”Statlig styrning ingen lösning”

Vaccinationstakten i Västra Götalandsregionen har varit hög. En vecka före utsatt tid startade fas 4 och tidsbokningen för personer födda 1971 eller tidigare öppnades. Regionen har valt att vaccinera på många platser nära invånarna och delegerat ansvar och befogenheter för vaccinationsarbetet till vårdcentralerna.

I samband med det har trycket på intensivvården kraftigt minskat och antalet inläggningar på sjukhus har sjunkit rejält.

– Fantastiska insatser har gjorts i vården, men det har varit en väldigt stor påverkan på vårdorganisationen. Trots allt har vi haft en bra beredskap och lyckats förebygga att hamna i det värsta krisläget under den här pandemin, säger Jonas Andersson (L).

I februari toppade Västra Götalandsregionen nyhetsflödet då politiker beslutade att gå emot Folkhälsomyndighetens prioritetsordning för vaccination mot covid-19.

– Vi ansåg att det var viktigt att redan i fas 1 prioritera upp sjukvårds- och ambulanspersonal som arbetar i frontlinjen, tillsammans med äldre på särskilda boenden och med hemtjänst. För övrigt har vi varit måna om att följa rekommendationer och försöka hålla en gemensam linje med övriga Sverige. Det har inte varit läge att ha politiska strider kring olika vägval i den pressade situationen vi varit i.

Tror på storregioner

Under pandemin har debatten om en ökad statlig styrning har tagit ny fart. Sverige brottas med en ojämlik vård och de regionala skillnaderna, både vad gäller vård och vårdresultat, är stora. Är en ökad statlig styrning av vården rätt väg att gå?

– Vi har redan i dag en rätt hög grad av statlig styrning. Och tittar man på medicinska resultat uppvisar Sverige toppresultat i internationella jämförelser. Jag tror inte på modellen att övergå till mer statlig styrning. Det är lite naivt att tro att det skulle lösa våra problem, jag vet inte riktigt vad man ser som förebilder. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är statliga myndigheter som inte direkt toppar förtroendelistan.

Jonas Andersson tar även upp Norge som ett exempel.

– De har haft en förstatligad sjukvård sedan 2002. Men om man tittar i norska kvalitetsregister så ser man att de geografiska skillnaderna när det gäller jämlik tillgång till vård är minst lika stora som i Sverige.

Däremot tror Jonas Andersson på den politiska idén med 6–8 jämnstarka regioner som både kan driva den regionala utvecklingen och ansvara för hälso- och sjukvården. Regionbildning i Sverige har föreslagits av tre statliga utredningar under 2 000-talet, men inte fått ett brett parlamentariskt stöd.

– Det har inte funnits någon stark vilja, särskilt inte från de partier som nu hojtar om förstatligande. Motståndet är stort att man ska göra någon förändring i regionindelningen.

Men 2016 röstade dock L mot Regionutredningens förslag att bilda sex storregioner.

– Så var det kanske. Men det senaste ställningstagandet är att vi behöver färre regioner än vad vi har i dagsläget och en starkare nationell styrning. Det finns ju flera exempel på samlade nationella strategier, utan att de är statliga. Kunskapsorganisationer som NT-rådet och Regionala cancercentrum i samverkan är två goda exempel.

Fastläkarbonus i VGR

I decennier har politiker och tjänstemän pratat om primärvården som basen i svensk hälso- och sjukvård. I Sverige är dock primärvården sedan länge kraftigt underfinansierad, underdimensionerad, har för låg tillgänglighet och erbjuder sällan en tillräckligt hög kontinuitet. Trots flera utredningar, som landat i samma slutsatser, går systemförändringen trögt, även i Västra Götalandsregionen.

– När specialdesignade statsbidrag skickas till regionerna är de oftast kopplade till specialistsjukvården. Det är inte helt enkelt att hålla jämna steg och se till att stärka primärvårdens andel av resurserna. Det är en stor utmaning, säger Jonas Andersson.

Forskning visar att det är kostnadseffektivt att satsa på en fast läkarkontakt för patienter. Trots det har Sveriges regioner svårt att få till en fungerande kontinuitet. I exempelvis Tyskland, Frankrike och Norge har 80–98 procent av befolkningen en fast vårdkontakt, i Sverige är siffran 35 procent. Frågan har diskuterats i decennier.

För drygt ett år sedan införde regionen en fastläkarbonus till de vårdcentraler som kunde erbjuda sina listade invånare en fast läkarkontakt; reformen omfattade specialister i allmänmedicin eller ST i allmänmedicin, samt även specialister i geriatrik eller pediatrik. Reformen innebar vidare ett listningstak på 2 400 patienter per specialist samt att ST-läkare redan från dag ett ska kunna ta hand om upp till 1 200 listade patienter.

