I en studie har hon undersökt hur väl en registrerad åtgärd stämmer överens med det resultat man förväntar sig. I det här fallet handlar det bland annat om ifall användningen av vissa preparat minskar för att vårdcentralsläkare kodar och redovisar att de gått igenom en patients läkemedel.
Studien är en del av Helena Ödesjös avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och omfattar alla patienter över 75 år inom primärvården, både offentliga och privat drivna, i Västra Götaland under åren 2009-2013.
– Genom att se över läkemedel, indikationer, kombinationer och doseringar är tanken att säkra kvaliteteten av läkemedelsbehandlingen. Ett annat syfte är att minska användningen av vissa preparat som har stor risk för biverkningar hos äldre personer, förklarar Helena Ödesjö.
Pengar har marginell betydelse
– Läkemedelsgenomgångar och andra åtgärder som ersätts på motsvarande sätt ger inga stora summor till vårdcentralerna, men kan självfallet ha betydelse i en ofta hårt pressad primärvård.
Helena Ödesjö menar dock att studien inte kan påvisa någon koppling mellan ersättning för registrering och ökad kvalitet.
– Under perioden för min undersökning förbättrades läkemedelsförskrivningen för samtliga vårdcentraler över tid, även nationellt. Däremot låg de vårdcentraler som rapporterade in fler läkemedelsgenomgångar bättre till redan innan studien. Där användes till exempel färre olämpliga läkemedel för äldre.
Helena Ödesjö säger att hon tolkar det som att det troligen handlar om att dessa vårdcentraler har mer ändamålsändliga strukturer och arbetssätt som effektivt anpassar sig till de ersättningssystem som råder.
Bättre lyfta frågan
– De flesta ersättningssystem skapar ett anpassat beteende. Men åtgärdskoder i sig är inget man har nytta av i sin kliniska verksamhet och i mötet med patienter, konstaterar Helena Ödesjö och påpekar att det är viktigt att man väljer ut sådant som ska kodas och ersättas separat med stor omsorg.
Helena Ödesjö tror att om man vill ha till en förändring när det gäller läkemedelsgenomgångar och därigenom läkemedelsbehandling hos äldre så är det bättre att lyfta frågan i till exempel nationella och regionala läkemedelskommittéer från exempelvis Socialstyrelsen.
– Då nås de som jobbar i vården, säger hon och nämner behandlingen av förmaksflimmer som ett exempel.
– Här har förändringen skett utan ekonomiska incitament. Istället har frågan lyfts och diskuterats i olika sammanhang. Läkare vill göra ett bra jobb, men att lägga ner tid på att koda för åtgärder med svag koppling till önskat utfall medför ingen ökad kvalitet på vården, säger Helena Ödesjö.