Tasuko Honjo och James P. Allison, Nobelpristagare i medicin 2018.

Varken amerikanen James P. Allison eller japanen Tasuko Honjo kunde nog tacka sina medarbetare, mentorer och andra som inspirerat dem för sina framgångar. Allison tackade även de patienter som deltagit i kliniska studier som inneburit stora risker.

Möttes av skepsis

När James P. Allison, i musförsök såg att proteinet CD-28 som finns på immuncellers yta, så kallade T-celler, spelade en viktig roll för att aktivera dem och att de kunde ha betydelse vid cancerbehandling möttes han av stor skepsis.

– Ingen trodde att man kunde behandla cancer utan att attackera själva cancercellerna, berättade han.

Allison förklarade att eftersom varje cancertumör innehåller en mängd olika genmutationer som hela tiden förändras så utvecklar tumören ofta motståndskraft mot traditionell behandling.

Han förklarade vidare att skillnaden med att utnyttja T-celler jämfört med annan behandling är att T-cellerna attackerar allt som är främmande i kroppen.

– T- cellerna är också väldigt anpassningsbara och kan ändras i takt med att tumören förändras.

I kroppen finns 50-70 miljoner olika T-celler. Några av dessa kommer att fungera som minnesceller som finns där för resten av en människas liv och kan vakna upp vid behov och söka upp tumören igen.

Viktigt genombrott

Det verkliga genombrottet för Allison kom dock när han 1982 tittade på T-cellernas struktur och insåg att det behövdes ytterligare något som stimulerar dem för att de ska bli aktiva.  Svaret kom i form av proteinet CTLA-4 också det en receptor på T-cellers yta.

Allison upptäckte att CTLA-4 fungerar som en broms för T-cellerna. Han hittade då en strategi för att lätta på bromsen så att T-cellerna aktiveras och börjar angripa tumörcellerna.

Det första musexperimentet gjordes 1994 och 2010 publicerades en studie som visade goda resultat hos patienter med spridd malignt melanom. Året därpå godkände FDA det första läkemedlet för behandling av malignt melanom.

Även Honjo möttes av motstånd

På en helt annan plats, närmare bestämt i Japan, hade även Tasuko Honjo tidigt fått upp ögonen för immunförsvarets roll vid cancer. Liksom Allison stötte han till en början på stort motstånd för sin idé. Men Honjo stod på sig, inspirerad av en österrikisk biolog som 1930 upptäckte att kaniner och marsvin som injicerats med röda blodkroppar från rhesusapor bildade antikroppar.  För dåtidens forskare framstod det som en omöjlighet.

Tasuko Honjo brottades med frågan hur det kommer sig att djur producerar antikroppar mot nästan ett oändligt antal antigener, det vill säga, kroppsfrämmande ämnen som framkallar en reaktion hos immunförsvaret.

1982 upptäckte Honjo att proteinet PD-1 på T-cellernas yta hämmar immunförsvaret.  Och precis som Allison hittade han ett sätt att blockera PD-1 så att T-cellerna aktiverades för att attackera tumörceller.

Vägen dit var dock lång. Det tog Honjo och hans forskarteam sex år för att förstå hur PD-1 fungerar och hur man skulle göra för att få dem att aktivera T-celler.

Idag vet vi att PD-1- hämmare kan vara effektivt både vid lung-och njurcancer liksom vid lymfom och malignt melanom. Det har också visat sig att om man kombinerar PD-1 och CTLA-4 - hämmare så kan man vid vissa cancerformer nå ännu bättre resultat.

En del i behandlingsarsenalen

De läkemedel som Allison och Honjos forskning gett upphov till kallas checkpointhämmare eller T-cellsaktiverande antikroppar.

Behandling med checkpointhämmare ingår numera som en del i behandlingsarsenalen vid ett flertal cancerformer.

– För många patienter leder behandlingen till en förlängd överlevnad på flera år. Några patienter kan till och med anses botade, sade Tasuko Honjo och framhöll att framtiden för behandling med immunterapi mot cancer ser lovande ut.

–  Vi tror att alltfler cancerformer kommer att kunna behandlas med checkpointhämmare. Men fortfarande finns stora utmaningar. Endast runt tjugo procent av dem som behandlas med den här typen av immunterapi får en god effekt. Varför det är så har vi forskare ännu inte hela svaret på.

Tasuko Honjo spekulerar i att det kan bero på att människors immunförsvar är individuellt. Vissa blir väldigt sjuka av en vanlig förkylning medan andra endast nyser lite lätt.

Både Tasuko Honjo och James P. Allison är dock mycket positiva inför framtiden. Även om cancer inte försvinner så tror de att det kan bli en kontrollerbar sjukdom som man kan leva med som kronisk.