Professionsföreträdare menar nu att reformen skapat en utveckling där många vårdcentraler i princip nästan bara anställer ST-läkare. Ekonomiskt är det fördelaktigt för vårdcentralerna eftersom det utgår ett bidrag som täcker en stor del av lönekostnaden. Många vårdcentraler lever under tuffa ekonomiska villkor och prioriterar därför rekryteringen av ST-läkare framför specialister, samtidigt som antalet specialister blir allt färre, menar kritikerna.

– Det här framförs i debatten, men jag har fortfarande inte fått något konkret underlag som kan belägga dessa påståenden. Samtidigt, det krävs fler specialister och det här är ett försök att säkra kompetensförsörjningen framåt. VGR utbildar i dag flest ST-läkare per capita. Och vi hoppas att vi genom ekonomiska incitament ska kunna locka tillbaka allmänläkare som idag arbetar med annat.

Hembesöket återinförs

Under senvåren etablerades ett nytt vårdbolag i Göteborg, Hälsa Hemma, som är en del av primärvården i VGR. Företaget har ett vårdavtal med regionen och affärsidén handlar om att återinföra det klassiska hembesöket i svensk primärvård. Hembesöken bokas via en app och för att få ekonomi i verksamheten används specifika tekniska lösningar och algoritmer för ruttoptimering. Grundaren och distriktsläkaren Fabian Ruben säger sig vilja ta upp kampen med ”russinbolagen”; nätläkarbolag som han menar tar korta enkla ärenden, varken bedriver forskning eller utbildning eller ansvarar för de riktigt sjuka patienterna med diabetes, astma och KOL. Hälsa Hemma har stöd från politikerna i VGR som vill stoppa betalningarna till de privata nätläkarbolagen.

– Kostnaden till nätläkarbolagen uppgick till 158 miljoner i fjol, i år handlar det om uppemot 200 miljoner. Jag brukar betona att problemet förvisso handlar om det stora utflödet av pengar från regionen, men framför allt om att kostnaden för vården som består av korta, snabba, enkla besök är alldeles för hög i relation till värdet. Dessutom finns det inget kostnadstak, vilket inte gäller för cancervården, psykiatrin eller någon annan del av vården, förutom just nätläkarbolagen. Vi har gjort en avsiktsförklaring och vill i stället använda pengarna för att investera i våra vårdcentraler och bland annat öka den digitala tillgängligheten.

Med digitaliseringen följer också nya definitioner. Är digitalisering av vården nära vård?

– Ja, digitaliseringen kan ju göra vården verkligen nära från patientens säng eller soffa, men vi måste ju komma ihåg att en stor del av vården även fortsatt behöver vara fysisk för att kunna ges med önskad kvalitet. Jag tror det kan komma att bli ”stökigare” vad gäller begrepp ett tag till innan vi hitta rätt former.

Miljardsatsningar på Life science

Samtidigt som utvecklingen går mot en nära vård, finns ett behov av centralisering med högspecialiserad sjukvård där avancerad diagnostik, helgenomsekvensering, AI och nya behandlingsmetoder med cell- och genterapi utvecklas allt snabbare. Hur ska VGR hänga med och lyckas vara i fronten, är det möjligt?

– Jag tror att vi är bättre rustade än många andra regioner. Under lång tid har vi haft ett nära samarbete mellan sjukvården, akademin och industrin och vi arbetar vidare för att stärka förutsättningarna.

– Vi lyfts ofta fram som föregångare när det gäller kliniska studier och kliniska prövningar. Och med hjälp av den infrastruktur vi byggt upp med exempelvis Gothia Forum får industrin en värdefull ingång till kliniska prövningar i sjukvården. Vi har också Innovationsplattformen som ska stödja en innovationsprocess för hälso- och sjukvården i VGR.

Västsverige har också utsetts till nationellt centrum för klinisk forskning. Genom Enheten för kliniska studier arbetar Vetenskapsrådet med att stödja och utveckla samarbetet mellan sex regionala noder och stärka förutsättningarna att bedriva kliniska studier i Sverige.

– Den stora svårigheten är hur sjukvården och regionerna ska klara av att hänga med i utvecklingen av precisionsmedicin och samtidigt klara kostnaderna för effektiva men kostsamma läkemedelsbehandlingar till smala patientgrupper. Här står alla regioner inför samma utmaning. Önskvärt vore om staten och regionerna gemensamt kunde utveckla en modell så att patienter i Sverige kan få en jämlik tillgång till de nya high-tech-behandlingarna.

