
Vid årsskiftet försvann de sista landstingen. Nu är alla regioner och begreppet landsting kommer successivt att utrangeras.
Nu är landstingen i praktiken försvunna. Bara namnet finns formellt kvar tills alla nödvändiga lagar uppdaterats, vilket ska ske senast vid årsskiftet 2019–2020. Den viktigaste förändringen är att länsstyrelserna, som är statliga myndigheter, överlämnar ansvaret för regionala utvecklingsfrågor till regionerna.
– På det här viset kommer besluten närmare medborgarna vilket är en demokratifråga. Istället för att riksdag och regering fattar beslut om regionen så blir det de regionalt valda politikerna som gör det. Det finns en väldig drivkraft i ett lokalt engagemang. På samma sätt som en kommun värnar om sina medborgare och företagen i kommunen så kan en region göra det, säger Gunilla Glasare, chef för avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad vid SKL.
Samarbeten med näringslivet
I utvecklingsarbetet samarbetar regionerna med bland andra kommuner, näringsliv, lärosäten och medborgarorganisationer. I en debattartikel i Dagens Samhälle nämner SKL:s ordförande Lena Micko och vice ordförande Anders Henriksson särskilt tre områden där regionbildningen kan bli betydelsefull: klimatsamverkan, integrationsarbete, och forskning och utveckling. Som exempel på det sistnämnda lyfts BioVentureHub, plantskolan för Life Science-företag i AstraZenecas lokaler i Mölndal, som medfinansieras av Västra Götalandsregionen.
– Visst kan sådana här initiativ utföras ändå, men med en region får man en organisation som känner en stor angelägenhet om att samarbeten kommer till stånd och som till exempel kan stå värd för möten. Utvecklingsarbete är ju inte en verksamhet som regionen kan genomföra själv. Det kräver många parter och bra samarbetsformer, säger Gunilla Glasare.
Egna initiativ kan ge lokal profil
När de sista sju landstingen i Sverige nu blir regioner är det början till slutet på en lång process. Regionbildningen inleddes redan vid mitten av 1990-talet. Västra Götaland och Skåne var då först med att på prov flytta över det regionala utvecklingsansvaret från staten till regionförsamlingarna.
De landsting som nu blivit regioner ska ta fram en utvecklingsstrategi, samordna insatser för att genomföra den, och besluta om fördelningen av statliga medel för regionalt tillväxtarbete. Regionerna utför också uppgifter inom ramen för EU:s strukturfondsprogram, en stor del av unionens verksamhet.
Till skillnad från länsstyrelserna så kan regionerna dessutom välja att ta egna initiativ i utvecklingsfrågor. På så vis kan det regionala utvecklingsarbetet anpassas efter behoven i olika delar av landet. Länsstyrelserna utförde enbart uppdrag som de tilldelats av staten.
Ett av de sista landstingen att bli region är Stockholm. På webben skriver Region Stockholm att den ska vara ”en tydlig röst gentemot staten kring krav, förväntningar och syn på hinder för tillväxt och utveckling”.
– Det är en väldigt viktig aspekt. Tidigare tog förstås länsstyrelsen det ansvaret genom sin landshövding, men nu blir det regionala politiker som utgör regionens röst, säger Gunilla Glasare.