Sjukvårdspolitiker har att hantera den osäkerhet det innebär att man aldrig säkert kan veta vilka förändringar som kommer att påverka den framtida sjukvården. På Dagens Medicins temadag ”Genombrotten som vården spanar efter” den 14 maj 2013 handlade det om vilka utmaningar nya läkemedel innebär för sjukvården.
– Vi är vana, vi ställs hela tiden inför nya utmaningar, även om de kan vara olika över tiden. Det är alltid bra att reflektera över det som kan komma. Nu har vi till exempel äldrefrågor och medicinsk utveckling, sade Robert Mörk, landstingsråd (S) i Örebro läns landsting, i temadagens avslutande diskussion.
Läkemedelsutvecklingen har förändrats kraftigt under det senaste decenniet. Nya läkemedel är i större utsträckning designade för mindre patientgrupper än förr och kostnaden per behandlad patient har därmed blivit högre. En annan trend är att patienternas inflytande över den egna vården ska stärkas.
Hur påverkar detta sjukvårdspolitiken?
– Det viktigaste för oss är att bejaka utvecklingen. Det blir tydligt om vi vänder på frågan och funderar på vad som händer om vi inte gör det. Tänk er en stark rörelse för sextio sjuttio år sedan som hävdade ”vi måste slå vakt om sanatorierna, inga vårdplatser på sanatorierna får läggas ner, tbc-vården får inte röras!” sade Erik Weiman, ordförande (M) i landstingsstyrelsen, Landstinget i Uppsala län.
– Vi måste lyssna och sedan driva förändringar i linje med den medicinska utvecklingen, tillade han.
Ja till nationell samordning och prioritering
Maria Frisk är landstingsråd (KD) i Landstinget i Jönköpings län. Hon förespråkade en större nationell samordning så att rätt åtgärder prioriteras.
– Jag representerar ett litet landsting och vi har själva inte tillräcklig kompetens att utvärdera nyttan hos alla nya läkemedel. Vi behöver hjälp för att klara av att erbjuda en jämlik vård, sade hon.
Robert Mörk menade att det inte finns några större skillnader över landet i hur beprövade läkemedel används.
– När det nu talas om ordnat införande frågar jag mig om vi har haft ett oordnat införande tidigare? Nej, jag menar att vi haft ett ganska ordnat införande av läkemedel – det är för de nya läkemedlen vi ser skillnader. SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, har en viktig roll för att skapa en sammanhållen hälso- och sjukvård, sade han.
Landsting kan inte ducka när patienter ökar kraven
Erik Weiman lyfte fram perspektivet att patienter blir allt mer krävande och i allt mindre grad accepterar dåliga resultat och stora skillnader i vårdkvaliteten mellan landstingen.
– Hur vi än organiserar sjukvården i framtiden så kommer denna patientkraft att trycka på. Vi måste klara av att erbjuda den kvalitet som patienterna kräver och det tycker jag är bra, sade han.
Maria Frisk karakteriserade den pågående Patientmaktsutredningen som ett stort nationellt vårdval.
– Om förslagen från utredningen antas så kommer de att slå undan grunden för regionala prioriteringar. Jag vill se en ökad nationell samsyn på det offentligas åtagande och prioriteringar utöver de nationella riktlinjerna. En sådan nationell samsyn behövs för att små landsting med små resurser inte ska spelas ut mot stora regioner, sade hon och tillade att det kan vara dags för en ny prioriteringsutredning –Jerzy Einhorns prioriteringsutredning presenterades 1995.
Olika bud om vårdval på sjukhus
På en fråga från moderatorn Mikael Nestius, chefredaktör för Dagens Medicin, om det är bra om vårdval utökas till sjukhusvården svarade Erik Weiman ”ja absolut” medan Maria Frisk svarade ”ja” med tillägget ”trots att det blir klurigare för oss landstingspolitiker att organisera vården”.
Robert Mörk hade en avvikande uppfattning.
