Systemet med ordnat införande av nya läkemedel och trepartsöverläggningar mellan TLV, landstingen och företagen blir alltmer omfattande. Sedan systemet började införas 2014 har ordnat införande och sidoavtal tecknats för allt fler läkemedel.
Enligt TLV betalar läkemedelsföretagen under 2017 tillbaka närmare en miljard kronor för de 22 läkemedel som omfattas av sidoavtal, vilket är en ökning med 30 procent jämfört med 2016. Pengarna delas så att landstingen får 658 miljoner kronor och staten 282 miljoner. Under nästa år förändras fördelningsnyckeln så att 60 procent tillfaller landstingen och 40 procent staten.
Allt viktigare verktyg
I rapporten skriver TLV att sidoavtalen mellan företag och landsting kommer att bli ett allt viktigare verktyg för att dämpa kostnadsökningen. Utvecklingen går enligt TLV mot att nya läkemedel introduceras i ett allt tidigare skede, vilket medför att osäkerheterna kring dessa läkemedel ofta är stora.
– Överenskommelserna ger möjlighet att hantera osäkerheter för att få ut nya innovativa och effektiva läkemedel till patienter snabbare och mer jämlikt. De frigör också betydande resurser som kan användas till annan angelägen hälso- och sjukvård, säger Pontus Johansson, senior ekonom på TLV, i en kommentar.
Överenskommelserna för förskrivna läkemedel gäller främst TNF-hämmare mot reumatiska sjukdomar, cancerläkemedel och läkemedel mot hepatit C. De läkemedel som omfattas har en försäljning på cirka fyra miljarder kronor per år och TLV räknar med rabatter på cirka 25 procent.
Karolina Antonov, analyschef på LIF – de forskande läkemedelsföretagen, konstaterar att systemet med ordnat införande och trepartsöverläggningar nu gått från att vara ett pilotprojekt till reguljär verksamhet. Hon anser att TLV därför måste skala upp verksamheten och avsätta mer resurser. Detsamma gäller landstingens samverkansmodell där NT-rådet inom SKL ger rekommendationer till landstingen kring klinikläkemedel (sjukhusläkemedel).
– De nya processerna behöver tydligare reglering. Framförallt är det nödvändigt att finna en förvaltningsrättsligt fungerande form för landstingens samverkansmodell. Det är oacceptabelt att landstingen inrättat en offentlig funktion utan att säkerställa att hänsyn tas till alla parters intressen, säger Karolina Antonov.
– Den pågående Läkemedelsutredningen har presenterat en intressant analys där slutsatsen är att NT-rådets rekommendationer saknar lagreglering men att det finns omständigheter som talar för att en NT-rekommendation är ett beslut som kan överklagas. Det är viktigt att Läkemedelsutredningen i nästa steg presenterar konkreta förslag i denna del, säger Karolina Antonov.
Svårt analysera kostnadsutveckling
Hanteringen med sidoavtal om återbäring, samt NT-rådets rekommendationer för klinikläkemedel, innebär också att det är mer komplicerat att analysera läkemedelskostnadernas utveckling i Sverige.
– Den läkemedelsförsäljning som återspeglas i den nationella statistiken baseras på listpriser före återbäring. När det gäller återbäring på receptläkemedel som är kopplade till förmånsbeslut från TLV har myndigheten i uppdrag från regeringen att prognostisera återbäring från sidoavtal mellan företag och landsting. Men det finns ingen motsvarande samlad rapportering av de avtal som förhandlas för klinikläkemedel inom landstingens samverkansmodell. Ökningstakten som rapporteras i den nationella statistiken ska därför ses som en överskattning av den faktiska kostnadsutvecklingen för läkemedel, säger Karolina Antonov.