Från vänster Mikael Nestius, Hans Karlsson, Anders Blanck, Heidi Stensmyren och Calle Waller.
Den 31 mars 2014 kom en rapport om ordnat införande av läkemedel från SKL, Sveriges kommuner och landsting. Under Dagens Medicins Läkemedelsdagen 2014 anordnades en diskussion om rapporten och om hur sjukvården ska leva upp till de två målen i rapporten: att patienter snabbare ska få tillgång till nya läkemedel och att vården ska bli mer jämlik.
Calle Waller, vice ordförande i Prostatacancerförbundet, inledde diskussionen med att berätta om ett pressmeddelande han nyligen fått från regeringskansliet.
– Rubriken löd: Snabbspår för banbrytande läkemedel. Innehållet handlade om att patienter med svår sjukdom och livshotande tillstånd tack vare en ny nationell strategi skulle få snabbare tillgång till nya läkemedel. Satsningen var en del för att göra landet världsledande inom lifescience och skapa fler jobb. Och det lät ju bra, konstaterade Calle Waller.
Men så berättade han att pressmeddelandet inte kom från den svenska utan den brittiska regeringen. Han läste in mycket attityd i uttalandet och en stor skillnad i det brittiska förhållningssättet i jämförelse med den nya rapporten om ordnat införande i Sverige.
– Vad är viktigast i Sverige? Snabbspår eller ordning och reda? Snabbhet kommer långt ner på SKL:s lista, sade han.
Calle Waller hävdade att Sverige har förändrats från ett land där innovationer och engagemang har bejakats till ett där det råder en ”krämarkultur” där man inte nyfiket tar till sig innovationer utan i stället ifrågasätter det nya. Sverige idag är ett land som inte vill inse värdet av innovationer – samtidigt som vi vill ligga i framkant. Han får inte ihop de olika bilderna.
– Det känns inte bra med en halvering av klinisk forskning på kort tid och där läkemedelkostnaderna sjunker samtidigt som behoven ökar med allt fler äldre och sjuka, sade han.
Ta efter Finland!
Det är väl ingen som är emot ordnat införande, konstaterade Heidi Stensmyren, förste vice ordförande i Läkarförbundet. Hon tyckte att vi har alldeles för långa beslutsprocesser i Sverige och att vi har mycket att lära av Finland.
– Där är mottot ”Need for speed”; där tar man varje chans att vinna tid – man väntar inte i onödan tills de som ligger före i kedjan är färdiga. Vi bör ta efter. Det ska löna sig att ta sig genom beslutsprocessen fram till ett införande. Det behövs incitament för industrin att snabbt ta sig ut på marknaden. Och vi måste begränsa antalet instanser som har mandat att besluta över införandet av nya läkemedel – idag har vi så många att jag tappat räkningen. Hakar det upp sig på ett ställe riskerar hela processen att gå i stå, sade hon.
Hon efterlyste också större öppenhet – det behövs för att få legitimitet hos folket för de 20 miljarder kronor som staten ger i statsbidrag till landstingen för läkemedel. Det blir dessutom enklare att få bort ”kostnadsspöket”, när det framgår vad värdet är för samhället.
I återvändsgränden
Anders Blanck, vd för LIF – de forskande läkemedelsföretag, var bekymrad över att frågan om användningen av nya läkemedel har hamnat i en återvändsgränd. Han återknöt till den bärande tanken bakom reformen år 2002 när en ny myndighet inrättades för pris- och subventionsbeslut, nuvarande TLV, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket.
– Det skulle finnas en balans mellan att nya läkemedel tas in i systemet och gamla fasas ut, med en ökad generisk konkurrens. Kom ihåg att regeringen införde reformen mot landstingens vilja. Ingen där trodde att generika skulle spara en enda krona, sade han.
Problemet är att bara den senare delen har genomförts: det råder kraftig generisk konkurrens när patentskyddet upphör på originalläkemedel. Men de nya läkemedlen används inte i sjukvården.
– Det kommer 40 nya läkemedel varje år. De läkemedel som lanserades under 2012 och 2013 såldes för totalt 96 miljoner kronor; mindre än 0,3 procent av läkemedelskostnaderna. Ändå pratas det om att kostnaderna för nya läkemedel är ett stort problem. Staten styr vården med vårdvalsreformer och kömiljarder men när det gäller läkemedel vill man inte styra; man vill slippa ett problem, sade Anders Blanck.
Samsyn om det som inte är bra
Hans Karlsson, chef för avdelningen för vård och omsorg SKL, höll med om att det finns en samsyn om att dagens situation inte är bra hos patientföreträdare och industrin men också bland SKL:s medlemmar. Alla vill se en mer jämlik och mer transparent vård. Den patient som behöver mest vård ska ha den först – inte de som skriker högst.
