Vänta, vänta och vänta. Det är vardagen för män med misstänkt prostatacancer. De får vänta längre än vad alla utfästelser och vårdgarantier föreskriver. Endast ett av alla landsting, Östergötland, lever upp till målsättningen att nio av tio patienter med högriskvarianter av sjukdomen ska få sitt första besök på specialistklinik inom två månader.
– Ingen annan grupp av cancerpatienter tvingas vänta så länge på vård. I snitt får bröstcancerpatienter vänta 20 dagar, medan prostatacancerpatienter tvingas vänta i 167 dagar. Dessutom tvingas de vänta länge på besked om de har drabbats av cancer eller inte. Väntan och ovisshet är ofta den värsta situationen för cancerpatienter, säger Jan Zedenius, cancerforskare samt medicinskt sakkunnig på Cancerfonden, i ett pressmeddelande.
Cancerfonden har brutit ut ett avsnitt ur sin kommande årsrapport och i den presenteras en lång rad uppgifter som visar på stora brister i vården av prostatacancer i Sverige.
Inga når Socialstyrelsens mål
I rapporten konstateras att inget landsting uppnår målen i Socialstyrelsens riktlinjer för prostatacancervården. Inget landsting har till exempel lyckats se till att alla patienter erbjuds en namngiven kontaktsjuksköterska. I Gävleborg, Kalmar och Västernorrland erbjöds inte ens var tionde patient en kontaktsjuksköterska under 2014.
2014 fick nästan var tredje patient vänta på sitt första besök på specialistklinik i mer än två månader. Skillnaden mellan landstingen är stora. Bäst var Östergötland där i stort sett samtliga remisser resulterade i ett första besök inom 60 dagar.
De män som har en allvarlig form av sjukdomen ska enligt det nationella vårdprogrammet erbjudas läkarbesök inom två veckor efter provtagning. I det standardiserade vårdförloppet är maxtiden satt till 11 dagar. I den nya internetbaserade rapporttjänsten Koll på läget som tas fram av Nationella prostatacancerregistret används målet att landstingen ska lämna besked inom 18 dagar till 80 procent av patienterna. Resultaten i de flesta landstingen ligger på 5 till 28 procent. Blekinge är minst dåligt med 44 procent.
Påfrestande väntan
Enligt Cancerfonden är detta särskilt allvarligt eftersom patientföreträdare anger att denna väntan är den mest påfrestande perioden under tiden utredning pågår. En viktig anledning till de långa väntetiderna är bristen på patologer konstaterar Cancerfonden.
Landstingen visar bättre resultat när väl den inledande utredningen är klar och behandling sätts in. En ljuspunkt, enligt rapporten, är att överbehandlingen har minskat kraftigt under senare år. År 2009 fick nästan varannan patient en botande behandling trots att de hade en cancersjukdom med mycket låg risk. De hade marginell medicinsk nytta till priset av hög risk för svåra biverkningar som inkontinens och potensstörningar. 2014 hade denna andel sjunkit till en av tio patienter. Resten erbjöds en så kallad aktiv monitorering som innebär att sjukdomen följs upp noggrant och att botande behandling endast inleds om tumören växer.
Det finns landsting som har lyckats bättre än andra och landstingen måste lära av varandra, anser Jan Zedenius.
– Vi vet att det saknas nyckelkompetens i cancervården i flera landsting. Det råder brist på urologer, onkologer och patologer. Eftersom landstingen inte har löst kompetensbristen behövs en nationell handlingsplan för att säkerställa cancervården i framtiden.