Utan fokus på klinisk forskning kan sjukvården inte bli bäst

Enligt internationella jämförelser gör svenska forskare många upptäckter. Men de goda idéerna blir alltför sällan verklighet. Vad beror detta på? LIFs – de forskande läkemedelsföretagen – seminarium ”Utan innovationer – vad går vi miste om?” försökte ge några svar på frågan. ALMEDALEN 2015 När Stockholms handelskammare lät samhällsdebattören och forskaren Nima Sanandaji ställa samman en rapport över innovationskraften i 14 olika europeiska huvudstadsregioner fanns både uppmuntrande och nedslående inslag (läs artikel). Stockholm hamnar i topp när innovationskraften bedömdes – men på en avgörande punkt, kommersialisering av alla innovationer, hamnade Stockholm sist av alla jämförda regioner. Fredrik Sand, näringspolitisk expert på Stockholms handelskammare, presenterade rapporten inför ett fullsatt auditorium. – Stockholm är bäst på småföretagens interna innovation, kunskapsintensiv sysselsättning och antal sökta EU-patent. Vi är också bra på utbildning, privata satsningar på forskning och utveckling samt småföretagens samverkan. Lite sämre är offentliga satsningar inom FoU, men sämst är vi på den sista delen i innovationskedjan – när innovationer ska bli produkter som används, sade han.

Satsa på världsledande universitet/högskolor

Bland de förslag Handelskammaren listar för att Sverige ska bli bättre är att satsa för att några lärosäten ska nå den översta världstoppen. Idag rankas Karolinska Institutet, som bästa svenska lärosäte, kring plats 50 i världen. Ett sätt att stärka konkurrensen är att locka hit utländska högskolor. Sedan måste det bli mer förmånliga skatteregler för entreprenörer med lägre skatt på kapitalvinster och optioner. Något som begränsar möjligheterna att locka hit utländska toppforskare är bristen på bostäder. Det finns redan många färdiga förslag, konstaterade Fredrik Sand. – Vi har en ny regering som kan skriva propositioner och bidra till varaktiga reformer. Ett större tryck i innovationspolitiken behövs för att de globala läkemedelsföretagen ska satsa på Sverige, sade han.

Läkemedel lönsamt för Sverige

Magnus Jiborn, projektledare vid institutet Vetsam, har på uppdrag av LIF skrivit rapporten ”Vinst för Sverige”. Tillsammans med fordons- och elektronikbranschen finansierar läkemedelsföretagen mer forskning än vad staten och EU gör. De svarar också för en stor del av exportintäkterna. – Forskningsintensiva branscher genererar en mycket stor del av det svenska välståndet, sade han. Inom läkemedelsindustrin arbetar var femte anställd med forskning, vilket är en tio gånger större andel än för hela näringslivet. 12 procent av nettoomsättningen i läkemedelsbranschen återinvesteras i forskning och utveckling. I hela näringslivet är motsvarande siffra 1 procent. Förädlingsvärdet som skaps i läkemedelsindustrin är 35 miljarder kronor per år. Det motsvarar drygt 3 miljoner kronor per anställd. Det är fyra gånger högre än näringslivet i sin helhet presterar. – Satellitkommunikation och fastighetsförvaltning skapar också höga förädlingsvärden, men för en tillverkande industribransch är detta en helt enastående siffra, sade Magnus Jiborn.

Den ljusa bilden mörknar

Men även om denna bild ser ljus ut finns det bekymmer. Antalet anställda inom läkemedelsindustrin i Sverige har på kort tid halverats medan den ökar globalt. Det blir fler och fler företag men färre anställda. – Det allvarliga är att forskarna försvinner. Mellan 2010 och 2013 försvann drygt 2000 forskare från branschen. Satsningarna på forskning minskar. För tio år sedan var Sveriges läkemedelsindustri dubbelt så stor som den danska – men nu är det tvärtom. Exporten ökar för andra länder men har stagnerat i Sverige, sade Magnus Jiborn. Sveriges export var 60 miljarder kronor både 2007 och 2014. Danmarks export var 50 miljarder kronor 2007 men 90 miljarder kronor 2014.

