Läkemedelsföretag har i dag lager hos distributörer för tre-fyra månaders läkemedelsanvändning. Här pågår packning hos distributören Tamro inför utskick till apotek.
I det andra delbetänkandet i utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap föreslår utredaren Åsa Kullgren att försörjningskedjan för läkemedel och sjukvårdsprodukter ska stärkas genom lagerhållning i flera nivåer. För läkemedelsbolagens del handlar förslaget om en lagstadgad skyldighet att tillhandahålla säkerhets- eller beredskapslager för sex månaders normalförbrukning.
I dagsläget har läkemedelsbolagen redan lager hos distributörerna som täcker tre-fyra månaders förbrukning, men skulle alltså enligt förslaget bli skyldiga att utöka dem. En lagstiftning om utökade lager är dock onödig, enligt Bengt Mattson, Lifss expert på läkemedelsanvändning och hållbarhetsfrågor. Han poängterar att läkemedelsförsörjningen klarat påfrestningarna under pandemin med de befintliga lagren, och menar att det finns viktigare åtgärder för att stärka systemet. I Lif:s remissvar på delbetänkandet pekas en rad andra verktyg ut där Sverige kan arbeta aktivt för att stötta en flexibilitet i den globala läkemedelsförsörjningen.
– Vad har pandemin lärt oss? Jo, att det är jätteviktigt att säkerställa global frihandel och öppna gränser. En snabb hantering av dispenser för utländska förpackningar underlättar och likaså är det viktigt att ha tydliga prognoser kring åtgång och efterfrågan på läkemedel, säger Bengt Mattson.
Fritt varuflöde viktigare än större lager
Han understryker att läkemedelsproducenterna är spridda över världens kontinenter, och att den svenska regeringen skulle kunna spela en viktig roll i ett internationellt arbete för en starkare frihandel och för att motverka exportrestriktioner och gränshinder inom EU. Att läkemedel, råvaror och teknisk utrustning har ett fritt flöde över gränserna är viktigare än att olika länder bygger upp egna lager – det sistnämnda skulle snarare öka protektionismen och försämra möjligheterna att snabbt omfördela viktiga mediciner, menar Bengt Mattson.
– Vi är beroende av en globalt fungerande försörjningskedja. Vi kan tycka vad vi vill om det, men så är det. Att tro att vi ska kunna ha en beredskap för att klara allt själva är en utopi. Det är de internationella flödena av tillverkning och distribution som ger oss god tillgång till alla läkemedel vi kan behöva. Lagerhållning i Sverige är inte det kraftfullaste vapnet att ta till, det kan snarast inge en falsk trygghet.
Flera risker med lageruppbyggnad
Det finns flera risker med ett lagstadgat krav på lagerhållning, menar Bengt Mattson. Dels leder det till ökade kostnader, dels till att läkemedlen kanske måste kasseras i takt med att hållbarhetstiden går ut och efterfrågan minskar. Om sanktionsavgifter på hundratals miljoner kronor införs så kan det också leda till att leverantörerna plockar bort produkter från den svenska marknaden. Att bygga upp lager i ett EU-land kan även få som konsekvens att det uppstår läkemedelsbrist i ett annat land.
– Om varje land bara ser om sitt eget fort så minskar flexibiliteten, säger Bengt Mattson.
Han ser positivt på att utredningen ändå pekar ut flera åtgärder som baseras på samverkan kring läkemedelsförsörjning, men hade önskat de var något tydligare. Förslaget om att kartlägga de svenska läkemedelstillverkarnas behov av insatsvaror, och möjligheten till statliga investeringar i ökad omställningsförmåga och produktionskapacitet under kris är bra, menar Bengt Mattson.
– Vi behöver en nationell lägesbild över tillgången till läkemedel hos oss, på apoteken och inom hälso- och sjukvården – men lägesbilden behöver kompletteras med behoven. Hälso- och sjukvården har haft svårt att precisera sina behov av enskilda läkemedel under pandemin. Vi behöver en bättre prognosticering av de faktiska behoven och där bör regeringen stötta regionerna i uppbyggnaden av de strukturer som behövs, säger Bengt Mattson.
Enligt Bengt Mattson välkomnar Lif förslaget om att Läkemedelsverket ska få i uppdrag att omvärldsbevaka och följa händelser som kan påverka läkemedelsförsörjningen. Likaså ser han positivt på att ADL-samarbetet mellan alla inblandade aktörer – från tillverkare och distributörer till vårdgivare och myndigheter – permanentas.
Kritik från regioner
Även andra remissinstanser kommer med kritiska synpunkter på utredningen. SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, har flera invändningar. Bland annat tycker SKR att de krav som föreslås för hälso-och sjukvården blir orimligt höga. Det gäller förslaget om att det i lagen ska slås fast att hälso- och sjukvården i krig ska ha kapacitet att utföra vård som inte kan anstå. SKR motsätter sig också att Socialstyrelsen ska få i mandat att omfördela sjukvårdsresurserna mellan regionerna.
TLV, Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket, säger nej till att ta ansvaret för upphandling av lagerhållningen av läkemedel och vill heller inte ta rollen som bevakningsansvarig myndighet. Upphandlingsansvaret borde istället vara ett uppdrag för Socialstyrelsen, anser TLV.