Vi efterlyser skarpare mål i en uppdaterad svensk cancerplan och vi tror att det är något som skapar energi och förenar, säger Cancerfondens generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström i en intervju för Life-time.
EUs cancerplan är ett omfattande program. Med en rejäl budget på fyra miljarder euro som smörjmedel ska arbetet mot cancer i medlemsländerna intensifieras fram till 2030. De övergripande målen handlar om att förebygga cancer med bättre levnadsvanor, att fler cancerfall ska upptäckas tidigt, att mer jämlikt erbjuda bättre behandling, och att överlevare av cancer ska ha en god livskvalitet.
I Sverige är det Socialstyrelsen som getts uppdraget att samordna implementeringen av planen. Vid Cancerfondens seminarium nyligen berättade Mef Nilbert, professor i onkologi och sakkunnig vid Socialstyrelsen, att vi i Sverige nog varit lite sena i starten när det gäller att ta del av projekt och satsningar.
– Det är bra att det nu finns många som vill vara med i det här arbetet. Vi har några år på oss, men när det gäller stora initiativ och budgetmässiga satsningar så är det nu vi måste vara aktiva, sade Mef Nilbert.
En lägesbild från Socialstyrelsen som hon presenterade visar att Sverige finns med i omkring en tredjedel av alla projekt och satsningar inom EUs cancerplan, men att vi samtidigt tar en relativt liten andel av finansieringen. Målen med myndighetens samordningsuppdrag är i linje med detta att öka kännedomen om cancerplanen och stimulera och samordna aktörers medverkan i olika projekt.
– Vi behöver bli lite mer proaktiva i Sverige och vara mer aktiva när satsningarna formeras på EU-nivå. Vi behöver bredda det svenska deltagandet, jag skulle gärna se att några av de mindre regionerna kommer med i det här arbetet, sade Mef Nilbert.
Cancerfonden har med EUs cancerplan som förebild tagit fram egna målsättningar för cancervården i Sverige fram till 2030. Dessa är att antalet påverkbara cancerfall ska minska med 30 procent, en tredjedel av cancerfallen ska upptäckas i ett tidigt stadium, 80 procent ska överleva en cancersjukdom, och alla som lever efter en cancersjukdom ska kunna leva ett liv med god livskvalitet.
Under seminariet var Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare för Cancerfonden, ganska kritisk till att svenska EU-parlamentariker under den nuvarande mandatperioden inte varit särskilt aktiva inom hälsoområdet. I en intervju för Life-time i samband med seminariet utvecklade hon den kritiken:
– Ingen av de svenska EU-parlamentarikerna har varit drivande i arbetet med EUs Beating Cancer Plan eller med hälso- och sjukvårdsfrågor överhuvudtaget. Jag hoppas att man under nästa mandatperiod verkligen ser hur viktiga de här frågorna är, att det finns EU-parlamentariker som är intresserade av cancerfrågorna, hälsoområdet och life science. Vi kommer inför EU-valet försöka höja kandidaternas kunskap om vilka frågor som är viktiga inom cancerområdet och försöka få dem intresserade av att engagera sig i dessa frågor på EU-nivå, säger Ulrika Årehed Kågström.
Är EUs cancerplan mer okänd i Sverige än i andra medlemsländer, och vad kan det i så fall bero på?
– Jag tror faktiskt att cancerplanen är mer okänd i Sverige. En möjlig förklaring kan vara att dels så är hälso- och sjukvårdsfrågor en nationell angelägenhet, dels att vi i Sverige ligger väldigt långt fram inom cancerområdet. Tittar man på överlevnadstal och graden av jämlik tillgång till vård ligger Sverige väldigt bra till. Många kanske inte känner att cancerplanen är relevant för oss.
Kan det också förklara att Sverige endast lyckas ta hem en ganska liten del av EUs totala budget för cancerplanen, att det goda blir det bästas fiende?
– Jag tror att det är svårt att ändra på bilder som har satt sig, som att det är besvärligt att kunna få tillgång till EU-medel och att det kräver mycket administration. Jag menar att Sverige borde välja ut några områden inom EUs cancerplan där vi verkligen kan ta ledartröjan.
