ACE-hämmare tillhör sedan lång tid de vanligaste läkemedlen till personer med för högt blodtryck, men används även på andra indikationer som hjärtsvikt och njursvikt. Det finns flera olika produkter inom gruppen och de anses vara säkra och ha hanterbara biverkningar för de flesta. Men som så ofta har det också funnits mer eller mindre grundade misstankar om en ökad risk för cancer på längre sikt. Studier före godkännandet har en relativt kort uppföljningstid i perspektivet att många cancerformer inte kan upptäckas förrän efter flera år.
– Man kan säga att alla läkemedel som används av många patienter ska gå genom, förr eller senare, det stålbad som kallas ”finns det risk för cancer?”. Så har det varit med andra blodtryckssänkare, statiner mot högt kolesterol eller läkemedel mot diabetes, säger Peter Nilsson, professor i klinisk kardiovaskulär forskning vid Lunds universitet och med många år av forskning inom bland annat hjärt-kärlsjukdomar.
Under flera år har det funnits en diskussion om en möjlig biologisk förklaring som skulle kunna öka risken för lungcancer. Bradykinin är ett hormon som ansamlas hos personer som tar ACE-hämmare. Det förklarar bland annat torrhosta som är en vanlig biverkan hos dem. Bradykinin misstänks även för att stimulera tillväxten av lungcancer. ACE-hämmare ökar även ansamling av substans P, ett annat hormon, som har kopplats till att tumörer tillväxer.
En miljon personer ingick
I den aktuella studien ingick närmare en miljon brittiska patienter som för första gången behandlades med blodtryckssänkande läkemedel mellan 1995 och 2015. Medianuppföljningstiden var 6,4 år och närmare 8 000 fall av lungcancer inträffade inom studien.
Forskarna jämförde bland annat hur risken för lungcancer skiljde sig för dem som behandlats med ACE-hämmare eller så kallade ARB (angiotensinreceptorblockerare), en annan grupp blodtryckssänkande läkemedel. Totalt sett var risken för lungcancer 14 procent högre för dem som behandlades med ACE-hämmare. Den absoluta risken var dock låg för alla: 1,6 fall per personår jämfört med 1,2 fall per personår för dem som behandlades med ARB.
Forskarna såg en trend mot att längre tids användning av ACE-hämmare ökade skillnaden. För dem som använt ACE-hämmare kortare tid än fem år fanns ingen statistiskt säkerställd skillnad. Efter mer än fem års användning ökade risken med 22 procent och efter tio års användning med 31 procent.
Forskarna lyfter själva fram fördelar med studien, inte minst att så många patienter ingick. En annan styrka är att bara patienter som inte använt blodtryckssänkande läkemedel tidigare togs med. En begränsning är att även om man kunnat ta hänsyn till många störande faktorer som bland annat ålder, kön, rökvanor, alkohol och tidigare lungsjukdom saknas data om socioekonomi, diet, samt om man exponerats för asbest eller radon och lungcancer i familjen.
Svagheter
Generellt har epidemiologiska uppföljningsstudier ett svagare medicinskt bevisvärde eftersom de inte i samma grad tar hänsyn till störande faktorer som randomiserade dubbelblinda kontrollerade studier gör, konstaterar Peter Nilsson.
– Jag har inget emot befolkningsstudier, men man ska vara medveten om svagheterna. Detta är en studie och det behövs fler studier som bekräftar eller förkastar en ökad cancerrisk. Mycket viktigt är att man inte gjort en total bedömning av hälsovinster av läkemedlen. Hur har till exempel risken för hjärtinfarkt eller stroke påverkats? Hälsovinsterna kan vara mångdubbelt högre än den i absoluta tal låga ökningen av cancerrisken, säger han.
Om nu en person som under lång tid använt ACE-hämmare och är orolig för lungcancerrisk, vad ska dennes läkare då göra?
– Som alltid gäller att göra en individuell bedömning av den enskilde patientens hela situation innan man eventuellt ska ändra ordinationen, säger Peter Nilsson.