Hur kan nationella riktlinjer och andra nationella kunskapsstöd bidra till en kunskapsbaserad och jämlik vård? Hur ska mer bindande nationella riktlinjer kombineras med att vårdprofessionernas yrkeskunskap och erfarenhet ska bli mer vägledande i vården av individuella patienter? Detta är några av de frågor den nyutnämnde utredaren Sofia Wallström, generaldirektör för TLV, Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket, ska fundera på.
En del av bakgrunden till att regeringen tillsatt utredningen ”Ökad följsamhet till nationella kunskapsstöd i hälso- och sjukvården” är att sjukvården endast anammar en mindre andel av dagens nationella kunskapsstöd. Enligt en färsk utvärdering av Myndigheten för vård- och omsorgsanalysleder knappt var tredje rekommendation till en mer kunskapsbaserad sjukvård (läs artikel).
Enligt Vårdanalys behövs fler nationella riktlinjer och riktlinjerna behöver tas fram snabbare, uppdateras kontinuerligt samt riktas mer mot vårdens professioner och patienter.
Försäkra att styrning är ett stöd
En ny författning om statlig kunskapsstyrning trädde i kraft den 1 juli 2015. Ett syfte är att se till att de statliga myndigheternas styrning är ett stöd för både sjukvårdshuvudmän och vårdprofessionerna. Dock regleras inte hur kunskaper ska omsättas i praktiken – det är ett ansvar för huvudmännen och verksamheterna. Nationella programråd och de regionala cancercentrumen ska bland annat bidra till ökad kunskap och samverkan mellan de lokala, regionala och nationella nivåerna inom sjukvården. Det blir nu Sofia Wallströms uppgift att kartlägga alla olika initiativ och samarbeten som finns med syften att öka följsamheten till nationella kunskapsstöd, inklusive initiativ som används i kontakt med patienter. Vidare ska hon lyfta fram framgångsfaktorer men också hinder för ökad följsamhet och hur dessa hinder ska kunna minskas.Mer bindning med bibehållen självständighet
Sofia Wallström.