Ulf Persson, professor i hälsoekonomi och senior rådgivare vid IHE, säger i en intervju för LIFe-time.se att ett mer flexibelt budgetsystem kan vara en lösning:

– Det kommer en stor våg snart med många nya terapier som vi inte får sätta stopp för. Vi måste börja prova dem, och prova hur det ska finansieras. Jag tror att man får ha olika finansieringsmodeller för olika typer av terapier. Det är stora skillnader mellan behandlingar där du har en handfull patienter i landet, och behandlingar för stora patientgrupper, säger Ulf Persson.

– Men det räcker inte att fundera på dessa frågor, utan vi måste prova oss fram hur vi ska ta betalt för och finansiera dessa läkemedel. Vi behöver praktiska exempel. Vi kan inte stå här på nästa års IHE Forum och åter igen prata om att nya behandlingar är ett problem, säger Ulf Persson.
Kerstin Falck, Head corporate affairs och Patient health impact, företaget Pfizer, håller med om att det behövs nya betalningsmodeller för nya avancerade behandlingar.

– Men för att vi ska få till det behövs ett uppdrag från regeringen, eller möjligtvis SKL, att möjliggöra de här nya betalningsmodellerna. Det kan handla om att betala över längre tid, eller beroende på vilket vårdutfall man får. Det finns patienter i dag som är svårt sjuka där det finns i princip botande behandling, men patienterna måste få tillgång till behandlingen. Jag menar att alla aktörer har ett ansvar, och måste också vara beredda på att kompromissa, säger Kerstin Falck.

Hur kan läkemedelsbranschen ta mer ansvar för detta?

– Läkemedelsindustrin behöver sitta med vid bordet. Företagen har inte tidigare varit så öppna att diskutera nya modeller som man är i dag. Vi behöver sitta ned alla aktörer tillsammans och kompromissa. Vill man så går det, säger Kerstin Falck.

Läkemedelsutredningen som tidigare i år lade fram sina förslag har nu varit ute på remiss, och utredningens huvudsekreterare Joakim Ramsberg var på plats på IHE Forum. Ett av förslagen i utredningen var ett mindre särskilt statligt stöd till införandet av nya läkemedel. Men är statsbidraget tillräckligt för att nya avancerade behandlingar ska kunna införas?

– Vi gjorde bedömningen att statsbidraget skulle vara det, men vi inser att det här är jättesvåra frågor. I den konstruktion vi föreslog skulle det finnas en långsiktig överenskommelse i botten mellan regeringen och sjukvårdshuvudmännen om den önskade utvecklingen på området. Vi tror att det är rätt utgångspunkt, säger Joakim Ramsberg till LIFe-time.se.

– Sedan är jag öppen för att det kan finnas bättre sätt att exakt lösa hur den konstruktionen ska se ut. Men utgångspunkten bör vara ett tydligare ansvar och en nationell roll i finansieringen i det som tydligt är nationella intressen.

Är regionerna för små för att klara av detta, behövs starten när det gäller avancerade behandlingar med en ganska hög kostnad per patient?

– Jag tycker att regionerna de senaste åren visat stor utvecklingskraft och utvecklingsvilja på det här området. Enskilda regioner är naturligtvis små, men de fattar inte längre beslut om de här produkterna enskilt, säger Joakim Ramsberg.

Ulf Persson anser att utredningen haft ett alltför snävt perspektiv i sina resonemang och analyser kring läkemedelskostnader och sjukvårdskostnader.

– De här nya läkemedlen kan på lång sikt ändra hela vårat sjukdomspanorama. Ur ett 40-årsperspektiv ser man att inom flera områden har vi lyckats minska kostnaderna, exempelvis inom reumatiska sjukdomar. Där har nya läkemedel påverkat hela sjukdomskostnadsbilden, inte bara direkta kostnader utan även sjukskrivningar och förtidspensioneringar, säger Ulf Persson.

– Det betyder att utredningen inte får fokusera på att läkemedelskostnader ska vara konstanta över tid. Utredningen får inte ens titta på att vårdkostnaden ska vara konstant. Vi måste ha ett brett samhällsekonomiskt perspektiv, säger Ulf Persson.