Brist på läkare och sjuksköterskor fördröjer cancerdiagnos

Av 8 000 årliga bröstcancerfall i Sverige upptäcks hälften genom mammografiscreening. Under ett år kallas drygt en miljon kvinnor till mammografi. Under 2015 deltog 81 procent, knappt 850 000 av de inbjudna kvinnorna.

Ett högt deltagande inom verksamheten är en viktig förklaring till att bröstcancervården i Sverige varit framgångsrik. Tio år efter diagnos lever åtta av tio patienter. Innan screeningprogrammen infördes dog varje år 50 av 100 000 kvinnor av bröstcancer. Efter att de införts sjönk antalet till 13 kvinnor av 100 000 fram till 2000.

Men mammografiverksamheten är utsatt för en stark press på grund av brist på kompetent personal. Enligt en ny enkät, som Cancerfonden och Svensk Förening för Bröstradiologi genomförde under juni till augusti 2016, upplever 85 procent av landets mammografienheter en brist på personal.

– Kompetensförsörjningen är kanske den allra viktigaste utmaningen för cancervården. Det var därför glädjande att sjukvårdsministern Gabriel Wikström tog upp frågan i sin debattartikel i Dagens Nyheter men jag tycker att han ännu hårdare borde lyfta personalsituationen, sade Ulrika Årehed Kågström, som sedan augusti 2016 är generalsekreterare i Cancerfonden, på ett seminarium den 12 oktober.

Alla svarade på frågor

Aina Törnblom, intressepolitiskt sakkunnig på Cancerfonden, presenterade webbenkäten. Ett tecken på hur angeläget ämnet bedöms vara är att samtliga 35 identifierade mammografiverksamheter svarade på enkäten.

Deltagandet i mammografi är olika stort ute i landstingen. Andelen av de kallade kvinnorna som kom till undersökningen varierade mellan 88 procent och 72 procent.

– Högst deltagande såg vi i Jönköpings län, Blekinge och Norrbottens län, medan Stockholm, Sörmland och Östergötland låg lägst, sade hon.

Alla kallas inte i tid

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer ska alla kvinnor i åldrarna 40-74 år erbjudas att delta i mammografiscreening med högst två års intervall. Alla landsting lever inte upp till det utan drygt 31 000 kvinnor kallades inte i tid under 2015. Störst andel som inte kallades fanns i Örebro, Halland och Östergötland.

Av enkäten framgår att det, mätt i heltidstjänster, finns 343 mammografisjuksköterskor på mammografienheterna. Var fjärde är yngre än 45 år och en lika stor andel är 60 år eller äldre.

Enkäten bekräftar att det finns en brist på bröstradiologer, det vill säga röntgenläkare som är specialiserade på att granska mammografibilder. När enkäten gjordes arbetade bröstradiologer motsvarande 97 heltidstjänster vid mammografienheterna.

Redan saknas 31 bröstradiologer

– Behovet för att klara enheternas uppdrag är 107 bröstradiologer, men för en långsiktigt hållbar bemanning där det finns utrymme för sjukdom, fortbildning, forskning och semesterledighet behövs 128 bröstradiologer, sade Aina Törnblom.

Personalsituationen antas bli värre eftersom mer än var tredje bröstradiolog i tjänst är 60 år eller äldre. Sju heltidstjänster är besatta av personer som är 67 år och äldre. 41 bröstradiologer pensioneras inom fem år och samtidigt är endast 13 nya under utbildning.

– Det är en alarmerande siffra att mer än en tredjedel är pensionsmässiga. Idag är bristen 31 bröstradiologer. Om fem år kommer bristen att vara 59, sade Aina Törnblom.

Hur svarar landets mammografienheter kortsiktigt på personalbristen? Fyra av 10 enheter hyr in konsultläkare från bemanningsföretag. Två av 10 använder alltid denna metod. Än vanligare är övertid: 88 procent av enheterna svarade att personalen arbetar övertid.

