Nio av tio patienter i Sverige får vård inom tidsramen för vårdgarantin, visar en färsk rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (tidigare Vårdanalys). Men skillnaderna är stora beroende på var i landet man bor och även vilken sjukdom man har. Vården behöver utveckla och förbättra sina arbetssätt, och även bli bättre på stötta patienter som har rätt att byta vårdgivare. Tillämpningen av vårdgarantin skiljer sig både mellan och inom landstingen, likaså inom vårdområden och mellan enskilda mottagningar. 97 procent av patienterna i Kalmar får en läkartid på vårdcentralen inom en vecka, medan bara runt 80 procent av patienterna i Dalarna får träffa en allmänläkare inom den tidsramen. När det gäller svåra sjukdomar är det stora skillnader regionalt. Hjärtpatienter i Stockholm behöver inte vänta mer än 27 dagar för att få en tid hos en specialist, medan hjärtsjukvården i Norrbotten låter sina patienter vänta mellan 70 och 77,5 dagar. Skillnaderna mellan det bästa och det sämsta landstinget när det gäller neurologi är väldigt stora – 29 dagars väntetid i Stockholm mot 107 eller 123,5 dagar i Värmland. Västerbotten, som är känt för sin goda neurologivård, är dock inte med i tabellen över medianväntetid för nybesök hos specialist eftersom det bara finns information för november och december från 2014.

Patientperspektivet måste med

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys konstaterar i sin rapport ”Varierande väntan på vård” att vårdgarantin följs i anmärkningsvärt liten utsträckning på vissa ställen och att det finns en stor förbättringspotential och ett stort behov av fortsatt arbete. Författarna till rapporten skriver också att patienter ofta har en sämre erfarenhet av väntetiderna än vad som framkommer av SKL:s (Sveriges Kommuner och Landsting) väntetidsdatabas, och att det därför är viktigt att med patientperspektivet när man ska definiera god tillgänglighet.

Viktigt med smartare arbetssätt

Intervjuerna med vårdpersonal, som gjorts inom ramen för rapporten, visar att förändrade arbetssätt kan göra stor skillnad för väntetiderna. Framförhållning och kontinuitet i schemaläggningen och ett sammanhållet arbete med väntelistorna är exempel på effektiva rutiner som lyfts fram av vårdpersonalen. Men intervjuerna pekar också på att bemanningsproblem är ett hinder på vissa ställen. Enligt rapporten är risken för undanträngning, det vill säga att vissa starka patientgrupper tränger ut de med större behov, inte så stor men det finns några få exempel på detta. I stort förmår dock vårdpersonalen klara balansen mellan patientgrupperna.

Dålig information om vårdgarantin till patienterna

Det omfattande ansvaret som landstingen har för att informera om vårdgarantin uppfylls inte på ett tillräckligt bra sätt. I många fall är informationen om till exempel vård i ett annat landsting både bristande och otillräcklig. Patienterna tvingas agera och ta egna initiativ, vilket inte gynnar de som har låg inkomst och kort utbildning. Vårdgarantin behöver utvecklas för patienter med svåra sjukdomar, skriver rapportförfattarna. Tidsgränserna är inte kopplade till medicinska behov och 90 dagars väntetid i specialistvården är alldeles för lång tid för en del patienter. För multisjuka kan de pågående satsningarna på standardiserade vårdförlopp bli bra komplement till vårdgarantin. I rapporten påpekas att det är viktigt at utvärdera de här satsningarna eftersom de kan bli en lösning även för andra vårdområden där vårdgarantin inte fungerar så bra.

Fakta/rapporten ”Varierande väntan på vård”

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har på regeringens uppdrag följt upp och analyserat hur vårdgarantin fungerar i Sveriges landsting och regioner. Det här är i korthet resultat och slutsatser:
  • För omkring 90 procent av patienterna följs vårdgarantin, men det är klara skillnader både mellan och inom landstingen och inom vårdområden.
  • Väntetiderna kan kortas genom ett bättre arbetssätt och mer ändamålsenlig personalförsörjning.
  • Vårdgarantin går att kombinera med medicinska prioriteringar och behöver inte leda till undanträngning.
  • Landstingen ger i många fall otillräcklig information och bristande stöd till patienter som inte får vård inom vårdgarantins gränser.
  • Det är viktigt att följa väntetiderna ur ett patientperspektiv, och inte begränsa sig till vårdgarantins hållpunkter.
  • Vårdgarantin behöver kompletteras med andra insatser för patienter med svårare och flera sjukdomar.
Myndighetens rekommendationer inför det fortsatta arbetet med att korta väntetiderna i vården: Till regeringen:
  • Bör ta till fler och riktade åtgärder där vårdgarantins efterlevnad är särskilt bristfällig.
  • Bör se över hur vårdgarantin och andra styrmedel kan utvecklas för att bredda arbetet med tillgänglighet.
  • Bör i samverkan med landstingen utveckla en nationell standard för information om vårdgarantin.
  • Bör säkerställa fortsatt uppföljning av väntetider och vårdgarantin.
  • Bör säkerställa att ändamålsenlig väntetidsstatistik finns tillgänglig.
Till landstingen:
  • Behöver fortsätta och påskynda arbetet med nya och effektivare arbetssätt.
  • Behöver hitta sätt att säkerställa tillgången till personal.
  • Bör i ökad utsträckning genomföra medicinska revisioner för att ta reda på om det finns undanträngningseffekter.

Bilder

Illustration. IStockPhoto (omfattas inte av CC. All rights reserved) Rapportomslag. Bild från pdf, LIF (CC BY-NC-ND 3.0)