– Vi socialdemokrater tror att en sammanhållen vårdstruktur där landstingen i stor utsträckning är huvudmän ger den mest effektiva hälso- och sjukvården. Välja vård i ett annat landsting kan patienterna redan göra – sedan kan villkoren som gäller för detta variera, sade han.
Frågan om prioriteringar har diskuterats länge utan att avgörande beslut fattats om var gränsen ska gå mellan det som ska omfattas av det offentliga åtagandet och det som inte ska göra det.
– Diskussionen blir allt mer viktig, den bubblar lite här och var. Vi har snuddat vid den i SKL:s sjukvårdsdelegation, där jag sitter med. Men jag har ingen klar uppfattning var gränsen ska dras. Tack vare att Jönköping länge har haft en hyfsat god ekonomi har vi inte tvingats vrida och vända på varje skattekrona. Men inför framtiden måste vi ta ställning till vad vi ska prioritera, sade Maria Frisk.
Politiker har svårt att tala klartext
– Ett problem är att vi varit för dåliga på att prata klartext om vad vården ska göra och inte ska göra. Fråga svenska folket och jag övertygad om att 99 av 100 säger att fler vårdplatser är lika med bra sjukvård. Men om en vårdplats på sjukhus kostar 4-5 miljoner kronor att driva varje år och används fel så innebär det flera bortkastade miljoner kronor som i stället hade kunnat användas för läkemedel eller medicinteknik. Men en sådan diskussion om avvägningar är väldigt svår att föra med medborgarna, sade Erik Weiman.
Ersättningsmodeller, så som de används i vårdvalssystem, kan leda till felaktiga prioriteringar, menade Robert Mörk
– Det finns flera exempel på det, till exempel att man inte använder rätt kompetens på rätt nivå. Ersättningssystemen måste hanteras i den politiska debatten, sade han.
Svårt hitta rätt incitament
Landstinget i Jönköpings län gick vid senaste årsskiftet från anslagsfinansiering till en modell som skulle stimulera mer samverkan och ett mer effektivt gemensamt resursanvändande mellan länets tre sjukhus. Ett inslag var ersättning för att stimulera till färre återinläggningar av patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL, och förmaksflimmer.
– Men det visade sig att i stället blev patienterna liggande kvar längre på sjukhuset än tidigare. Så den modellen måste vi skruva vidare på, sade Maria Frisk.
– Det finns en hemläxa att göra för oss politiker. I Uppsala försöker vi beställa forskning. Vi måste bli bättre på att säga ”det här är viktigt, det här vill vi åstadkomma”. Vi ska inte gå in och detaljreglera forskningen, men vi politiker måste visa mycket mer engagemang för forskning än idag – på både nationell och regional nivå, sade Erik Weiman
Hemligt pris väcker vånda
På senare tid har upphandlingar av läkemedel för öppenvården där priserna inte varit offentliga blivit ett nytt inslag i bilden. SKL:s grupp för nya läkemedelsterapier, NLT-gruppen, har efter förhandlingar tagit fram förslag till avtal som sedan enskilda landsting kunnat ansluta sig till. Ett avtal om prostatacancerläkemedlet Zytiga väckte en viss vånda i Jönköping.
– Vi var ett av de sista landstingen som skrev under avtalet, men vår vånda handlade inte om pengarna utan om vi kunde skriva på ett hemligt avtal. Politiker från vänster till höger var eniga om att det kunde vi inte acceptera. Men eftersom det fanns en rekommendation från NLT-gruppen och att vi ska vara solidariska med övriga landsting skrev vi ändå under. Vi kunde ha sagt nej till det hemliga, lägre priset och i stället ja till TLV:s, Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket, offentliga men högre pris. Men då hade vi kunnat kritiseras för att slösa med skattepengar, sade Maria Frisk.
Bilder
Stor bild paneldebatt. Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
Robert Mörk. Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
Erik Weiman. Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
Maria Frisk. Foto: LIF, Sten Erik Jensen (CC BY-NC-ND 3.0)
