Britt-Marie Arnell är vårddebattör och anhörig till cancerpatient.
En bild som särskilt sprids under valrörelser är att välfärden krackelerar och ibland sägs att samhällskontraktet är brutet – att medborgarna inte längre får vad de förväntar sig av bland annat vård och omsorg i förhållande det som man betalar in i skatt.
Frågor som ”är det så?” och ”vad ska vi göra då?” har fångats upp av tankesmedjan Leading Health Care, LHC, som under 2018–2019 driver ett projekt på temat Moderna policies där personer med olika perspektiv och erfarenhet diskuterar framtidens hälsa, vård och omsorg. En avstämning i halvtid gjordes under tankesmedjans 9-årsdag som firades med ett seminarium den i Stockholm.
En inledande beskrivning av vårdens tillkortakommande gjordes av Britt-Marie Arnell, som tillsammans med sin cancersjuke man hade en sex år lång resa i vården som hon har beskrivit tidigare. En central tråd i hennes debattartiklar genom åren har varit en önskan om kontinuitet i vården. Hon tog avstamp från en bild från filmen om Ronja Rövardotter, scenen där Ronja hoppar över Helvetesgapet för att komma till sin Birk.
– Tänk att hon vågade, det är något att inspireras av. Men kanske var hoppet inte så klokt. Hade hon haft mer resurser hade hon kanske byggt en bro. Hade hon haft mer resurser och mer makt hade hon tillsammans med Birk kunnat göra något annat. Kort sagt: det är dags att handla säkert och långsiktigt, att bygga en hållbar grund för vården.
– Många har kritiserat stuprören i vården där patienter och anhöriga själva tvingats samordna vården mellan olika enheter som inte pratar med varandra. Insikten om bristerna finns hos alla, men det händer ju nästan ingenting. Nyligen kom beskedet att endast 7 av 21 landsting följer Socialstyrelsens riktlinjer för screening av livmoderhalscancer. Skälet sägs vara att man inte lyckas få till system för kallelser, sade Britt-Marie Arnell.
Beteenden i en kaotisk VUCA World
Mats Tyrstrup är forskningsledare på LHC. Han beskrev att vi är på väg in i, eller redan befinner oss i ”the VUCA world”. När bondesamhället omformades till ett industrisamhälle i slutet av 1800-talet sågs tecken där ohälsa var ett av de första tecknen på stora samhällsomvandlingar. Under senare decennier har vi sett liknande tecken. Kring sekelskiftet 1880–1900 beskrevs tillståndet neurasteni där symptomen i hög grad påminde om de som idag ses hos patienter med kronisk trötthet eller i dagligt tal utbrändhet.
Olika etiketter har använts om det som kommer efter industrisamhället.
– Informationssamhälle, kunskapssamhälle, tjänstesamhälle är begrepp som har begränsningar. Jag har i stället fastnat för the VUCA world . Det står för en värld som kännetecknas av volatilitet, det vill säga att det svänger fram och tillbaka, osäkerhet, komplexitet och mångtydighet. Detta är den bästa beskrivningen av en värld som aldrig mer blir linjär. En gång var den cirkulär, sedan linjär och nu kaotisk. Och vi går från en värld baserad på saker till en som handlar om hur vi beter oss, och relaterar, hela tiden.
Ett utbytt perspektiv kan leda till stora förändringar i en verksamhet, till exempel i omsorgen. Mats Tyrstrup deltog i ett projekt på ett kommunalt äldreboende. Personalen beskrev bland annat boendet med hur många ”gäster” som fanns där. Han ifrågasatte att personal kallade de boende för ”gäster”.
– För mig är en gäst en person som dyker upp, stannar en tid och sedan reser vidare. En gäst är underställd en värd som bestämmer. Det visade sig att personalen såg boendet som deras arbetsplats dit det kom gäster. När de sedan kom på att de i själva verket befann sig i de boendes bostad för att serva – då hände det grejer, sade Mats Tyrstrup.
Framtidens ledarskap handlar om att arbeta över gränser, att koordinera bortom det som är mitt eller ditt ansvar.
– Vi måste gå från en rollkultur till en relationskultur. Skapa rutiner så att medarbetare från flera olika organisationer kan arbeta tillsammans, så att andra patienter och anhöriga slipper vara med om det som Britt-Marie Arnell och hennes man utsattes för under hans sjukdom, sade Mats Tyrstrup.
Organisationskirurgen som vill förflytta alla
Niklas Huss, med en bakgrund på bland annat Skatteverket, är sedan två år innovationschef på Länsförsäkringar, eller organisationskirurg som han själv beskriver sig som. Hans ambition är att skapa förutsättningar för hela organisationen att göra något annat, att förflytta hela organisationen, och inte bara prata om att göra något helt annat.
– I efterhand tror jag man kommer att beskriva det som händer nu som människans stora transformation. Det är fantastiskt, men enormt utmanande. Våra beteenden förändras i en rasande takt. Plötsligt ska flera olika generationer samlas kring ett sätt att vara och leva, trots att vi har helt olika uppfattningar.
Ledarskapet som fungerade i en stabil värld är överspelat. Den klassiska beslutspyramiden fungerar inte i en värld som hela tiden förändras och måste vändas upp och ner. Ledaren är längst ner i den upp- och nervända beslutspyramiden och får kanske inte ens besluta över medarbetarnas tid. Medarbetare närmast kunderna/medborgarna får fatta egna beslut, men besluten utgår från en tydlig beskrivning, ledstjärna, om vart organisationen är på väg.
– Det kräver mycket mod hos en ledare. Idag finns flaskhalsar i form av chefer i stället för ledare. Det är särskilt utmanande när vi har chefer och politiker som inte vågar göra misstag eller fatta obekväma beslut av oro över den egna rollen när tiden på den position man befinner sig på är slut. Men det finns hopp. Till exempel utbildas ledare på Stanford, USA med syftet att de som ledare ska bidra till ett göra vår planet till en bättre plats att leva och inte sträva efter en välavlönad karriär på Wall Street.
Digitalisering för prevention
Niklas Huss menade att sjukvårdens digitalisering begränsas till att göra det man idag gör, fast lite mer digitalt. Han vill se tre steg av digitalisering i vården.
– Först är att göra det vi redan gör mer effektivt, som att använda nätdoktorer, elektroniska system där mina data syns var jag än befinner mig i världen. Med blockchainteknik är det inte ens ett problem. Med den tekniken kan data distribueras säkert, och jag som användare bestämmer vem som får se mina data. Det andra är att göra livet bekvämare för människor med kroniska sjukdomar med digitala verktyg. Och det tredje är det allra viktigaste: prevention, att med nya digitala verktyg samla data och förebygga sjukdom. Inrätta ett sjukförsvar som inte finns idag.
Niklas Huss vill se en helt annan fördelning av vårdens resurser än idag då endast 1 procent av sjukvårdsbudgeten går till prevention. Men det är en lång process som börjar med utbildningen av vårdpersonal och inrättande av ett sjukförsvar med uppgiften att förebygga sjukdom.
– Tänk om vi hade en nollvision för diabetes. För att realisera en nollvision måste vi jobba förebyggande. Det ska självfallet finnas vård för dem som behöver, men det primära ska vara att förebygga. Att skapa hälsa och minska belastningen på sjukvården. Och ändra våra beteenden. Vi har tekniken för att utveckla förebyggande metoder. Och varför inte ersätta vården för hälsa hos medborgarna?