Har vi råd att vänta på att använda läkemedel tills patentet har gått ut?

”Låt andra länder utveckla läkemedel – sen kan vi använda dom i Sverige när patentet har gått ut!” För inte så länge sedan skulle en sådan formulering mötas som ett skämt. Sverige ligger ju i framkant i världen; vår sjukvård är bland de första att testa, börja använda och utvärdera nya läkemedel. Så är inte längre fallet. Under 2000-talets första decennium har det skett en dramatisk förändring. Idag beskriver formuleringen praxis i sjukvården 2012, vilket visades i en inledande film. Seminariets moderator, Anne Carlsson, ordförande i Reumatikerförbundet, ställde frågan om filmens bild stämmer överens med verkligheten. – Patienter får inte det liv de förtjänar när läkemedel och andra behandlingar inte används. Och för yngre hjärt- och lungsjuka kan utebliven behandling betyda att de inte kan arbeta. Med rätt behandling höjs livskvalitet och förmåga att arbeta vidare trots sjukdom, sade Inger Ros, ordförande i Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund,

”Bara vart femte läkemedel är en verklig innovation”

Göran Stiernstedt är chef för avdelningen för vård och omsorg på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. – Det är ett potentiellt problem om vi inte tillräckligt snabbt introducerar nya verkligt innovativa läkemedel. Men jag vill ha en enskild bedömning av varje enskilt läkemedel, bara vart femte nytt läkemedel klassades som stora innovationer, enligt en artikel i New England Journal of Medicine, sade han. Vidare menade han att användning av läkemedel inte är något kostnadsproblem, men att det kan bli ett budgetproblem ute i landstingen. Beskedet om läkemedel inte utgör något kostnadsproblem gladde Anders Blanck, VD för LIF – de forskande läkemedelsföretagen.

”Landstingen måste bli bättre på att budgetera för läkemedel”

Det finns andra problem som Göran Stiernstedt lyfte fram: – Vi har från SKL varit tydliga med att landstingen måste bli bättre på att budgetera för läkemedel. Något vi jobbar mycket med är att förbättra samarbetet mellan landstingen när det gäller introduktion av nya läkemedel. Jag kan tycka att det tar för lång tid, men det är komplicerade frågor, sade han. Ulf Persson är professor i hälsoekonomi och VD för IHE, Institutet för Hälsoekonomi i Lund. Han menar att det nuvarande systemet inte är ändamålsenligt. – Staten är bra på att sätta rätt pris utifrån ett nytt läkemedels värde. Med sitt övergripande ansvar kan effekten av minskade kostnader för sjukskrivning och ökade skatteintäkter vägas in i priset på ett läkemedel. Landstingen har å sin sida bara en möjlighet att påverka läkemedelskostnaden, nämligen att begränsa användningen oavsett medicinskt behov. Däremot förstår landstingen inte ett läkemedels värde. Här finns en inbyggd konflikt mellan statens och landstingens perspektiv, konstaterade han.

”Låt staten betala för innovationshöjden”

Ulf Persson har tillsammans med forskarkollegor presenterat en idé till ett nytt sätt att betala för läkemedel som löser konflikten(läs artikeln "Snabbare spridning av nya läkemedel om staten delar notan med landstingen"). Förslaget innebär att landstingen bara ska betala för motsvarande generikapris och staten för resten upp till ett värdebaserat pris som tar hänsyn till innovationshöjden i det nya läkemedlet. Därmed slipper landstingen och deras läkare att ta ekonomiska hänsyn vid beslut om ett läkemedel ska användas eller ej. Han gav flera exempel där användningen av effektiva läkemedel ökat kraftigt efter patentutgången. Därmed kommer de stora hälsovinsterna flera år senare än vad som vore möjligt med ett annat prissättningssystem. För tamoxifen mot bröstcancer handlar det om hälsovinster om tiotals miljarder kronor efter patentutgång. Men ännu viktigare: en livräddande behandling användes inte i tillräcklig omfattning förrän patentet gått ut och landstingen betalade mycket lägre priser, motsvarande generikakostnaden. – Många kvinnor dog av bröstcancer för att prissättningsmodellen bromsade användningen av tamoxifen, sade Ulf Persson. Enligt Ulf Persson finns inga förlorare med hans förslag, utöver generikaföretagen som kommer att få hårdare konkurrens av de forskande företagen. De totala samhällskostnaderna påverkas inte. Patienterna är vinnare i och med att de snabbare får tillgång till nya läkemedel.

Förenklat eller intressant förslag?

Men Göran Stiernstedt var ändå kallsinnig till förslaget. – Jag tror på ett strikt samband mellan ordinationsrätt och betalningsansvar. Det är för förenklat att se kostnaderna som problemet. Det handlar mer om professionernas samarbete och inte minst suget av kunskap underifrån. Där samarbetet är bra går introduktionen av nya läkemedel snabbare, sade han. Anders Blanck var däremot mer positiv. – Det är ett intressant inspel i debatten. Vi måste fundera på hur vi ska komma tillrätta med problemen. Landstingen har idag svårt att ta ett tydligt forsknings- och innovationsperspektiv, eftersom de i första hand fokuserar på uppdraget att leverera sjukvård. Antingen måste staten ta ett större ansvar för dessa perspektiv eller så måste landstingen och regionerna få ett bredare uppdrag, där även tillväxt-, utvecklings- och näringslivsfrågor ingår, sade han. Läs även om vad Reumatikerförbundet och Neurologiskt Handikappades Riksförbund skriver om seminariet  

 Se den inledande filmen med bakgrundsfakta

Se filmen som sammanfattar seminariet

Bilder

Stor bild: Anders Blanck, Ulf Persson, Inger Ros, Göran Stiernstedt; Bildnamn; Internetfoto, Patric Lindén (CC BY-NC-ND 3.0) Anne Carlsson; Reumatikerförbundet (omfattas inte av CC. All rights reserved) Inger Ros; Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund (omfattas inte av CC. All rights reserved) Göran Stiernstedt; SKL (omfattas inte av CC. All rights reserved) Ulf Persson; Kennet Ruona (omfattas inte av CC. All rights reserved) Anders Blanck; LIF, Gunilla Lundström (CC BY-NC-ND 3.0)