1987 sjukhusvårdades 30 000 personer om året för hjärtinfarkt. Idag ligger den siffran på drygt 20 000. Samtidigt har dödstalen i hjärtinfarkt halverats.
– Att färre personer insjuknar i hjärtinfarkt beror på att flera riskfaktorer hos befolkningen har minskat som att färre röker och har bättre blodtrycksnivåer. Vi har blivit bättre på att behandla människor i riskzonen med effektiva läkemedel. Här har statinanvändningen som sänker kolesterolet i blodet haft stor betydelse, säger Tomas Jernberg, professor och överläkare vid Hjärtkliniken på Danderyds sjukhus.
– Att dödligheten halverats beror på att patienterna numera får effektiv behandling i det akuta skedet som ballongvidgning och insättning av nät, så kallad stent, i kärlet där stoppet eller förträngningen som orsakat infarkten suttit. I vissa fall utförs istället by-passoperation. Vid ballongvidgning är läkemedel med trombocythämmare en förutsättning. Det går inte att utföra behandlingen utan dem, förklarar Tomas Jernberg.
Efter en infarkt får praktiskt taget alla patienter behandling med statiner. En stor andel får också blodtryckssänkande läkemedel i form av beta-blockerare och ACE-hämmare eller angiotensin-receptorblockerare. Allt detta har effekt och minskar risken för återinsjuknande.
– Under senare år har statiner hamnat i medias fokus. Man kan kanske diskutera vilka patienter med höga blodfetter och utan kända förkalkningar i hjärtats kranskärl som ska ha dessa läkemedel. Men när det gäller personer som redan har haft en hjärtinfarkt visar studier tveklöst på att de behövs hos samtliga.
Nått en platå
– Tyvärr verkar vi nu ha nått en platå där vi inte längre ser någon tydlig förbättring av överlevnaden hos infarktpatienter. Ettårsöverlevnaden efter en hjärtinfarkt har legat ganska still på runt 85 procent de senaste åren, säger Tomas Jernberg och hänvisar till en nyligen genomförd analys från det nationella kvalitetsregistret Swedehart, där han är ordförande.
En orsak tror han är att det inte kommit så mycket nytt varken när det gäller behandling, omvårdnad eller vid det akuta omhändertagandet.
Försiktig optimist
Men Tomas Jernberg är försiktigt optimistisk.
– Eftervården av patienter som haft hjärtinfarkt anses ofta vara problematiskt att komma tillrätta med. Men tittar man återigen på Swedehearts kvalitetsindex för måluppfyllelse vid eftervård, så kallad sekundärprevention, så förbättras den. Fler patienter når målvärdena när det gäller att få ner blodfetter, kontroll på blodtrycket, fysisk aktivitet, rökstopp och kostomläggning. Det är på eftervården vi måste lägga vårt fokus nu, säger Tomas Jernberg. Han menar att de siffror vi ser i dag kanske därför inte är så dystra trots allt.
– Vi blir hela tiden bättre på eftervård. Vi jobbar just nu på att få med hjärtinfarktpatienter i våra fysiska träningsprogram. Resultaten av detta arbete kan vi inte se än. Det dröjer några år tills vi får mätbara resultat, säger han.
Resultatet av förebyggande behandling
Precis som Tomas Jernberg menar Johan Brun, Senior medical advisor på LIF – de forskande läkemedelsföretagen att den positiva utveckling vi har haft är resultatet av ett arbete som startade i slutet av 1900-talet då såväl primärvård som sjukhus började behandla riskfaktorerna för insjuknande i infarkt, såsom högt blodtryck, höga kolesterolvärden, diabetes, övervikt och rökning. Faktorer som både ensamt och tillsammans ökar risken för hjärtinfarkt.
– Särskilt det minskade rökandet har bidragit till att färre drabbas av hjärtinfarkt. Idag röker endast sju procent av befolkningen, säger Johan Brun. Förutom bättre förebyggande insatser har omhändertagandet i samband med akut hjärtinfarkt också förbättrats. Här ligger snabbare åtgärder som ballongsprängning när det är möjligt och mer effektiva läkemedel i akutskedet bakom den positiva utvecklingen.
Johan Brun understryker att om att vi ska kunna fortsätta att förbättra resultaten behöver vi individanpassa vården bättre. Och för att säkerställa att patienten får den mest effektiva behandlingen behövs även bättre uppföljning.