70 procent av enheterna uppger att personalbrist alltid, ofta eller ibland leder till att screeningintervallet förlängs. Och om en kvinna själv känt något som hon vill ha undersökt förlängs väntetiden på grund av personalbrist hos 8 av 10 enheter. Detta kan leda till att diagnosen bröstcancer försenas.

– 21 procent av enheterna bedömer att färre fall av bröstcancer upptäcks i ett tidigt skede, sade Aina Törnblom.

Värre än befarat

För Karin Leifland, chef för verksamhetsområde Bild på Södersjukhuset i Stockholm och ordförande i Svensk Förening för Bröstradiologi, kommer inte slutsatserna i enkäten som en överraskning.

– Vi vet sedan tidigare att situationen är allvarlig, men enkäten ger en bild som är värre än vad vi misstänkte. Vi vet att alla kämpar för att klara målet att kalla alla kvinnor i tid till screening, och ha så korta väntetider som möjligt för de kvinnor som kommer på remiss. Många jobbar övertid och de har inte tid för utbildning, sade hon.

En pressad arbetssituation under lång tid sätter sina spår.

– Jag känner till minst sex bröstradiologer från Stockholm till Göteborg som har drabbats av utmattningssyndrom den senaste tiden. Det motsvarar minst tio procent av alla bröstläkare på de här enheterna. Arbetsmiljön är inte bra, sade Karin Leifland.

Brist känd av politikerna

Ella Bohlin är landstingsråd (KD) i Stockholms läns landsting med ansvar för cancer.

– Många problem i sjukvården som inställda operationer, bristande kontinuitet, och höga kostnader för hyrläkare beror på bristande kompetens idag och långsiktigt. Vi försöker lösa problemen genom att själva bekosta utbildningar av specialister. Våra behov matchas inte av statens erbjudanden, sade hon.

Jan Zedenius, medicinskt sakkunnig vid Cancerfonden och moderator för paneldiskussionen, frågade om man ska lösa personalsituationen på nationell nivå eller överlåta ansvaret till varje landsting och region.

Styr professionsmiljarden mer

– Jag tror det behövs en samverkan mellan regionerna, staten och SKL. Landstingen har huvudansvaret för cancervården, sade Dag Larsson (S), ordförande för SKL:s sjukvårdsdelegation. Staten bygger ut utbildningsplatser och har gjort om kömiljarden till en professionsmiljard vilket förbättrar möjligheterna att åtgärda de långsiktiga problemen. Men staten kan behöva styra mer så att professionsmiljarden verkligen används rätt och inte av pressade landsting används till annat.

Att problem kring kompetensförsörjningen är en av de största utmaningarna höll Agneta Karlsson (S), statssekreterare på Socialdepartementet, med om. Hon konstaterade att det
pågår en utbyggnad av utbildning av både specialistläkare och specialistsjuksköterskor men det räcker inte.

– Landstingen och universiteten måste jobba tätare ihop, så att utbildningar svarar mot behoven. Vi behöver också bli tydligare när det gäller ansvarsfördelningen, inte minst för ST-utbildningarna. Var ska staten lägga sig i? Det är bra att som Stockholms läns landsting ta ett centralt ansvar för ST och inte låta det ligga för långt ut i verksamheterna, sade hon.

Hon ansåg också att politiken både på både nationell och regional nivå borde bry sig om personalfrågorna betydligt mer än vad som har gjorts historiskt.

Svårt locka nya bröstradiologer

Men det tar tid påpekade Jan Zedenius. Från det att en person börjat läsa medicin tar det 14 år till att hen är färdig bröstradiolog. Och det var varit känt länge.

Karin Leifland efterlyste mer utrymme för bröstradiologi under läkares specialistutbildning för att öka intresset.

– Det tar 5-6 år att bli specialist i radiologi. Bara två veckor är avsatta för mammografi, trots att det är Sveriges vanligaste röntgenundersökning. På några håll har man utökat till sex veckor i ST-blocket och då kan det bli fler som får intresse för mammografi, sade hon.