Jan Andersson är forsknings- och innovationsdirektör i Stockholms läns landsting.

I det decentraliserade sjukvårdssverige finns även en trend mot en ökande samordning till en nationell nivå. På Cancerfondens frukostmöte på onsdagen för årets Cancerfondsrapport beskrev Klas Kärre, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd, en utveckling där allt fler länder bygger särskilda center för klinisk cancerforskning och vård, så kallade CCC, comprehensive cancer center.

I Norden finns ett sådant i Helsingfors och Klas Kärre undrade om Jan Andersson, forsknings- och innovationsdirektör i Stockholms läns landsting, tror att även Sverige inom fem år grundat ett första CCC.

– Vi bildar nu biobankssverige – sex regioner går ihop och alla prover blir digitalt tillgängliga i hela landet. Socialstyrelsen ska lägga fram förslag senast den 15 juni om en nationell nivåreglering av sjukvården. Samtidigt ska Sveriges Kommuner och landsting presentera ett förslag till ett nytt nationellt struktursystem för kompetens.

– Därmed bygger vi ihop delarna, även om det går långsamt i Sverige. Jag tror att vi nu inser att Sverige måste vara en enhet när forskningen inriktas på skräddarsydda och individspecifika lösningar. Så ja, inom fem år tror jag det finns ett CCC i Sverige. Om det sedan hamnar i Lund, Uppsala eller om vi lär oss att samarbeta på ett nytt sätt vet jag inte, sade Jan Andersson.

Landstingen samarbetar kring forskning

Han gladdes över det ökande samarbetet, till exempel att de 21 landstingen/regionernas forskningsdirektörer träffas en gång i månaden. Samarbetet är nödvändigt för inget enskilt landsting mäktar med att hänga med i kostnads- och kunskapsutvecklingen.

Med nya sätt att jobba kan man nå stora framgångar. Ett talande exempel är Memorial Sloan-Kettering Cancer Institute i New York som låg långt nere i den nationella rankingen av cancerinstitut för ett antal år sedan.

– Men man slängde ut mikroskopen och satte in kemi-apparater istället. Man satsade på en helt ny typ av diagnostik för att hitta det individspecifika. Man pratar inte om prostatacancer eller bröstcancer utan om hur cancercellerna ser ut och hur man bäst behandlar patienterna. På fem är har Sloan-Kettering blivit det ledande centret i USA, sade Jan Andersson.

Jan Zedenius (till vänster), biträdande vetenskaplig sekreterare på Cancerfonden och Hans Hägglund, verksamhetschef för blod- och tumörsjukdomar vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Enorm datainsamling till kunskapsbas

Där drivs också ett omfattande utvecklingsarbete kring IBM:s Watsonteknik. Data från all gammal och ny cancerforskning stoppas in och digitaliseras. Projektet har pågått i 10-15 år.

– Det har funnits en begränsning. Watson har varit extremt bra på att föreslå hur en patient med bröstcancer ska behandlas. Men om patienten samtidigt haft diabetes och njursvikt har det blivit tilt i systemet. Men nu har man köpt in data för 300 miljoner sjukdomsfall, allt från halsfluss till diabetes, som ska komplettera cancerdata. Även om sådana enorma datakällor kan bli till stor hjälp måste vi sjukvårdspersonal måste ta ansvaret och besluten, sade Jan Andersson.

Ett skäl till Sverige inte har utvecklat något CCC är, enligt Jan Andersson, att Radiumhemmet vid Karolinska sjukhuset har missat att samverka med den övriga vården.

– Runt cancervården ska så mycket annat fungera. Kirurgerna ska komma in liksom farmakologerna, psykologerna med flera. Jag tror på samverkan och nationella behandlingsprogram. Särskilt viktigt blir det när allt mer cancer blir en kronisk sjukdom och en stor del av vården ska skötas på lokal nivå.

Kommande förordning hotar utvecklingen

Det största hindret mot en ökad samverkan och integrering i vården framöver, enligt Jan Andersson, är genomförande av dataskyddsförordningen som ska börja tillämpas i EU-länderna i maj 2018.

– Tillgänglighet till data är kritisk för utvecklingen. Med förordningen går vi mot en inlåsning av data i strid med den allmänna uppfattningen som är positiv till datadelning. Jag är rädd att utvecklingen kommer att gå alldeles för långsamt. Jag önskar att Cancerfonden och andra informerar alla om att vi behöver dela data. Forskning är visserligen undantagen i förordningen men forskning tar ofta bara ut tårtbitar ur alla data. Det som behövs är data från alla människors sjukdomar och vård.

Kompetensbrist

Brist på kompetent personal är ett stort hot mot fortsatta förbättringar i cancervården. Det visas i ett avsnitt i årets Cancerfondsrapport, som tidigare refererats i LIFe-time.se. Orsakerna till bristerna är flera enligt en enkät som har besvarats av landets onkologkliniker, berättade Jan Zedenius, biträdande vetenskaplig sekreterare på Cancerfonden. Särskilt påtaglig är bristen på specialistutbildade sjuksköterskor och läkare.

– Nästan var femte tjänst är obemannad. Brist på pengar, för få utbildade, låga löner och stora pensionsavgångar är några orsaker som anges till personalbristen. Under de senaste fem åren har bristen på personal varit oförändrad eller blivit större på mer än två av tre kliniker. Endast en av tre upplever en mindre personalbrist än för fem år sedan, sade han.

Övertid är det vanligaste sättet att hantera personalbristen. Färre inlagda patienter är en annan vanlig åtgärd. Var tredje klinik tog in pensionerad personal, men ingen klinik hyrde in personal varje vecka.

Bättre arbetsvillkor

Hans Hägglund är verksamhetschef för blod- och tumörsjukdomar vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

– Vi har ungefär 400 anställda och saknar 4–5 läkare och 10–15 sjuksköterskor. Bristen finns framför allt för sjuksköterskor inom slutenvården, medan öppenvården har det bättre. Särskilt behövs sjuksköterskor med kompetens inom strålbehandling.

Hans Hägglund anser att man måste få fler människor att vilja jobba inom vården.

– Om Google och Ikea har lyckats attrahera, så kan vi också lyckas göra sjukvården och forskningen mer attraktiv. Några åtgärder är att sjuksköterskor får drägliga arbetstider, och att vi får ordning på ledarskapet i vården, sade Hans Hägglund.

Det finns ofta en benägenhet att lägga ansvaret för nödvändiga förändringar hos andra utanför den egna verksamheten. På Akademiska sjukhusets cancerklinik är en av fyra vårdplatser stängda. För att minska trycket på vårdplatser har man i ett projekt polikliniserat viss vård. En del patienter som får nya läkemedel behöver inte läggas in.

– Vi måste titta på våra arbetssätt och det kan ingen annan än vi själva göra. Sedan måste vi se över hela organisationen för sjukvårdssystemet och hur vi bättre kan samarbeta nationellt. Där är vi verkligen inte bra idag, sade Hans Hägglund.