Kostnadsfokus är bra och nödvändigt för offentligt finansierad välfärd. Men överdriven sparsamhet när det gäller användning av läkemedel kan skapa ökade kostnader någon annanstans i den gemensamma välfärden, underminera arbetslinjen och leda till att framförallt lågutbildade får klara sig utan rätt hjälp.
– Jag vill att läkemedelspolitiken börjar diskuteras i samhällsdebatten. Det finns ett tydligt samband mellan utnyttjande av läkemedel och centrala politiska frågor som välfärd, rehabilitering tillbaka till arbete och innovationskraft. Men många politiker och samhällsdebattörer känner knappt till frågan. Jag tror att många helt enkelt, felaktigt, utgår från att patienter alltid får de bästa läkemedlen i Sverige. Så säger Nima Sanandaji, samhällsdebattör, teknologie doktor i polymerteknologi och tidigare forskare inom bioteknik, strukturbiokemi och fysikalisk kemi.
Nima Sanandaji
Från sjukskrivning till arbete
Men nu när det finns nya biologiska läkemedel mår många av patienterna mycket bättre och kan dessutom gå från sjukskrivning till arbete. Visserligen kostar behandlingen med biologiska läkemedel i storleksordningen 150 000 kronor per år. Trots att det uppstår en kostnad i sjukvården kan ändå det totala utfallet för samhällsekonomin bli positivt. – Samhällskostnaden för produktionsbortfall och sjukskrivning är större än för vård och medicinering. Ändå får inte alla patienter de biologiska läkemedel som de behöver – på grund av att sjukvården inte anser sig ha råd, säger Nima Sanandaji. För individen ger biologiska läkemedel en uppenbar välfärdsvinst, särskilt om behandlingen sätts in tidigt. Men ju längre en effektiv behandling dröjer efter en reumatismdiagnos desto mer försvåras möjligheterna till ett normalt liv för patienten. Även samhällsekonomiskt finns en fördel med en tidigt insatt behandling eftersom patienten då kan återgå i arbete snabbare. Särskilt gäller det för unga människor i början av yrkeslivet. – Det är allvarligt att vården alldeles för ofta väntar med att ge de bästa läkemedlen. Det kan bli svårt för individerna att då återkomma i arbete. Och även om de lyckas så kommer deras förväntade framtida inkomster att vara lägre. Utifrån både välfärds- och arbetslinjen borde man ge rätt läkemedel direkt, inte mindre effektiva först bara för att de är billigare, säger Nima Sanandaji.En av de viktigaste framtidsfrågorna
Sverige kan som ett rikt land ha ett globalt perspektiv på de stora ödesfrågorna. Så gäller till exempel för miljöpolitiken som är ett område där Sverige har en generös inställning: ”vi ska satsa pengar på utveckling av miljöteknik som gagnar hela världen”. Det borde finnas en likadan syn på läkemedelsutveckling som gagnar både oss och hela världen, anser Nima Sanandaji. – Nya läkemedel kostar mycket att utveckla. När patenten går ut, eller när konkurrenter kommer med andra alternativ, sjunker priset. Den svenska politiken går ut på att sällan betala för läkemedlen innan priset sjunkit tillräckligt. Förvisso är det på många sätt en klok strategi att spara skattemedel. Men det finns också ett långsiktigt värde i att betala för innovationer, säger han. Han tycker att läkemedelsutveckling borde diskuteras av de politiska partierna, med tanke på den tydliga kopplingen till vården och möjligheten att rehabiliteras tillbaka till arbete. Men ännu har politikerna inte uppmärksammat frågan i någon större omfattning. – Enstaka riksdagsledamöter från kristdemokraterna och socialdemokraterna har berört ämnet, men de flesta andra tror jag helt enkelt inte känner till frågan. Jag träffar hela tiden politiskt engagerade människor. Ofta blir de chockade över att höra hur patienter nekas de bästa läkemedlen i Sverige. Jag menar förstås inte att man alltid ska betala för senaste läkemedlet med skattepengar. Men det är väl värt att diskutera hur gränserna faktiskt dras, säger Nima Sanandaji.En försummad politisk fråga
Generellt förespråkar han lägre samhällskostnader, men läkemedelsutveckling bör få ökade resurser. Men han inser också att vägen är lång till en allmän förståelse av frågans vikt hos politiker. – När jag pratar med samhällsintresserade personer så känner många igen att deras vänner eller släktingar inte har fått tillgång till de bästa läkemedlen. Ändå har få kopplat detta till centrala beslut om läkemedelspolitiken. Förhoppningsvis kan den nya skriften bidra till att öka intresset och kunskapen om frågan, säger Nima Sanandaji.Nr 6 i en bokserie om den framtida välfärden
Nima Sanandaji har skrivit en debattartikel i Dagens Samhälle som bygger på ”Välfärdsförlusten”. ”Välfärdsförlusten” är den sjätte boken i LIF:s debattbokserie ”Vår Framtida Välfärd”. I serien, som inleddes år 2008 har tidigare utgivits:Samtliga böcker kan beställas här. Nima Sanandaji har bland annat även skrivit ”Vårdens entreprenörer” för Svenskt Näringsliv, Almega, Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund.
- Johnny Munkhammar: ”En annan välfärd är möjlig”
- Widar Andersson: ”Gräddfil åt alla”
- Erik Hegelund: ”Tramsdebatten – om olyckskorpar och lösa prognoser”
- Maria Abrahamsson: ”Krokben för välfärden”
- Martin Andréasson, Åsa Kullgren & Ebba Busch: ”Unga politiker om framtidens vård – en antologi”