Barn med obesitas som svarar bra på behandling och går ner i vikt löper mindre risk att få obesitasrelaterade sjukdomar som ung vuxen. Personerna på bilden har ingen koppling till den studie som refereras i artikeln.
Frågan om behandling av obesitas i barndomen har någon hälsoeffekt har diskuterats länge.
– Det här är väldigt positiva resultat. Det är första gången man har kunnat se den långsiktiga effekten, säger Emilia Hagman som är docent vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, på Karolinska Institutet.
Däremot påverkas inte risken att drabbas av depression och ångest av behandlingsresultatet i barndomen, visar studien som är publicerad i JAMA Pediatrics. Oavsett om behandlingen i barndomen hade effekt eller inte så är risken för ångest och depression lika stor i ung vuxen ålder.
Upptäckten är viktig, anser Emilia Hagman.
– Det är första gången vi kan visa att obesitas som barn ökar risken för depression och ångest i ung vuxen ålder, och att behandlingen av obesitas inte påverkar den behandlingen.
Lägre risk få sjukdomar längre fram
Studien omfattar 6 700 barn, ur kvalitetsregistret BORIS, som fått någon form av livsstilsbehandling för obesitas. Genom att följa upp dem i patientregistret, läkemedelsregistret och dödsorsaksregistret har forskarna kunnat konstatera att barn och ungdomar som svarar bra på obesitasbehandling löper lägre risk att utveckla obesitasrelaterade sjukdomar som unga vuxna.
– På gruppnivå ser vi att de som svarat bra på behandlingen har positiv hälsoeffekt ändå upp till 30 års ålder, säger Emilia Hagman.
Även bland dem som svarat bra på behandling men gått upp i vikt igen – här finns personer som nått gränsen för obesitas och sådana som genomgått obesitaskirurgi – är det färre som får hälsoproblem i vuxen ålder.
– Det kan finnas flera förklaringar till det. Även om man har gått upp i vikt så har man fått med sig verktyg under behandlingen i barndomen som gör att man lättare att veta vad man ska göra och vad som funkar för en själv.
En slutsats är att det är viktigt att sätta in behandling i tidig ålder, och innan vikten har ökat för mycket.
Läkemedel kan hjälpa vissa
Alla svarar inte lika bra på behandlingen. Av den undersökta gruppen svarade 1 224 dåligt på behandlingen, eller stod stilla i vikt (2 913 barn).
– Vad det beror på är svårt att säga men grovt kan man dela upp det i två delar: att vården inte kan erbjuda adekvat behandling och det andra är att familjerna inte har svarat på behandlingen.
Läkemedelsbehandling mot obesitas ingår inte i studien, eftersom de första läkemedlen godkändes först 2001. Emilia Hagman är positivt inställd till läkemedelsbehandling men livsstilsbehandling är fortfarande grunden i all behandling av barnobesitas, konstaterar hon.
– Generellt sett kan man se att läkemedelsbehandling har ökat bland ungdomar.
Vi ser i studien att det finns en grupp som inte svarar på livsstilsbehandling av någon anledning. Och där kanske läkemedel ändå skulle vara till hjälp.
Nästa steg för forskarna blir att identifiera vilka behandlingsalternativ som fungerar bäst för olika individer och forska på vilka riskmarkörer som har betydelse för framtida hälsa.
– Det finns mycket att studera. Idag i Sverige har vi flera olika typer av behandlingar i vår verktygslåda: Vi har den kombinerade levnadsvanebehandlingen som Socialstyrelsen kallar det men den kan förmedlas på olika sätt, genom individuella möten med vården, gruppsessioner, eller digital vård. Det är otroligt intressant att titta på. Vi vill också titta på hur vanligt det blir att man använder läkemedlen som är godkända från tolv års ålder. Vilka får det, och för vilka funkar det och för vilka funkar det inte? Den sistnämnda frågan är kanske den mest intressanta, säger Emilia Hagman.