”Dags för politiskt ansvar om sjukvårdens framtid”

Den starka politisering som rått under decennier är enligt Heidi Stensmyren en huvudförklaring till den krisstämpel som i dag finns på hälso- och sjukvården. Hon vill se en bred parlamentarisk utredning där partier över blockgränser kommer överens om välfärdens framtida och långsiktiga finansiering. Hon vill också att partierna omedelbart sätter sig ner och enas om en stor primärvårdsreform.

– Kan man komma överens över blockgränserna om pensionerna så borde man kunna göra det även när det gäller välfärdens finansiering. Men sjukvården är väldigt politiskt färgad. En regering inför något som genast avskaffas av nästa. Det här tvära kasten gör att vi inte får långsiktighet. Man är inte politiskt överens om de övergripande målen. Man avvecklar välfungerande enheter om driftsformen inte passar. Man pratar inte om vad vården ska åstadkomma utan har fastnat i en debatt om driftsformer, säger Heidi Stensmyren.

– Jag efterlyser en politisk ambitionshöjning för sjukvården. Vi har varit överens i fyrtio år om att primärvården behöver byggas ut. Men än har vi inte haft förmågan att genomföra reformer som åstadkommer detta. Man pratar om samverkan, men jag saknar att man sätter sig ned och kommer överens om åtgärder. Vi behöver sätta ett mål om att vi ska ha en fullt utbyggd primärvård till hela befolkningen.

Husläkarreformen, som tyvärr enbart fick bestå kort tid, i början av 90-talet var den enda reform som faktiskt ökade antalet läkare i primärvården. Om systemet fått fortsätta hade vi i dag haft en mer utbyggd öppenvård. Och vårdvalssystemet behöver utvecklas och inte avvecklas, menar Heidi Stensmyren.

I Danmark och i Norge har man lyckats genomföra stora primärvårdsreformer. Varför klarar vi inte detta i Sverige?

– Det krävs politiskt mot och politisk kraft för att genomdriva förändringar och reformer, och där skiljer vi oss från de länderna. Men nu finns en förväntan hos befolkningen, förståelse inom sjukvården om vad som behöver göras, och en enad läkarkår. Vi ska bygga ut primärvården och den specialiserade öppenvården. Det handlar om sjukvård nära befolkningen. Vi vet att öppenvården kan ta ett betydligt större uppdrag och avlasta sjukhusen, säger Heidi Stensmyren.

Detta måste enligt henne kombineras med tydligt ansvarstagande. I en framtida primärvård ska befolkningen inte lista sig vid en vårdcentral utan hos en namngiven läkare. Att lista sig vid ett hus eller ett system är ingen garanti för tillgänglig eller bra vård. Du kan inte ha en personlig relation till ett hus, konstaterar Heidi Stensmyren.

– Om man tittar på svensk sjukvård och jämför med andra länder, vad är vi i Sverige absolut sämst på? Tillgänglighet, kontinuitet och delaktighet. Det är självklart att det är bättre om jag känner min läkare och läkaren känner mig och mina sjukdomar.

Vilket ansvar har läkarna för att vi i Sverige har dessa brister?

– Det är vårt ansvar att ha patientens bästa för ögonen, ta det medicinska ansvaret. därför behöver vi läkare bli bättre på att lyfta fram de medicinska behoven och leda vården kring patienten. Men det som hänt inom svensk sjukvård de senaste decennierna är att vi fått en anonymisering. Från det att det medicinska ansvarstagandet var tydligt och där yrkesutövarna pekades ut i lagstiftningen, är det i dag systemet som har ansvar för patienter och medborgare. Men systemet känner inget ansvar, säger Heidi Stensmyren.

Läkarförbundet driver frågan om stärkning av funktionen PAL, patientansvarig läkare.

– I dag måste du i princip vara dödssjuk för att få en namngiven ansvarig läkare. Men många fler skulle behöva detta, som multisjuka äldre eller kroniskt sjuka.

Hon pekar också på att svensk sjukvård skiljer ut sig med att ha färre anställda inom andra yrken som medicinska assistenter, medicinska sekreterare, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, dietister, undersköterskor och vårdbiträden. Det innebär att såväl läkare som sjuksköterskor i dag utför många arbetsuppgifter som de är överkvalificerade för.

– Det blir så otroligt ineffektivt. Läkare behöver administrativt stöd och det finns i andra länder, men här i Sverige har vi något slags tänk om att alla ska göra allt.

På senare tid har uppmärksammats att läkarna själva inte mår bra. Antalet sjukskrivningar och fall av utbrändhet ökar. Heidi Stensmyren ser ett tydligt mönster med hög arbetsbelastning och stort ansvar i kombination med att inte kunna påverka sin arbetssituation. Det ger stress och sjukskrivningar. Att förhållandevis många av hennes medlemmar väljer att bli hyrläkare är ett symtom på att det svenska vårdsystemet fungerar dåligt.

– De som blir hyrläkare säger att det ger dem möjlighet att påverka sin arbetssituation. Då kan de arbeta enbart med patienter och mindre med alla administrativa pålagor.

Läkemedelsföretag säger ofta att det är svårt att intressera svensk sjukvård för klinisk forskning, eftersom fokus i dag ligger på vårdproduktion. Hur kan vi öka den patientnära forskningen inom hälso- och sjukvården?

– Vi måste få in forskning i tjänsten. I dag säger man: vad trevligt att du vill forska, men det får du göra utanför arbetstid. Så kan vi inte ha det. Det måste ske inom arbetet och föras in som del av verksamheten och uppdragen – exempelvis i vårdvalen. Jag vet att många unga läkare är intresserade av forskning, men det premieras inte. Vi måste också göra det möjligt företagen att komma in i vården. I dag är det svårt för läkare och företag att ha direktkontakt. Det har utvecklats ett slags beröringsskräck, man är rädd för att göra fel och det är förlamande.

Även om vi i Sverige på nationell nivå kommer överens om reformer och via myndigheter fattar nationella beslut så ska allt tolkas av 21 olika regioner och landsting. Är det ett problem?

– Ja, det är det. När man kommer ned på landstingsnivå handlar det framför allt om sjukvårdsproduktion. Vi har en ganska fragmenterad sjukvård med 21 olika system. Med tio miljoner invånare bord vi kunna ha nationellt övergripande satsningar och system.

Hur kommer läkarens roll att förändras av den pågående digitaliseringen inom sjukvården?

– Om vi kan säkerställa att alla blir listade hos en läkare kan den digitala tekniken implementeras mycket snabbare. När läkaren känner sina patienter blir det helt naturligt att kommunicera digitalt, exempelvis ett snabbt videomöte för att stämma av med en patient med kronisk sjukdom.

– Jag ser också stora möjligheter med digitala beslutsstöd för läkaren. Informationsflödet är så oerhört stort att det handlar om att få hjälp med att sålla. Det här kommer att utveckla läkarens roll och läkarna är intresserade av nya tekniker, säger Heidi Stensmyren.