Forskare i Göteborg visade brister i uppföljningen av nya cancerbehandlingar. Nu vill Johan Ahlgren, verksamhetschef vid RCC Mellansverige, att såväl regioner som industrin tar frågan på allvar.
Nya cancerläkemedels effekt på överlevnad och livskvalitet följs ofta inte upp efter att behandlingarna godkänts av TLV. Det visades nyligen i en undersökning av forskare i hälsoekonomi vid Göteborgs universitet.
TLV, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, ansvarar för att göra en bedömning av kostnadseffektiviteten av de nya behandlingar som godkänts, och besluta vilka som ska subventioneras, alltså ingå i högkostnadsskyddet. Göteborgsstudien gällde specifikt läkemedel som fått rätt till subventionering trots begränsade effektdata. Forskarna sökte efter så kallade randomiserade, kontrollerade studier, där man jämför patienter som slumpats till att få den nya behandlingen med patienter i en kontrollgrupp, som får dagens standardbehandling. För 15 av 22 studerade behandlingar saknades studier med kontrollgrupp.
– Resultatet förvånar mig inte ett dugg. Vi kan inte hålla på och göra klassiska randomiserade kontrollerade studier på varje behandling – däremot finns system för att registrera behandlingars effekt. Men följsamheten i vården är inte tillräckligt bra än. Delvis beror det på att IT-system som ska fånga data till olika vårdregister saknas eller inte fungerar, men det är också en fråga om att det inte har prioriterats tillräckligt, säger Johan Ahlgren, chef för RCC Mellansverige.
Uppåtgående trend i registreringar
RCC, Regionala Cancercentrum, är regionernas kunskapsorganisation på cancerområdet och har utformat flera digitala system för dokumentation och uppföljning. Dit hör sedan fem år ett register för läkemedel. Bara en liten andel av alla läkemedelsbehandlingar ingår, omkring 30 stycken, utvalda för att de är nya och ofta kostsamma. Men täckningsgraden i registret är låg. Enligt Johan Ahlgren är det i dag omkring 40 procent av regionerna som har en tillräcklig registrering.
– Vi visste att det fanns en registertrötthet, så vi skapade ett system med bara ett tiotal variabler. Sedan har vi försökt trumpeta ut budskapet på alla nationella möten: Vi måste ta ansvar, vi måste registrera. På vissa ställen fungerar det, men på andra uppfattas det för tidskrävande när data måste föras in manuellt.
Johan Ahlgren konstaterar att ett utvecklingsarbete pågår, men att bara ett par ställen i Sverige har kommit så långt att en stor del av uppgifterna om läkemedel automatiskt tas in från ordinationssystemen till registret. RCC har gett visst stöd till automatiseringen, men det krävs också investeringar från regionerna.
– Det här är jätteviktigt om vi ska kunna säkerställa en jämlik cancervård.
Johan Ahlgren har sett en uppåtgående trend i registreringarna, vilket gör honom mer optimistisk. Samtidigt är han tydlig i sin uppfattning om regionernas ansvar: regionpolitiker måste efterfråga statistik om läkemedelsanvändning, och sjukvårdschefer behöver säkra att registrering och uppföljning av läkemedel fungerar. Annars blir det inte möjligt att värdera nyttan av läkemedlen i relation till de ökande kostnaderna. I dag lägger en genomsnittlig region en kvarts miljard kronor om året på cancerläkemedel.
– Sverige behöver verkligen uppföljning på sådan detaljnivå att vi kan se både positiva och negativa effekter av läkemedel på lång sikt. Med välfungerande uppföljning av inte bara trettio nya cancerläkemedel utan även de äldre behandlingarna kan vi sätta upp kvalitetsmål för hur väl regionerna lyckas erbjuda effektiv cancerbehandling, säger Johan Ahlgren.
Bra data en potential för Sverige
En möjlig lösning Johan Ahlgren ser är att registreringen i högre grad skulle kunna göras av andra yrkesgrupper än läkare och sjuksköterskor. Det kan handla om medicinska sekreterare, eller någon annan typ av administrativ personal som regionen anlitar.
En annan lösning skulle vara den efterfrågade automatiseringen. Där är han hoppfull, eftersom det just nu pågår en stor upphandling av nya journalsystem i Sverige.
– Inom ett par år kommer 18 av de 21 regionerna att ha samma system, vilket gör det mycket lättare att införa automatiserad överföring. Samtidigt har upphandlingen av nya journalsystem inneburit att regionerna haft fullt upp och inte mäktat med att integrera de system som krävs för automatiseringen.
Johan Ahlgren är orolig för att potentialen på det precisionsmedicinska området riskerar att blända behandlare och forskare så att man inte ser tillräckligt allvarligt på behovet av noggranna utvärderingar. Men han ser också en potential för Sverige. Om en i grunden välorganiserad sjukvård har en bra IT-struktur som gör det möjligt att både samla in och ge tillgång till pålitliga data inklusive patientrapporterade mått, så borde det vara högintressant för internationella läkemedelsföretag att göra uppföljningsstudier här efter lanseringen av nya terapier, menar Johan Ahlgren.
– Här behöver industrin, regionerna och universiteten samarbeta. Universiteten för att garantera att de vetenskapliga metoderna är tillförlitliga, regionerna eftersom det är där själva behandlingen ges, och industrin för att medverka till den praktiska utvecklingen, och med ekonomiska resurser där det behövs. Om vi kan skapa en smart och genomtänkt datahantering så borde företagen kunna vara med och betala för att få del av de data som genereras, säger Johan Ahlgren.