Glappet ökar mellan små och stora

Antalet innovationer ökar, men nästan alla tas fram i små företag och det är en förklaring till att kommersialiseringen fungerar dåligt i Sverige – Nästan alla ägde rum i företag med färre än 50 anställda. Och där finns ett problem. Läkemedelsinnovationer kan du inte kommersialisera på egen hand. Det uppstår ett glapp mellan allt fler småföretag som tar fram innovationer och färre stora företag som kan ta innovationerna vidare till färdiga läkemedel, konstaterade Magnus Jiborn.

Myndigheter har tappat fart

Seminariets moderator Lisa Kirsebom frågade Anders Blanck, vd för LIF, om varför utvecklingen i Sverige gått bakåt medan det gått uppåt för läkemedelsbranschen globalt. En förklaring är en hårdare global konkurrens och därför måste Sverige bli mer attraktivt för de stora företagen, som har förutsättningarna att driva fram nya läkemedel. – Innovationsklimatet är inget problem, men vi måste också ha en sjukvård som deltar aktivt i klinisk forskning och som köper de nya läkemedlen. En tredje punkt är att våra läkemedelsmyndigheter tappat fart. En gång var de bäst, men nu har vi många myndigheter som ska reglera och det ger ingen bra signal till de globala företagen. Företagen vill ha enkla och tydliga regler, sade han.

Hur blir vården en bättre kund?

Hur åstadkommer man att vården blir en bättre kund, frågade Lisa Kirsebom. Åsa Westlund är riksdagsledamot (S) och som sitter i riksdagens näringsutskott svarade: – Det är en av de punkter regeringens samordnare för Life Science, Anders Lönnberg, ska titta på. Hur kan samverkan förbättras. Hur ska efterfrågan skapas när det nya läkemedlet finns. Och hur skapar man incitament i den sjukvård som faktiskt har förändrats mycket på senare år. Vi har kanske missat att ställa krav på vårdgivarna att de ska samverka med företagen i klinisk forskning. Vi får inte ge mindre och mindre pengar till sjukvården för att vårdenheter ska bli så effektiva som möjligt, för då missar vi hela utvecklingssidan. Att jobba med utveckling och samarbete ska ingå i sjukvårdens uppdrag, sade hon.

Politiken har gett bättre förutsättningar

Lars Hjälmered är riksdagsledamot (M) och vice ordförande i näringsutskottet. Han menade att mycket policyförändringar som har genomförts på åtta till tio års sikt har gått Life Sciences väg. – Vi har satsat stort på forskning, vi har sänkt bolagsskatter och skatten för utländska experter. Samtidigt finns en insikt om utsattheten i den globala konkurrensen. Vi måste se till att AstraZeneca som redan har en stor del av sin produktion i Sverige fortsätter att vara kvar. Om man vänder på resonemanget kan man se en potential hos de små innovativa företagen att växa. Ett bra exempel är AstraZenecas samarbete med mindre företag, Bioventure hub (läs artikel). Vi politiker får fundera på vilka reformer som behövs för att små företag ska växa, sade han. Att goda innovationer inte blir färdiga produkter är ett marknadsmisslyckande, konstaterade Åsa Westlund. – Det borde finnas ett stort intresse både från staten och från privata finansiärer att ta reda på varför det är så, sade hon. Lars Hjälmered välkomnade och berömde översynen över det statliga riskkapitalet. Det har varit spretigt med många aktörer. Moderaterna vill gärna ha finansiering via fond i fond men också andra lösningar som kan locka fram mer privat kapital.

”Det är tid för forskning som behövs”

Från en företrädare för Barncancerfonden i publiken kom ett inlägg om att från deras horisont är det stora problemet att sjukvården inte har möjlighet att vara med i fler kliniska studier. ”Det är inte innovationsslussar som behövs utan kliniskt verksamma som har tid att forska.” – Detta är en viktigt att få ut nya läkemedel till användarna. Fokus har inte varit där för sjukvården under senare år, men måste riktas dit om vi ska fortsätta att vara världsledande. Oavsett utförare måste det finns utrymme för den kliniska forskningen, sade Åsa Westlund.

Bilder

Seminariedeltagarna. Foto: LIF, Lotta Fogelström (CC BY-NC-ND 3.0) Fredrik Sand, Magnus Jiborn, Anders Blanck, Åsa Westlund,  Lars Hjälmered. Foto: LIF, Lotta Fogelström (CC BY-NC-ND 3.0)