malika Verma besökte 100 kliniker i Indien för att undersöka om spiralmetoden är något som tuberkulospatienter skulle kunna tänka sig. Intervjuer med 300 indiska tuberkulospatienter och 111 sjukvårdmedarbetare i Indien visar att metoden med spiralen skulle ha en hög acceptans.
– Resultatet från studien i Indien är så viktigt, det visar att patienterna skulle föredra att göra ett sådant här ingrepp en gång istället för att ta sig till kliniken varje dag, säger Niclas Roxhed och fortsätter:
– Tanken bakom är ju att kunna ge de här patienterna motsvarigheten till en burk med piller, fast utan att de behöver svälja den enorma mängden. Läkemedlet på spiralen är inkapslat i silikon som är poröst och släpper ut antibiotikan sakta och säkert. Ämnet nitinol är också ett beprövat material inom sjukvården, säger Niclas Roxhed.
Sond genom näsan
Läkemedelsspiralen förs ned med hjälp av en sond genom näsan och därför har spiralen magneter i bägge ändar. I magsäcken krullar metallen ihop sig och stannar kvar under den period som läkemedlet ska sättas ut. Hela proceduren med införandet av spiralen går snabbt, fem minuter för att föra ned den och fem minuter för att ta upp den igen – det visar försöket på grisar. På människor kan det förstås innebära en del obehag så det kommer att krävas fler tester på djur innan metoden kan bli aktuell för mänskligt bruk.
Enligt Niclas Roxhed krävs det ingen speciell diet under läkemedelsutsättningen, men då spiralen har magneter ska man förstås undvika att vistas i miljöer med starka magnetfält och inte genomgå några MR-undersökningar.
Till att börja med är metoden tänkt att användas vid medicinering mot tuberkulos men den kan också bli aktuell när det gäller läkemedel mot HIV, malaria och hepatit b och c.