Delbetänkandet innehåller inga konkreta förslag till ett nytt system för prissättning, finansiering och subvention av läkemedel. Utan det är mer en bakgrundbeskrivning som lägger grunden för de förslag som kommer i slutrapporten som ska presenteras senast den 1 december 2018.
– Detta är ju som utredaren tydligt aviserat tidigare ett delbetänkande som är beskrivande och analyserande till sin karaktär, och som väntat innehåller det därför inte några skarpa förslag. Jag ser nu fram emot att få fördjupa mig i Toivo Heinsoos analys av det nuvarande läkemedelssystemet, säger Anders Blanck, vd för LIF – de forskande läkemedelsföretagen.
I delbetänkandet beskriver utredaren dagens system för prissättning och finansiering som inte effektivt kan hantera framtidens läkemedelsutmaningar för sjukvården. Exempelvis prissätts läkemedel på olika sätt, beroende på om de ingår i läkemedelsförmånerna eller rekvireras av sjukhus. Priset kan vara fastställt av TLV, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, eller efter trepartsöverläggningar mellan TLV, landstingen och läkemedelsföretagen. Apoteken kan förhandla pris på parallellimporterade läkemedel. Andra läkemedel kan ha fri prissättning.
Staten, landstingen och personalen
Även om statens myndighet TLV beslutat om subvention så bestämmer landstingen och sjukvårdspersonal om ett läkemedel ska ordineras. Landets hälso- och sjukvårdsdirektörer kan i det så kallade NT-rådet rekommendera användning, men ett enskilt landstings läkemedelskommitté kan komma till en annan slutsats.
– Den här utredningen är oerhört viktig för läkemedelsföretagen. Vi måste få till ett läkemedelssystem som är förutsägbart för företagen, som är mer överskådligt, och som ger patienterna tillgång till innovativa läkemedel utan onödiga fördröjningar, säger Anders Blanck i en kommentar.
I direktiven andas en farhåga om att den svenska modellen leder till onödigt höga priser, enligt utredaren. Men priset på patentskyddade läkemedel är varken högre eller lägre än i jämförbara länder. För generiska läkemedel där patentet gått ut är de svenska priserna bland de lägsta i Europa.
Behovet att följa upp utfall och kvalitet i vården ökar, men dagens IT-struktur är inte skapad utifrån detta behov. Det är svårt för myndigheterna att följa. Toivo Heinsoo vill se ett klargörande kring användningen av hälsodata i de nationella registren
Splittrad bild av finansieringen
Idag finansieras användningen av läkemedel av staten, landstingen och patienterna i ett snårigt system med många undantag. De läkemedel som används på sjukhusen betalas i huvudsak genom landstingsskatten. Receptbelagda läkemedel som inte ingår i läkemedelsförmånerna betalas helt av patienterna. Ingår receptbelagda läkemedel i förmånen betalar patienten upp till högkostnadsskyddets tak och därefter av landstingen, men samtidigt får landstingen ett statsbidrag.
Utredaren konstaterar att det finns tre olika sätt att fördela det övergripande ansvaret för läkemedelsfinansieringen. Det första vore att staten tar över ansvaret för alla läkemedel oavsett och de förskrivs eller rekvireras. Men eftersom staten inte har huvudansvaret för hälso- och sjukvården är det inte realistiskt med ett helstatligt ansvar för finansieringen, konstaterar utredaren.
Eftersom landstingen har huvudansvaret för hälso- och sjukvården är ett alternativ att landstingen även svarade för hela läkemedelsfinansieringen. Utredaren kommer att beskriva ett sådant alternativ i slutbetänkandet. I så fall skulle dagens särskilda statsbidrag för läkemedel ersättas av det generella statsbidraget.
Plus och minus med landstingsmodell
En fördel med ett sådant system vore att det kan ge en mer effektiv resursanvändning, skriver utredaren. En nackdel vore att risken för ojämlik läkemedelsanvändning över landet ökar.
Det tredje alternativet är ett delat ansvar mellan stat och landsting, det vill säga som idag men i en ny form. Utgångspunkten är att förena dagens 21 huvudmän för sjukvården med nationella intressen. En lösning måste både respektera det kommunala självstyret och vara ett sammanhållet system utan fragmentering. Även jämlikhet och goda förutsättningar för forskning och innovation ska tillvaratas.
– Även om målet är ett enklare system är det verkligen inga enkla frågeställningar som utredaren har att lösa. Vi tycker från branschens sida att det är bra med ett så seriöst angreppssätt och att utredaren har en process där alla får komma till tals, säger Anders Blanck.