Ni på Cancerfonden tycker att vi i Sverige har mycket att lära av EUs cancerplan i arbetet med att utveckla en ny nationell cancerstrategi. Hur menar ni då?
– Det som är mycket bra i EU-planen är att den är så tydlig i sin målsättningar, kring att förebygga, upptäcka tidigt, bota och att leva väl. Den har en forskningsdimension och den har ett jämlikhetsraster genom hela planen. Det kan vi lära oss av när vi uppdaterar vår nationella cancerstrategi. Det är också därför som vi på Cancerfonden vågat sätta tydliga mål. Vi har varit inspirerade av EU när vi satt mål för var Sverige skulle kunna vara år 2030 inom de här fyra områdena. Vi tror att sätter man den typen av tydliga mål blir det lättare för olika aktörer att se var man kan haka i strategin.
Vill ni se skarpare mål i den uppdaterade svenska nationella cancerstrategin?
– Vi efterlyser skarpare mål och vi tror att det är något som skapar energi och förenar snarare än något som känns omöjligt eller alltför utmanande. Då blir det också en fråga inte endast för hälso- och sjukvården utan mål som kräver engagemang från många olika typer av samhällssektorer.
Vilken är din övergripande bild av svensk cancervård?
– Vi har en fantastisk cancervård i Sverige, det måste vi komma ihåg. Från Cancerfondens sida så lyfter vi ofta upp de utmaningar vi ser och det vi anser kan göra bättre. Men vi har ett otroligt fint utgångsläge med hög överlevnad, jämförelsevis mer jämlik cancervård än i de flesta andra länder. Vi har en relativt hög tilltro till vården, och vi har hög vaccinations täckning. Men det betyder inte att vi inte har saker kvar att göra.
Just nu utreds regionernas huvudmannaskap för hälso- och sjukvården, och regeringen är också aktiv kring exempelvis nationell infrastruktur för hälsodata. Hur ser Cancerfonden på detta?
– Vi har länge efterlyst en starkare nationell styrning inom cancerområdet och vi har också föreslagit exempelvis nationellt införande av screeningprogram. I dag går det långsamt och ojämlikt. Det tog 14 år att implementera screening för tarmcancer i hela landet. Vi tar inte ställning till om det ska vara ett statligt system. Det kan man lösa på lika olika sätt vilket våra grannländer gjort. Men det behövs en mycket starkare nationell styrning.
Internationella jämförelser, exempelvis från Vårdanalys, visar att Sverige ligger sämre till än andra jämförbara länder när det gäller omvårdnad och patienters inflytande och deltagande i vården. Hur kan det förbättras?
– Många som drabbas av cancer upplever att man får en mycket god vård och har en kontaktsjuksköterska under vårdförloppet. Men därefter är det många som upplever att man lämnas lite grand i tomma intet. Vi är bra på forskning inom många cancerområden men vi behöver mer vård- och omsorgsforskning och beteendevetenskap. Vi behöver bredare forskning kring patientperspektivet, och vi behöver lära av andra länder för det finns goda exempel.
– VI ser ökande behov av rehabilitering och olika typer av stödinsatser för att kunna komma tillbaka till ett arbetsliv, studier eller en pensionärstillvaro, ett liv där man upplever att man har en god livskvalitet. Och det måste se väldigt olika ut. Vi pratar mycket om individbaserad vård utifrån patientens behov. Men sedan tappar vi det i nästa fas. Det var inte så konstigt tidigare när vi hade fokus på att förbättra de tidigare låga överlevnadssiffrorna. Men i dag när överlevnaden faktiskt är hög på många cancerområden måste vi kunna flytta fokus. Det kan ju vara olika typer av insatser. I vissa fall kan det vara en fysioterapeut, en sexolog eller en logoped. Ibland kan man behöva psykosocialt stöd eller rådgivning kring andra dimensioner i livet, säger Ulrika Årehed Kågström.