Det sker nu stora investeringar inom Life Science-sektorn i Västsverige. På Lindholmen i Göteborg har AI INNOVATION of Sweden etablerats; ett nationellt samverkanscenter för forskning inom artificiell intelligens. Strax utanför Göteborg ligger AstraZenecas anläggning i Mölndal, ett av företagets tre globala strategiska forskningssajter. I nära anslutning och med nära samverkan finns företagsparken Bioventure Hub, en slags plantskola och experimentverkstad för framtidens innovationer och affärsmöjligheter inom Life science.

I direkt anslutning till AstraZenecas pågår även utvecklingen av GoCo Health Innovation City, ett slags svenskt Silicon Valley med ambitionen att locka forskare och entreprenörer från hela världen och bli ett ledande centrum för hälsa, biomedicin och hälsoteknik.

– Vi arbetar hårt för att knyta samman industri, akademi och sjukvård och skapa dynamiska miljöer på ett nytt sätt, bland annat genom Sahlgrenska Life.

Flera kritiker menar dock att VGR bygger konkurrerande egna parallella strukturer i sjukvården och använder sig inte av den stora potential som finns för att skapa ett dynamiskt sömlöst innovationssystem.

– Det är många science parks och komplicerade system och det är en stor utmaning att få till en sömlös struktur. Vi behöver bli bättre på att samtala och kanske satsa ännu mer än vad vi gör. Kan utfallet bli långt större än de investeringar som görs, ja då måste vi satsa ännu mer. Jag tror att vi kanske inte tänker tillräckligt stort för att få den effekt vi önskar.

Sahlgrenska Science Park (SSP), belägen på Medicinareberget, ett stenkast från Sahlgrenska Universitetssjukhuset, är en viktig aktör för att skapa ett internationellt konkurrenskraftigt Life science-kluster i Västsverige. Ägare är VGR, Business Region Göteborg, Göteborgs universitet, Chalmers samt Mölndals stad. SSP är även värd för det växande Life science-klustret Health Innovation West med målet att sätta Sverige på den globala kartan när det gäller Life science och hälsoinnovation.

Hur kan politiken bli bättre på att undanröja konkurrens mellan science parks och nyttja SSP i sina processer för ett bättre samarbete med näringslivet, såväl nationellt som internationellt?

– Jag tror i grunden att konkurrens kan vara bra, men vi måste samtidigt vara tydliga med vilka dörrarna är in till vår verksamhet i regionen för dem vi vill samarbeta med. Alla kan inte heller göra allt, varken regionalt eller nationellt. Vi konkurrerar ju i grunden om idéer och riskkapital på en global arena, inte med Skåne och Stockholm eller Blekinge.

Överväger att sluta

Regionerna bär ett stort ansvar för implementeringen av den svenska Life science-strategin. Ett nytt program för Life Science i Västsverige kommer att presenteras senast i höst.

– Programmet beskriver den långsiktiga inriktningen och prioriteringarna inom Life science. Vi har en fantastisk plattform att utgå från och en unik struktur för trippel helix-samarbeten. Det som nu krävs för en framgångsrik implementering är en bra infrastruktur, integrering av forskning och innovation i vården och långsiktighet i arbetet kring kompetensförsörjning och talangattraktion.

Jonas Andersson har varit toppolitiker i över 20 år. Nu lutar han åt att inte kandidera i nästa val. Inför förra valrörelsen insjuknade han hastigt och tvingades göra en bypass-operation bara några veckor före valet. Då lovade han sig själv att dra ned på takten, men det har varit svårt.

– Jag var inte färdig med politiken då och ville ge det några år till för att hinna slutföra viktiga satsningar. Det har för mig främst handlat om utvecklingen av primärvården med frågan om ökad kontinuitet och fast läkare.

För två år sedan blev han ordförande för fotbollsklubben GAIS, ett tidskrävande uppdrag som innebar att han valde att hoppa av uppdrag för Sveriges kommuner och regioner och i liberalernas partistyrelse.

– Jag gjorde vissa omprioriteringar för att frigöra tid, jag slapp exempelvis många resor genom att lämna vissa uppdrag. Den tiden har jag lagt på mitt favoritfotbollslag. Vi har tagit flera intressanta steg framåt, men det finns mycket kvar att göra. Men just nu kan jag längta efter att kunna vara mer närvarande för mitt barnbarn och att ha mer tid ta hand om mig själv lite bättre.