Att bejaka vårdens komplexitet i stället för att reducera den är en nyckel till en mer effektiv användning av e-hälsa, menar Anders Ekholm, vice vd för Institutet för framtidsstudier.
Sjukvård är kanske den mest komplexa verksamhet som mänskligheten har utvecklat. Där möts biologi, högteknologi, finansieringssystem, psykologi, organisation med mera. Är denna komplexitet en förklaring till att digitaliseringen ligger långt efter de flesta andra verksamheter människor ägnar sig åt?
Detta var några utgångspunkter för ett seminarium på temat "Bortom IT: Hälsa i en digital tid" som arrangerades av Institutet för framtidsstudier och Stiftelsen Leading Healthcare i Stockholm. En av arrangörerna och talarna var Anders Ekholm, vice vd för Institutet för framtidsstudier.
Traditionellt har digitalisering varit framgångsrik i att effektivisera enkla system. När turen nu är kommen till sjukvården finns helt nya tekniska förutsättningar. Neurala nätverk, självlärande system, en ökande digital mognad hos människor och tillgången till internet kan förbättra folkhälsan och sjukvården i grunden, menade Anders Ekholm.
Svensk sjukvård levererar i toppklass i världen när det gäller resultat för specialiserad vård utförd i stuprör, gärna på patienter som i övrigt är friska. Men när det gäller de mer komplexa patienterna, multisjuka sköra äldre med kroniska sjukdomar, är resultaten nedslående. Det finns också en tendens till ökande ojämlikhet där socioekonomiskt svaga grupper halkar efter.
Mekanism dålig för multisjuka
Det tycks finnas ett dilemma där samma mekanismer som leder till hög kvalitet i den specialiserade vården också ger en sämre effekt för de multisjuka äldre. Frågan dras ut till sin spets i en rapport från Institutet för framtidsstudier. Måste vi välja mellan en specialiserad diagnosorganiserad vård eller på ett bra bemötande och välkoordinerade processer med sämre punkteffektivitet?
– Jag vill inte tvingas välja mellan antingen stuprörsvård av hög kvalitet eller en välkoordinerad vård som ger det bästa för den multisjuka äldre patienten. En nyckel för att slippa välja är att bejaka sjukvårdens komplexitet och inte försöka reducera den, sade Anders Ekholm på seminariet.
– Vi måste börja bygga system som koordinerar. Det kommer att ta tid och det kommer att kosta. På 1990-talet satsade näringslivet enormt mycket på system, på att definiera tjänster och kommunikation, men man såg inga effekter förrän in på 2000-talet. Sjukvården befinner sig idag där näringslivet var på 1990-talet, men det är nödvändigt att bygga grunden för att längre fram få effektivitetsvinster i vården.
Patienter vill göra mer
Sara Riggare forskar inom digital hälsa och har själv en lång erfarenhet av att som patient ta ett stort ansvar för den egna behandlingen. Hon har Parkinsons sjukdom och har utvecklat sin egen vård så att hon numera inte behöver träffa sin läkare mer än en halvtimme per år – och det främst för förnyelse av recept.
Vården utgår alldeles för ofta från en genomsnittsbild av patienter, men i själva verket är patienter mycket olika, konstaterade Sara Riggare. Sveriges Kommuner och Landsting har kategoriserat befolkningen i fyra delar: självständiga och engagerade (45 procent av befolkningen), traditionella och obrydda (25 procent), oroliga och engagerade (25 procent) samt sårbara och oroliga (5 procent).
– Olika slags patienter behöver olika tjänster och olika slag av stöd. De sårbara och oroliga behöver mer insatser än de engagerade och självständiga. De sårbara och oroliga kostar 21 procent mer de engagerade och självständiga, sade hon.
Enligt beräkningar som hon återgav skulle de direkta sjukvårdskostnaderna kunna minska med 2,8 miljarder kronor per år om vi kan stärka 10 procent av befolkningen till att bli mer självständiga i sin vård. Och då ingår inga andra samhällsekonomiska effekter utanför vården.
För att lyckas nå dit måste sjukvården sluta att se patienter som hjälplösa offer, menade Sara Riggare.
– Får vi som kan, och vill, ta större ansvar för vår hälsa kan resurser omfördelas till dem som behöver dem bättre. Jag kan navigera och få det jag behöver men vad händer med dem som tror att läkaren alltid vet bäst? Vad händer med dem som tror att samhället ger oss de bästa möjligheterna att dra nytta av teknikens möjligheter? sade hon.
Skepsis mot robotar
Jenny Wahlgren är enhetschef på Bräcke Diakoni, en dagverksamhet som bedrivs på non-profit-basis. Digitaliseringen är den senaste industriella revolutionen med förslag om att använda robotar i vård och omsorg.
– Nu väcks samma skepsis som en gång mötte Gutenbergs tryckpress och ångmaskinen, typ "nänä, det går inte...".
Vården har högsta klass inom en vårdenhet men trots att behovet att överföra information mellan olika vårdenheter är mycket stort fungerar det inte bra, konstaterade Jenny Wahlgren.
– Det är vanligt att en person över 70 år har minst fyra diagnoser och träffar olika vårdgivare minst en gång i månaden. Från varje tillfälle finns information av olika slag. Tänk så mycket man som patient ska komma ihåg! Kort sagt: vården behöver mycket fakta från patienten och omvänt, sade hon.
Förslag som ska ge resultat
Anders Ekholm hänvisade till ett antal förslag för att få fart på dynamiken i de komplexa välfärdssystemen. De presenterades först i en rapport från Digitaliseringskommissionen från 2015. Han konstaterade att komplexa system inte går att styra men att de kan påverkas. Förslagen siktar på resultat, inte på process eller struktur:
- Alla ledtider i offentligt finansierade system ska halveras varje år.
- Alla offentligt finansierade IT-system måste ha öppna gränssnitt (API-er) så att andra program kan koppla upp sig för att lämna data eller hämta data.
- Alla data som inte riskerar lämna ut känslig information ska vara fritt tillgängliga i realtid.
- Alla datauttag som görs om dig som person ska loggas så att jag kan se vem som ser min information.
- Det ska finnas en gemensam portal där alla offentligt finansierade tjänster kan bokas, ses och utvärderas.
- Dataflöden till privata företag, annat än avidentifierade data för forskning, får inte förekomma.
- Alla offentligt finansierade verksamheter kan i samråd med sina brukare iscensätta regelfria experiment.
- Bygg på med medborgarnas fokus och val. Låt brukare välja sätt att kommunicera med offentligt finansierad verksamhet och vem man vill dela data med.
- 500-kronorsregeln som innebär att om du som medborgare måste upprepa information om dig som redan finns hos någon annan aktör så måste den som kräver dig på onödig information ersätta dig med 500 kronor.
FOTNOT
I en kommande artikel från seminariet diskuteras hur de ökande kostnaderna för psykisk ohälsa ska hanteras och hur de juridiska förutsättningarna måste förändras så att digitaliseringen kan bidra till bättre effektivitet i vård och omsorg.
