En majoritet av dem som senare fick en cancerdiagnos hade haft symptom två månader innan de sökte vård, visar en enkät som Nätverket mot cancer presenterade under cancerdagen den 4 februari.
Enkäten, som genomfördes under 2021 och omfattar 1 224 svar, visar ett 56 procent av dem som senare fick en cancerdiagnos hade haft symptom två månader innan de sökte vård. En tredjedel sökte vård inom en månad. Att många väntat med att söka vård har förmodligen att göra med att många tvekat att vända sig till vårdcentralen under pandemin, tror Lars-Ingvar Johansson, vice ordförande Nätverket mot cancer, som presenterade siffrorna vid en digital konferens under Världscancerdagen.
Fyra av tio inledde behandling fem månader eller senare efter de första symptomen. För tre av tio krävdes minst än tre besök innan remiss skrevs.
– Det här visar förmodligen att det behöver satsas ännu mer på primärvården, resonerade Lars-Ingvar Johansson.
Tillgänglighet och förtroende
För att upptäcka cancer krävs tillgänglighet, kunskap och förtroende, framhöll Magnus Isacsson, läkare på Ekerö vårdcentral och ordförande för Svensk förening för allmänmedicin, SFAM.
– Det ska vara lätt att komma i kontakt med den allmänläkare som man är listad hos på sin vårdcentral. Har man symptom som viktnedgång, knöl i bröstet eller allmän sjukdomskänsla så ska det vara lätt att ta upp med sin allmänläkare.
Han beskrev hur många av hans patienter söker vård på grund av oro för cancer. Primärvården behöver allmänläkare som är specialister på att se hela människan, och väldigt duktiga på att skilja ut friskt från sjukt, konstaterade han.
– Tyvärr känner jag att många patienter inte känner förtroende för vården och inte tror att de kommer tas på allvar. Det krävs att vi får en kontinuitet i vården, att man känner sin fasta läkare.
Statlig satsning fortsätter
Konferensen inleddes av socialminister Lena Hallengren som bland annat nämnde regeringens satsningar på att stärka cancervården. Under åren 2021-2023 satsas 600 miljoner kronor per år, vilket i realiteten är en fortsättning på tidigare års satsningar.
– Vi är väldigt tacksamma att man både från regeringen och regionerna gör de här överenskommelserna och satsar mycket pengar på att bekämpa cancer, men det behövs en redovisning av hur dessa pengar används. Vi måste se resultatet, och en tydligare målformulering. Annars är det inte säkert att pengarna tillför det vi önskat, sade Lars-Ingvar Johansson, vice ordförande Nätverket mot cancer.
Många cancerfall kan upptäckas via screening, men det finns stora skillnader i vilken mån människor deltar i screening, visade Cancerfondens rapport från i höstas.
– Deltagande i mammografi, gynekologisk cellprovtagning och tarmcancer är i hög utsträckning en fråga om människors inkomst, utbildningsnivå eller boendeadress, summerade Ulrika Årehed Kågström som är generalsekreterare i Cancerfonden.
När det gäller till exempel livmoderhalscancer uteblir tre av tio kvinnor från screening. De regionala skillnaderna är förhållandevis stora, med ett spann på mellan 52 procent och 86. Det finns också stora skillnader mellan kommuner inom enskilda regioner.
Närmare 200 liv skulle kunna räddas varje år om alla kommuner hade samma höga deltagande som de kommuner som ligger bäst till, framhöll hon.
– Men det handlar inte bara om att rädda liv, utan om att få en skonsammare behandling och få en bättre livskvalitet om man upptäcker cancern tidigt. Det handlar inte bara om överlevnad utan också livskvalitet.
Screening innebär också samhällsekonomiska vinster, påpekade Lars-Ingvar Jonsson. Därför är det frustrerande att det ibland tar lång tid innan alla erbjuds screening. Ett exempel är tarmcancerscreeningen som startade 2008, men där alla rekommenderade åldersgrupper beräknas erbjudas möjligheten först 2028.
– När man talar om tarmcancerscreening pratar man om en break even på sju år. Efter sju år är det ren lönsamhet att ha genomfört screening.
