De senaste veckorna har vi såväl på Europanivå som här i Sverige haft en delvis upprörd debatt kring tillgång på vaccin mot covid-19. Kritik har riktats mot läkemedelsföretag för att de inte förmått leverera avtalade volymer av vaccindoser till EU, för vidaretransport till de 27 medlemsländerna. Det finns en rad orsaker till leveransproblemen, men innan vi kommer in på dessa, låt oss göra en tillbakablick. För ett år sedan var det ingen som hade kunnat tro att vi i dag skulle ha en debatt om vaccinleveranser. Det var ingen som överhuvudtaget kunde föreställa sig att vi skulle ha tre godkända vacciner på plats i Europa, ytterligare vacciner på ingång, och ha inlett vaccinering av befolkningen i EU-länderna. För ett år sedan bedömde vi inom läkemedelsbranschen att detta skulle ta 3–5 år.
Vad är det då som är huvudförklaringen till att vaccinutveckling, kliniska prövningar på tiotusentals människor, godkännandeprocess och produktion kunnat klaras av på ett år? Vi svarar att samarbete är den enskilt viktigaste faktorn. Akademiska forskare, läkemedelsföretag, finansiärer och reglerande myndigheter har jobbat sida vid sida på ett sätt som aldrig skett tidigare. Olika utvecklingssteg har skett parallellt i stället för sekventiellt. EU:s läkemedelsmyndighet EMA har påbörjat sin utvärdering av vaccinkandidater långt innan kliniska prövningar avslutats, och produktion har inletts långt innan evidens funnits för att vaccinet är effektivt och utan allvarliga biverkningar. Inga genvägar har tagits. Vaccinerna mot covid-19 genomgår samma rigorösa kliniska prövningsprogram och noggranna utvärdering som sker med alla medicinska behandlingar. Förtroendefullt och koncentrerat samarbete mellan alla aktörer har på rekordtid gett oss medicinska lösningar på hälsohotet.
Den snabba globala kraftansträngning som läkemedelsföretagen gjort inom forskning och utveckling har med rätta lovordats. Vi har fått hopp om att viruset kan bemästras. Samtidigt har detta gett många uppfattningen att jobbet är klart. Nu är det bara att sätta igång med vaccineringen. Mindre förståelse tycks finnas för den enorma utmaning som återstår – att snabbt producera vaccindoser till stora delar av världens 7,8 miljarder människor.
Produktionskapacitet utgör den första utmaningen. Företagen måste de kommande åren tillverka långt fler doser av covidvacciner än alla andra vacciner tillsammans som tillverkas under ett normalt år. Och vi kan inte på grund av pandemin avstå från vacciner mot andra allvarliga sjukdomar. Allt måste ske samtidigt som tillverkning av alla andra läkemedel och vacciner upprätthålls. Därför sker i dag en snabb utbyggnad av anläggningar i Europa och i andra världsdelar, och helt nya produktionsanläggningar byggs. Detta är också en förklaring till att läkemedelsföretagen fått inkörningsproblem när nya anläggningar och nya produktionslinjer ska tas i bruk och trimmas in. Följden har blivit försenade leveranser till Sverige och andra EU-länder. Men dessa problem är övergående.
Tillverkning av vaccin är inte som vilken industriell tillverkning som helst. En betydande del av den granskning som myndigheten EMA gör av ett nytt vaccin är att analysera hur tillverkning ska ske, och om produktionsplaneringen är tillfredsställande ge tillstånd. Säkerhetskraven är mycket höga. Vaccintillverkning är komplex högteknologisk produktion med högutbildad personal som måste ske i steril miljö. Antalet kontrollsteg under tillverkningsprocessen kan uppgå till hundratals. Om något oväntat inträffar kan följden bli att en hel batch, en tillverkningssats, måste kasseras. Detta utgör normalt sett inga större problem eftersom en viss lagerhållning gör att leveranser inte äventyras. Men i dag finns förstås inga lager av vacciner mot covid-19. Lastbilar för transport av färdiga doser står och väntar utanför porten. Till detta kan läggas att den globala försörjningskedjan av underleverantörer måste fungera. Förutom viktiga komponenter till vaccinsubstanser, fyllning och förpackning samt förvaring i för vissa vacciner extrem kyla, kräver den stora uppskalningen av produktionskapacitet leveranser av avancerad utrustning, som även den måste nytillverkas.
Sammantaget utgör den snabba och stora uppskalningen av vaccinproduktionen en enorm industriell utmaning. Aldrig tidigare har läkemedelsföretagen ställts inför uppgiften att på kort tid tillverka vacciner till stora delar av världens befolkning. Ingen hade räknat med att detta skulle kunna göras helt problemfritt och de fördröjningar vi nu ser är övergående problem.
I Europa finns goda förutsättningar att klara av utmaningen. Europa var redan före pandemin världsledande inom vaccinproduktion. Företagen bakom de vacciner som godkänts eller som utvärderas av EMA ökar nu kraftigt produktionen i Europa. EU-kommissionen har skrivit avtal med företagen om ungefär 2,5 miljarder doser vaccin, vilket är långt fler än som behövs till EU:s 450 miljoner invånare. EU:s avsikt att förse låginkomstländer i andra världsdelar med överskottet är viktigt och bra.
Just nu är tonläget kring vacciner och vaccination ganska högt. Med tanke på att vi är mitt uppe i en pandemi som utgör ett av de mest allvarliga globala hälsohot vi ställts inför har vi förståelse för den oro som råder. Försenade vaccinleveranser innebär problem för vårdens planering och fördröjer arbetet med att skydda riskgrupper. Samtidigt kan vi ha tillförsikt, vi är endast i inledningen av den största vaccinationsinsats som skett i världen. Tre vacciner är redan godkända inom EU, ytterligare tre granskas nu av EMA och storskalig produktion pågår. Omfattande samarbete sker också mellan till vardags konkurrerande läkemedelsföretag som hjälper varandra med produktion. I takt med att alltfler vaccineras kommer vi se sjunkande smittotal, och med ökad tillgång till fler vacciner kan vi snabbare få viruset under kontroll. Låt oss också ha i minnet vad som tagit oss ända hit på endast ett år – fördjupat samarbete mellan akademi, företag, regeringar och myndigheter, både på global och på nationell nivå.
Ledaren har tidigare publicerats i Svenska Dagbladet debatt, den 17 februari 2021.