Ordnat införande av läkemedel är ett sätt att samla alla aktörer så att nya läkemedel når patienter i hela landet snabbt och jämlikt med samtidig kontroll över effekter och kostnader. Detta är ingen fast modell utan en process som förändras ständigt och därför kan ordnat införande i flera delar sägas vara en försöksverksamhet där ansvariga myndigheter, landstingen/SKL, företag och patientorganisationer deltar. Perspektivet är nationellt och en av flera utmaningar är att förena det övergripande perspektivet med de som gäller i landets decentraliserade, regionala organisation av sjukvården.

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (Vårdanalys) har fått regeringens uppdrag att värdera nyttan av ordnat införande. Uppdraget omfattar alla led från framtidsspaning efter kommande läkemedel, så kallad horizon scanning, till dess att användningen av nya läkemedel följs upp och utvärderas. I en förstudie presenteras processerna som ingår i ordnat införande och vilka utmaningar som finns för olika aktörer. Senare ska myndigheten återkomma med analyser och förslag.

Stöd från alla aktörer

Inom förstudien har ett femtiotal intervjuer med företrädare för patientorganisationer, landsting, läkemedelsföretag, myndigheter (Läkemedelsverket, SBU, Socialstyrelsen och TLV, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket), professionsföreträdare (Läkarförbundet) samt SKL och andra organisationer genomförts.

Det finns ett starkt stöd bland de intervjuade för uppfattningen att ordnat införande ger bättre förutsättningar för en mer jämlik tillgång till läkemedel liksom att introduktionen sker snabbare och mer kostnadseffektivt. Landstingen, SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) och TLV säger att ordnat införande även ger lägre läkemedelskostnader.

Eftersom ordnat införande växt fram steg för steg genom att olika projekt har lagts in i gamla strukturer har det utvecklats en komplex samling av mål. Eller det handlar snarare om visioner än konkreta uppföljningsbara mål, konstateras i förstudien. Det finns en risk för begränsad transparens, vilket framför allt minskar delaktighet och insyn för resurssvaga aktörer (patientorganisationer).

Olika mål krockar

I ordnat införande deltar många aktörer med delvis olika intressen och därmed uppstår potentiella målkonflikter. En sådan är att individnytta och samhällsekonomisk nytta kan krocka. En enskild patient kan vara angelägen om att snabbt få använda ett nytt läkemedel oavsett kostnaden. Å andra sidan är det samhällsekonomiska perspektivet att åstadkomma så mycket hälsa som möjligt i befolkningen inom ramen för en befintlig budget. Då gäller att prioritera utifrån de största behoven och inte enskilda individers önskemål.

En annan målkonflikt som Vårdanalys också ska analysera är den mellan å ena sidan fördelarna av en tidig introduktion, och å den andra sidan en osäkerhet på grund av att mängden data om säkerhet och kostnadseffektivitet av förklarliga skäl är mer begränsad vid en tidig introduktion.

Ytterligare en uppgift är att belysa konsekvenserna av att nya läkemedel kan användas både inom öppenvården (och därmed omfattas av läkemedelsförmånen) och på sjukhus (som upphandlade rekvisitionsläkemedel). Gränsen som förr var mer tydlig är idag mer diffus och det är allt vanligare att läkemedel används både i öppen- och sjukhusvård. Hur detta kan påverka ett ordnat införande ska belysas i slutrapporten.

Inom uppdraget framöver ska Vårdanalys sammanfattningsvis arbeta med fyra frågor:

• Vilka är effekterna av ordnat införande av läkemedel?
• Hur ändamålsenliga är de nationella processerna?
• Hur ändamålsenliga är landstingens processer?
• I vilken utsträckning finns förutsättningar för en ändamålsenlig uppföljning av nya läkemedel?

I slutrapporten, som ska redovisas senast den 1 juli 2017, ska myndigheten göra en bedömning av nyttan av ordnat införande. Där ska också förslag presenteras som kan säkerställa ändamålsenliga processer för en jämlik och kostnadseffektiv användning av nya läkemedel.