Nu finns hopp om att samma teknik som använts för att få fram covid-vacciner ska resultera i nya effektiva vacciner mot malaria. Här vaccineras ett barn i Malawi med det befintliga vaccinet.
Malaria är en av världens värsta infektionssjukdomar, den smittar årligen runt 200 miljoner människor och dödar fler än 400 000. För några år sedan började ett första vaccin – RTS,S – mot parasitsjukdomen användas i Afrika. Men det här vaccinet har blivit något av en besvikelse eftersom det bara skyddar runt 30 procent och patienterna måste fortsätta vaccineras minst en gång om året.
Därför blev det förra månaden en glad överraskning för många när vaccinkandidaten R21, som utvecklats av Jenner Institute på Oxford-universitetet i Storbritannien, visade sig uppnå hela 77 procent i skyddseffekt under prövning i fas 2. Detta vaccin – med den svenskutvecklade adjuvansen Matrix M – är nu inne i en fas 3-prövning i Västafrika, och om allt går väl kan det bli ett godkännande under 2023.
Men det finns ytterligare ett vaccin mot malaria på gång – en vaccinkandidat som bygger på den teknik som rönt störst framgång mot covid-19, nämligen RNA. Det är ett vaccin som började utvecklas av en forskargrupp på Yale-universitetet i USA 2018, och som i labbförsök visat mycket lovande resultat. I år har forskargruppen tagit patent och nu planeras för fler kliniska försök i samarbete med Oxford-universitetet.
Vaccinfabriker i kroppen
Enligt Yale-forskarna kan ett RNA-vaccin vara mer effektivt mot malaria än traditionella vaccin – genom att välja ut exakt vilka protein som behövs för att ”träna” immunsystemet att agera mot malariaparasiterna kan ett långvarigt immunskydd uppnås. Just den här vaccinkandidaten använder en teknologi som kallas ”self-amplifying RNA”, förstärkt RNA, vilket innebär att cellerna i immunförsvaret kan förvandlas till egna små snabba ”vaccinfabriker”.
– Jag tycker det är jättespännande med vaccinprojekten, det här något man försökt med länge men inget har verkligen fungerat. Grundproblemet är att man inte riktigt förstår hur människor blir immuna mot malaria. Som det är nu måste man överleva de första 10 till 15 gångerna med sjukdomen innan man blir immun och det är dessutom svårt att bibehålla immuniteten, säger Kristina Persson, överläkare, universitetslektor och malariaforskare vid Lunds universitet.
Vaccin hjälper det egna immunförsvaret att agera mot den främmande inkräktaren – i det här fallet parasiter. För att kunna utveckla ett riktigt effektivt vaccin mot malaria måste man alltså förstå och försöka kartlägga hur immunitet mot sjukdomen uppstår. Kristina Persson och hennes forskargrupp har tagit fram en ny metod för att undersöka de B-celler i immunförsvaret som är specifika för malaria. Det görs genom blodprov och så kallad flödescytometri – en teknik där man undersöker celler i en vätska med hjälp av laserljus. Den skånska forskargruppen har flera studier med malariapatienter på gång, både i Sverige och i ett samarbete med Makerere-universitet i Kampala i Uganda.
– Vi tittar på B-celler hos akut sjuka och gör sedan en uppföljning av hur många B-celler som finns kvar när patienten tillfrisknat. Ganska många av B-cellerna är så kallade atypiska minnesceller med lite andra markörer på ytan än normalt. Vi vet inte exakt vad det beror på, berättar Kristina Persson.
Hon är lite överraskad över att R21-vaccinet från Jenner Institute gett så pass hög skyddseffekt i fas 2b-prövningen, eftersom det bygger på samma protein som används i RTS,S-vaccinet.
– Men om man tittar på hur det fungerar så kanske det ändå inte är så överraskande. Det är ett fusionsprotein och en annan adjuvans används. Det är väldigt positivt att det ger så pass bra respons, men det är bra att veta att försöket gjorts i ett endemiskt land där barnen förmodligen har lite immunitet från början. Siffran på skyddseffekten kan bli annorlunda när vaccinet används i en population utan immunitet, säger Kristina Persson.
RNA-tekniken ger hopp
Hon tycker inte det är helt lyckat att WHO klassar det hittills enda godkända vaccinet RTS,S som just ett vaccin med tanke på den låga skyddseffekten.
– Risken är stor att människor tappar förtroendet för vanliga vaccin om det ger så låg skyddseffekt. Om man inte får den effekt man förväntar sig av ett vaccin kanske man struntar i att ta vaccin mot polio och stelkramp också, säger hon.
Något att hoppas på för framtiden är RNA-vaccinet, menar Kristina Persson. Det är en teknik som till skillnad från traditionella vaccin kan modifieras snabbt, och man kan med andra ord lägga in varianter av protein på kort tid.
– Det ser väldigt lovande ut med RNA-vaccin. Innan covid ansågs tekniken ju också lovande och nu är den prövad i en stor skala, det kan bli ett bra tillskott till arsenalen mot malaria. En av de få positiva sakerna med den nuvarande pandemin är ju att man faktiskt lyckats med RNA-vaccinen. Utvecklingen av de här vaccinen kan hjälpa malariaforskningen framåt, säger Kristina Persson.
De RNA-vaccin som används mot covid-19 måste förvaras och fraktas i stark kyla, något som anses ställa till problem i länder där det ofta förekommer strömavbrott. Men även om RNA-vaccinet mot malaria skulle kräva frysförvaring om det på sikt blir godkänt så är det inte så stort problem som man skulle kunna tro, enligt Kristina Persson. Många länder i Afrika och andra låginkomstländer på drabbade kontinenter har ändå en viss vana vid kylkedjor, påpekar hon.
– Om man vet att man har ett vaccin som är supereffektivt mot malaria så är det ett mindre problem att man ska ha det i frysen. Det går att organisera, man kan till exempel ha det i frysförvaring i en storstad där det finns kapacitet för sådant, och sen köra ut det till landsbygden. Ett sådant vaccin klarar sig ju i kylskåp några dagar.