I den förra forskningspropositionen, som regeringen lade fram hösten 2016, konstaterades redan på de första raderna i dokumentet att Sverige visserligen är en framgångsrik forskningsnation, men att vi halkat efter andra ledande länder. För att vända utvecklingen behövs starkare och tydligare samverkan mellan akademin och det omgivande samhället, ansåg regeringen. Och inom medicinsk forskning och Life Science har det förvisso hänt en hel del på senare år. Regeringen har i skenet av att se Life Science som ett strategiskt viktigt område byggt vidare på gamla och initierat nya satsningar. Nu är den grundläggande utmaningen uthållighet – att gå från projekt till långsiktigt konkurrenskraftiga och hållbara strukturer.
Nu har regeringen börjat jobba med den forskningspolitiska proposition som ska presenteras nästa höst. Jag anser att denna proposition är den hittills viktigaste för läkemedelsföretagen. Sverige måste välja väg. Om regeringens långsiktiga mål om att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer som är attraktivt för internationella investeringar ska kunna infrias krävs kraftfulla långsiktiga satsningar, men också undanröjande av ett antal hinder.
Vi måste bygga ett sammanhållet och starkt forsknings- och innovationssystem där akademi, hälso- och sjukvård och Life Science-företag jobbar tillsammans. För att klara av det måste insikten bli större kring att hela detta komplexa innovationssystem hänger ihop. Den akademiska grundforskningen är helt beroende av Life Science-företag som kan vidareutveckla upptäckter. Företagen är helt beroende av hälso- och sjukvården för att nya behandlingar ska kunna utvecklas. Hälso- och sjukvårdens kvalitet är helt beroende av nära samverkan med akademi och företag. Och patienternas hälsa är helt beroende av en modern hälso- och sjukvård som använder de bästa och mest effektiva behandlingarna.
Regeringen har inlett processen med att be ett stort antal aktörer med intressen inom forskningsområdet att komma in med synpunkter på den förda forskningspolitiken, och ge förslag till framtida satsningar. LIF skickar i dagarna in våra förslag till forskningsministern. Samtidigt är inte allt som vanligt. Den här gången kommer forskningspropositionen att förekommas av regeringens strategi för Life Science, som ska presenteras nu under hösten. Samtidigt som forskningspropositionen är bredare och sätter ramarna för alla samhällssektorer, måste givetvis dessa båda dokument peka i samma riktning vad gäller satsningar för att stärka Sverige som Life Science-nation.
LIF har i vårt inspel utgått från de fokusområden som i somras presenterades av de tre ministrar som är ansvariga för politiken och det inrättade kontoret för Life Science. Låt mig ge några exempel på viktiga områden i vårt inspel.
En av Sveriges främsta styrkor som också utgör ett fokusområde i den kommande strategin är vår förmåga till dialog och samverkan. Här vill regeringen och deras särskilda Life Science-samordnare se att staten, akademin, regionerna och näringslivet delar en gemensam ambitionsförklaring för ett partnerskap. Vi inom läkemedelsbranschen är de första att välkomna verkliga partnerskap. Det finns redan i dag goda exempel på omfattande samarbetsprojekt mellan globala forskningsenheter i läkemedelsföretagen och akademiska institutioner. Intresset är stort och dessa exempel kan bli fler och större.
Men det finns tyvärr åtskilliga kulturella och praktiska trösklar som hindrar eller försenar samverkan. Staten måste ta ett större ansvar och inrätta en nationell funktion som kan professionalisera företagssamverkan. Det kan öka företagens forskningsinvesteringar i Sverige.
Ett annat svenskt styrkeområde är hälso- och vårddata. Eller snarare möjligt styrkeområde, då vi i dag inte utnyttjar den fulla potentialen. Att använda och analysera hälsodata är helt centralt längs hela kedjan, från tidig läkemedelsforskning till utvärdering av befintliga behandlingar. Och i takt med att helt individanpassad behandling går från vision till verklighet ökar också behoven av hälsodata i realtid. Här skulle Sverige kunna ligga i framkant och locka till sig avancerad internationell forskning. Men utvecklingen går alltför långsamt och i vissa delar åt fel håll. Inte ens de mest elementära frågorna om läkemedelsanvändning och patienters vårdresultat kan idag besvaras.
Utan kraftfulla och långsiktiga insatser inom hälsodataområdet kan Sverige inte delta i utvecklingen av nya läkemedel. Vi ser tyvärr redan tecken på att introduktionen i Sverige av nya viktiga behandlingar fördröjs på grund av bristande system för uppföljning. Internationellt har Sverige fortfarande ett rykte om oss att vi ligger i framkant inom hälsodata. Det är i och för sig positivt, men det är dags att vi i slutar prata om att vi har våra unika personnummer och fantastiska kvalitetsregister, och istället fokuserar på moderna lösningar utifrån ökade möjligheter till digitalisering.
En tidigare svensk paradgren, som riskerar att utvecklas till en svaghet, är hälso- och sjukvårdens medverkan i forskning och innovation. Även våra främsta universitetssjukhus har i dag fullt fokus på vårdproduktion. Forskning och utveckling ses inte som en självklar del utan får ske i mån av tid och intresse. Samtidigt har regeringar av olika färg länge deklarerat att vi ska ha en hälso- och sjukvård i världsklass. Det behövs en insikt om att vi inte kan vårdproducera oss till världsklass – utan att vi måste lyfta blicken.
En hälso- och sjukvård där forskning och innovation är helt integrerad i den dagliga verksamheten har förutsättningar att ligga i framkant. Detta kan i sin tur attrahera de internationella Life Science-företagens investeringar. När svensk hälso- och sjukvård deltar i forskning och utveckling ökar också intresset från företagen för Sverige som ett tidigt introduktionsland för nya behandlingar, vilket i sin tur ger svenska patienter möjligheter till bättre vårdresultat. Vi måste inse att utan en forskande innovationssökande hälso- och sjukvård kommer regeringens vision om världsklass aldrig att infrias.
Vi lever just nu i en tid då den mediciniska forskningen är mer intensiv än någonsin tidigare. Detta har lett till bättre vård för många cancersjuka, och till nya behandlingar mot sällsynta tillstånd där patienter tidigare stod helt utan behandling. Inom cell- och genterapi är de framtida möjligheterna svindlande. Snart kan helt botande behandlingar inom alltfler svåra sjukdomar vara ett faktum. Därför är den kommande forskningspolitiska propositionen viktigare än någonsin.
Sverige har stora möjligheter att bibehålla vår styrka inom akademisk forskning, och växa inom Life Science. För att det ska ske behöver vi få till stånd att akademi, hälso- och sjukvård och företag jobbar tillsammans – på riktigt.