Övertid, tillfälliga anställningar av pensionerad personal, och inläggning av färre patienter. Det är tre vanliga sätt för svenska onkologikliniker att hantera den konstanta personalbristen. Av 18 kliniker svarar 17 att de har för lite personal. Närmare hälften uppger att bristen har förvärrats de senaste fem åren.
Sammanlagt anser verksamhetscheferna att de skulle behöva ytterligare 77 specialistläkare i onkologi (omräknat till heltidstjänster), 145 specialistsjuksköterskor, närmare 100 sjuksköterskor med vidareutbildning i strål- och radioterapi, och dessutom över 100 sjuksköterskor utan specialkunskap om onkologi.
På flera kliniker saknas tid för fortbildning och kvalitetsutveckling, och man måste tacka nej till att medverka i forskningsstudier. 85 procent av de svarande angav att de deltog i färre forskningsstudier än de skulle önskat, som en effekt av personalbristen. Andra konsekvenser är färre besök i vården, längre väntetid på uppföljningsbesök och inläggningar på andra avdelningar än onkologikliniken.
Låg lön och för få utbildade
Vid Skånes universitetssjukhus, SUS, är det framför allt sjuksköterskor som saknas.
– I nuläget har vi en underkapacitet, det är ingen tvekan om det, och det gör det tuffare i verksamheten. Vi saknar 15 sjuksköterskor på onkologisidan, säger Jan Astermark , verksamhetschef för onkologin vid SUS.
Där tvingades man så sent som i januari stänga en hel vårdavdelning på grund av sjuksköterskebrist. Patienterna fördelades på andra avdelningar.
– Min bild är att verksamheten gör det som är medicinskt nödvändigt, det får man aldrig tubba på. Men frågar man patienterna finns det säkert de som upplever att det är svårt att komma till. Vi har bland annat väntetider till strålbehandling, konstaterar Jan Astermark.
Klinikerna i enkäten anger flera olika orsaker till personalbristen, och förklaringarna skiljer sig såväl mellan olika platser som mellan personalkategorierna. På mindre orter har cheferna svårt att rekrytera specialister, som man upplever hellre arbetar i storstäderna. Låg lön och för få utbildade lyfts fram som viktiga förklaringar till bristen på specialutbildade sjuksköterskor, och vissa svarande efterlyser fler ST-tjänster inom onkologi.
Närmare 60 procent av de svarande uppger att budgeten för onkologikliniken eller sjukhuset är för låg för att anställa tillräckligt med personal, och mer än en tredjedel vittnar om att personal väljer att arbeta på andra kliniker på grund av den tunga arbetsbördan.
– Hos oss på SUS finns pengarna för att rekrytera. Men det gäller att få personalen att komma. Har vi problem med att rekrytera måste vi ju rannsaka oss själva för att se vad vi kan göra för att skapa en attraktiv arbetsplats. Och det är klart att arbetsmiljön blir bättre för alla om vi har all personal på plats, säger Jan Astermark.
Efterlyser nationell styrning
Undersökningen Bemanning inom onkologiklinikerna i Sverige har genomförts av IHE, det privata Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi i Lund. Studien beställdes av Cancerfonden, som kommenterat resultaten på DN Debatt. Fondens företrädare pekar på att klinikcheferna i landet beskriver hur personalbristen får konsekvenser för patienterna, inte bara genom sämre vård i nuläget utan också genom en försämrad utveckling av cancervården eftersom klinikerna inte kan delta i forskningsstudier eller kvalitetshöjande arbete.
Cancerfonden kritiserar nu beslutsfattare i landsting och regering för att inte hantera frågan trots att problemen varit kända i flera år. Fonden efterlyser en starkare nationell styrning av cancervården – på bekostnad av landstingens självbestämmande.
"Cancerfonden anser att systemet med 21 självständiga landsting på flera sätt står i vägen för en effektiv cancervård. Det duger inte att politikerna avstår från att göra nödvändiga förbättringar av hänsyn till befintliga landstingsstrukturer", skriver fonden på DN Debatt.