– Varför driver vi ordnat införande? Jo, för att vi vill uppnå jämlik vård och vi vill att patienter så fort som möjligt ska få ta del av nya läkemedel. Vi vill att landstingen snabbt ska kunna finansiera införandet av nya läkemedel. Detta är också ett stöd för personalen ute i vården. Där finns en frustration på många håll när man inte får använda läkemedel som är godkända. Och det är bra för industrin att vi i Sverige så fort som möjligt kan börja använda läkemedel med en bra uppföljning – det blir en konkurrensfördel för de forskande läkemedelsföretagen i Sverige, sade han.
Hans Karlsson är full av förväntan, men sade också att han är mycket medveten om att det kommer att ta lång tid.
– Förra veckan bestämde landstingen sig för att några ska gå före och dra ett lass medan de andra är med och finansierar. Man är överens om modeller för att diskutera med varandra. Det tar tid att förändra, men vi är uthålliga. Jag är ingen vän av tvära omkast. Det som vi talar om i rapporten är det bästa vi ser nu. Om något år kanske vi måste skruva och förändra. Successivt jobbar vi för att nå de värden vi alla pratar om. Modellen löser en del av svårigheterna internt i landstingen och kan öppna nya dörrar mellan sjukvårdshuvudmännen och TLV. Och jag hoppas på ett öppet bemötande från industrin, sade han.
Kommer förslagen att genomföras?
Moderatorn Mikael Nestius hade intrycket att det fanns en skepsis; att förslagen från SKL inte kommer att genomföras.
Calle Waller berättade om sina kontakter med prostatacancerpatienter runt i landet. Spridd prostatacancer är en dödsdom, man har kort tid kvar att leva. Men nu finns fyra nya läkemedel som visserligen inte botar, men lindrar besvären och förlänger livet.
– Det är ett fantastiskt och efterlängtat genombrott eftersom 2400 män dör i spridd prostatacancer varje år. Men det blir ofta tvärstopp i sjukvården. Det finns ett OK i systemet, men när den egna kliniken ska betala tvingas läkaren överväga om patienten framför honom är en av de få patienter som kliniken har råd att ge läkemedel. Detta händer i vårt land där vi diskuterat ordnat införande i flera år, sade han.
Heidi Stensmyren instämde i det orimliga att enskilda läkare tvingas väga enskilda patienter mot varandra. Prioriteringar är nödvändiga, men det ska finnas tydliga ramar för vad som gäller och det ska patienten känna till.
– Det får inte vara så att en patient får ett läkemedel en måndag, medan en annan patient på tisdagen med samma indikation inte får det. Så kan vi inte ha det, sade hon.
Hans Karlsson var mycket tydlig med att ekonomiska överväganden inte hör hemma i mötet mellan patient och läkare.
– Det är oetiskt att tänka på kronor och ören under mötet med patienten – de prioriteringarna ska klaras av långt tidigare. Ekonomistyrning ska utföras på chefsnivå. Däremot ska nya kunskaper vara ett stöd i de medicinska prioriteringarna för behandlande läkare, sade han.
Varför gnäller industrin?
Mikael Nestius undrade varför industrin gnäller nu när SKL:s rapport säger att införandet ska gå på några månader.
– Visst är det en välskriven rapport och en modell vi kan välja för Sverige. Men den handlar inte om ett införande, utan bara om en ny process med protokoll och prisförhandlingar. Sedan är det fortfarande upp till de 21 landstingen att bestämma om användningen, sade Anders Blanck.
Till förvirringen bidrar att regeringen samtidigt ger TLV i uppdrag att utveckla prissättningen inom deras ram. Men vilken av dessa modeller ska vi ha?
– Det är fel tänkt att se fyra nya läkemedel mot prostatacancer som ett bekymmer. Vi måste hitta sätt för prissättningen men vi måste börja med införandet. Exemplet prostatacancer är belysande. Vetenskapliga framsteg på ett område leder till att det kommer flera nya läkemedel. Vi måste ta vara på allihop för vi vet inte i början vilket som är bäst. Tänk om vi hade vi tänkt så när det första biologiska läkemedlet mot ledgångsreumatism kom. Hur hade vården utvecklats om vi satsat alla resurser på det första läkemedlet, sade han.
Sverige har unika möjligheter att i stället göra något bra genom att använda och utvärdera de nya läkemedlen.
– Den källa till inkomster som finns i bra användningsdata är mycket högre än besparingar på några procents sänkning av priset på nya läkemedel man ändå inte tänker använda, sade Anders Blanck.
Bilder
Huvudbild, Mikael Nestius, Hans Karlsson, Anders Blanck, Heidi Stensmyren och Calle Waller. Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
Småbilder: Calle Waller, Heidi Stensmyren, Anders Blanck, Hans Karlsson. Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0). Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
