Den snabba utvecklingen inom cancervården, och de förändringar som den för med sig, diskuterades vid ett Lif-seminarium på världscancerdagen den 4 februari. Här ges en patient behandling via infusion.
Cancer är det mest forskningsintensiva området för läkemedelsföretagen och det finns en mängd läkemedel under utveckling, konstaterade Lifs vd Anders Blanck vid ett webbsänt seminarium på världscancerdagen den 4 februari.
Dag Larsson, senior sakkunnig på Lif, illustrerade det så här:
– I början var ingenting, sen kom kirurgi och strålbehandling, och väldigt breda cellgifter. Idag är checkpoint-hämmare grundbulten i läkemedelsbehandlingen och kombineras med målinriktad behandling för väldigt många cancersjukdomar. Vi gått från organspecifik behandling till cancerläkemedel mot en specifik genetisk förändring.
Här hänger vårdprogrammen inte med, konstaterade Dag Larsson:
– Jag skulle gärna se att vi påbörjade arbetet med att ställa om de nationella vårdprogrammen så att de anpassas efter precisionsmedicin. Som det är nu utgår de efter en gammaldags modell som är helt organbaserad.
Kräver nya samarbeten
Genetiskt individanpassad diagnostik innebär att det går att individanpassa vård och behandling, och uppföljning. Den nya typen av teknologi kräver ett helt nytt samarbete mellan forskarna, läkemedelsindustrin och sjukvården, påpekade Anders Blanck.
Inte minst kommer det att kräva en stor omställning av hälso- och sjukvården, framhöll Richard Rosenquist Brandell, professor i klinisk genetik vid Karolinska institutet och projektledare för Genomic Medicine Sweden, GMS, som är ett samverkansprojekt mellan hälso- och sjukvården, universitet med medicinska fakultet, SciLifeLab, näringslivet och patientföreningar.
– Precisionsmedicin innebär ett nytt arbetssätt, och vi måste utbilda folk. Men det öppnar samtidigt nya möjligheter till forskning och innovation så att vi kan utveckla ny diagnostik och behandlingar. Min förhoppning är att alla cancerpatienter ska få tillgång till precisionsdiagnostik inom fem år, sade Richard Rosenquist Brandell.
GMS har inrättat regionala genomcentra i sjukvårdsregionerna, med uppgift att koordinera införandet av nyutvecklade metoder i sjukvården i hela landet och att bistå med stöd till forskningen. Men för att kunna dela data mellan regioner så behövs en lagändring.
– Hittar man en mutation hos en patient i Umeå vill man ju gärna se om man kan hitta samma mutation hos en patient i Lund. Men om man vill dela kliniska data mellan regioner så är det inte tillåtet enligt patientdatalagen. Man får göra det på individnivå, men inte när man ska dela många människors data. Det här är en nyckelfråga för hela Sverige, betonade Richard Rosenquist Brandell.
Patientperspektiv viktigt
Som patient är det en spännande framtid, med hopp om bot och att slippa de svåra biverkningar och komplikationer som cancerbehandlingen hittills medfört, konstaterade Margareta Haag, ordförande i Nätverket mot cancer.
– Vi är ganska många canceröverlevare. Många av oss har ganska ordentliga komplikationer och biverkningar som gör våra liv svåra. Vi ser att det här kanske kan hjälpa framtida cancerpatienter. Men vi ser också att forskningen inte alltid inkluderar patienterna i de kliniska studierna. Vad är viktigt för oss? Det måste få komma in i diskussionen, sade hon.
Det som är viktigt för forskaren kanske inte är så viktigt för patienten, påpekad hon.
– Jag tror att patienterna skulle kunna vara till stor nytta, inte bara i studien utan också i uppföljning och publicering.
Hon fick medhåll av Klas Kärre, professor i molekylär immunologi på Karolinska institutet och ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd.
– När det gäller patienternas involvering i forskning är det en av de saker vi tittat på i de enkäter vi i Cancerfonden gör just nu för att formulera vår forskningsstrategi. Där verkar alla vara överens om att vi ska involvera patienterna mer i processen med forskningsplaner, bedömning och utvärdering. Här ligger vi i Sverige efter andra skandinaviska och många europeiska länder.
Ett sätt att få mer nytta för patienten är också att inte bara behandla cancern, utan hela patienten och följderna av behandlingen. Här finns mycket att göra, påpekade Klas Kärre.
– Här finns ett stort utvecklingsarbete för läkemedelsindustrin, att titta på läkemedel som hjälper cancerpatienterna utan att det nödvändigtvis är inriktat mot cancercellerna.