Jonas Vikman

När Sverige går till val nästa söndag är sjukvården den viktigaste frågan för väljarna. Det hänger tyvärr nära samman med de betydande brister som befolkningen upplever, trots att vi satsar mer på hälso- och sjukvård än de flesta andra länder. Svenska patienter får vänta längre på vård än i andra länder, och den vård och behandling som erbjuds varierar beroende på bostadsort och även på socioekonomiska faktorer. Och trots att sjukvården generellt håller hög kvalitet finns även tecken på att Sverige halkar efter när det gäller att införa nya behandlingsmetoder. Samtidigt har den nuvarande regeringen, liksom dess företrädare, tydligt uttalat att Sverige ska ha en hälso- och sjukvård av världsklass. Avståndet mellan verkligheten och det som utlovas måste oavsett regering krympa under nästa mandatperiod.

Medicinsk forskning är en central del av sjukvårdens utveckling. Sjukvård som inte forskar stagnerar. Forskning är en förutsättning för högkvalitativ sjukvård. Forskningen är också kopplad till läkemedelsutveckling och till produktion av läkemedel. Sjukvård, akademi och företag bildar ett ekosystem där aktörerna samverkar och interagerar med varandra. I detta ekosystem där sjukvård, akademi och företag samverkar utvecklas nya behandlingsmetoder. Det ger en sjukvård av högre kvalitet, möjlighet för vårdpersonal att befinna sig vid kunskapsfronten, internationella investeringar och i förlängningen exportintäkter.

Sverige har djupa traditioner på hela detta område som vi kallar Life Science. Men vi kan inte leva på gamla meriter. Det finns i dag en rad länder i vårt närområde som positionerar sig och storsatsar på Life Science, som exempelvis Danmark. Den internationella konkurrensen om de globala företagens investeringar i forskning, utveckling och produktion är stenhård. Därför måste Sveriges position förstärkas.

Under den gångna mandatperioden har flera goda initiativ tagits. Life Science pekades ut som ett av fem prioriterade strategiska områden och Anders Lönnberg tillsattes som nationell samordnare för Life Science. Hans arbete har sedan tagits vidare av det kontor för Life Science som inrättats i regeringskansliet tvärs över departementsgränserna. LIF har länge efterfrågat detta, eftersom frågeställningarna inom Life Science spänner över många olika politikområden. Nu senast invigdes Testa Center för utveckling av biologisk läkemedelsproduktion som ett public-private partnerskap mellan staten och företaget GE Healthcare.

Inför de kommande fyra åren har LIF tagit fram ett Valmanifest med tio förslag på åtgärder för att Sverige ska bli en starkare Life Science-nation som bör beslutas av kommande regering och region- och landstingsledningar. Några av dessa tio förslag är:

  • Det nyinrättade kontoret för Life Science i regeringskansliet, under ledning av Jenni Nordborg, har i uppdrag att ta fram en nationell strategi för Life Science. Denna strategi måste innehålla mål som innebär att Sverige tar rejäla kliv. Ambitionen måste vara att Sverige ska vara ett av de ledande Life Science-länderna i Europa. Den prioritering på tre områden som har presenterats, på utveckling av hälsodata, satsning på precisionsmedicin, och på en framtida forskande och innovationsdriven sjukvård är utmärkt. Detta måste kompletteras med åtgärder som gör Sverige mer attraktivt för investeringar och för att bedriva verksamhet inom Life Science. Sverige måste exempelvis ha en mer konkurrenskraftig expertskatt. Regler kring forskningsavdrag och personaloptioner behöver också vässas.
  • En förutsättning för medicinsk utveckling är en forskande hälso- och sjukvård. Sverige hade tidigare en topposition inom företagsfinansierade kliniska studier, men vi har tappat deltagande i varannan klinisk prövning till andra länder. Den organisation regeringen inrättat för att vända den negativa trenden, Kliniska Studier Sverige, har inte inneburit någon förbättring. Ett omtag behövs. Alla inblandade aktörer: staten, landsting och regioner, myndigheter, företag och akademi behöver komma överens om tydliga mål för hur antalet företagsfinansierade kliniska studier kan öka i Sverige på ett sätt som gynnar patienter, hälso- och sjukvården och samhällsekonomin. Uppdraget till Kliniska Studier Sverige behöver därför skärpas. I linje med detta behöver också regioner och landsting ta fram konkreta åtgärdsplaner för hur företagsfinansierad klinisk forskning kan öka inom respektive sjukvårdsorganisation.
  • Den medicinska forskningen har aldrig varit lika intensiv som i dag, och vi står inför forskningsgenombrott inom nya avancerade behandlingsprinciper som cellterapi och genterapi, som kan innebära att mycket svårt sjuka patienter i framtiden helt kan bli botade. Inte minst inom cancerområdet är det tydligt att det är inom läkemedelsområdet som stora medicinska landvinningar görs. Samtidigt finns oroande tecken på att Sverige halkar efter i upptag av nya läkemedel. Vi måste få en bättre överblick över hur svensk sjukvård står sig jämfört med i första hand våra nordiska grannländer med liknande sjukvårdssystem och sjukdomspanorama. Regeringen bör därför ta initiativ till jämförande nordiska öppna jämförelser av läkemedelsanvändning.
  • Ett av de stora globala hälsohoten är antibiotikaresistens. Sverige har under lång tid varit ett föregångsland med restriktiv förskrivning inom sjukvården och kraftig minskning av användning inom djurhållning. För framtiden behövs ekonomiska modeller som skiljer på ersättning till tillverkare och försäljning/användning. Även brister inom tillverkning bidrar till ökad resistens och är skadligt för miljön. De stora volymerna som används i Sverige ingår i generikasystemet som enbart tar hänsyn till lägsta pris, vilket innebär att det är de billigast producerade produkterna som säljs i Sverige. Detta stimulerar inte till miljömässigt ansvarsfull produktion, och är direkt kontraproduktivt till målen om minskad antibiotikaresistens. Sverige bör därför snarast införa miljöhänsyn inom generikasystemet för antibiotika.

LIF vill med alla våra tio förslag till kommande regering och ledningar för regioner och landsting bidra till den kommande diskussionen om hur den svenska hälso- och sjukvården kan utvecklas och hur Sverige kan bli starkare inom Life Science. Vi menar att diskussionen alltför mycket handlar om att sjukvården är en kostnadspost för samhället. En högklassig forskande och innovationsdriven sjukvård har tvärtom möjligheter att bidra positivt till samhällsekonomin. Satsningar på Life Science kan ge utländska forskningsinvesteringar, högre kompetens i sjukvården, bättre behandlingar för patienter, fler högkvalificerade arbetstillfällen och ökad svensk export. Några negativa effekter för Sverige att bli en stark Life Science-nation finns faktiskt inte.